• Anonym (Skiljas?)

    Skulle du ha lämnat din sambo?

    Vad skulle du ha gjort i min situation? Jag vill bara ha en uppfattning om hur andra tänker och gärna kommentarer. Min man behandlar mig inte dåligt fast ofta inte på det sättet jag längtar efter. Kan jag ändra det (honom eller mig) eller bör jag skiljas?


    Min man och jag har sedan länge ett halvdant sexliv. Han har sällan lust och det är alltid jag som tar initiativ. Han är däremot väldigt intresserad av porrfilm (väldigt kinky sådan med avföring osv. BLÄ!!) som han tittar på i smyg. Jag tror att han lugnat sig nu sedan jag frågade honom om detta. Jag frågade honom för att han skrivit in sig på en sajt för att träffa andra med samma fantasier Han är väldigt kritisk som person och påpekar ofta negativa saker med mig, men uttrycker däremot sällan komplimanger Han säger att sex med mig är tråkigt. Alla mina ex har sagt att jag är vågad av mig. Men kanske har jag haft tråkiga ex då.. Min självkänsla i vårt förhållande har på grund av ovanstående tagit en stöt och jag känner mig inte speciellt uppskattad. Det har även gjort att min lust minskat till sist. Vi smågrälar ofta och är sällan överens Vi har kommunikationsproblem Vi gör knappt aldrig någonting som ett par - förutom att se på TV (vi äter framför TV:n osv.) Jag förälskade mig för några månader sedan i en annan man - inte smart alls, men det var inte det jag tänkt mig göra. Han har sedan länge varit förtjust i mig utan att göra någonting av det. Jag funderar på vad detta betyder. Jag har barn med min sambo och det gör ont att tänka på att om jag skiljer mig kommer jag inte träffa dem varje dag. Aj, att bara skriva det känns fruktansvärt. Jag vill inte att de lider och är olyckliga med skilda föräldrar. Jag har fortfarande känslor för min man även om jag inte är förälskad. Jag är osäker på om jag älskar honom så mycket som jag borde. Vi har kyssts men stannande upp där och har inte gjort om det eftersom jag är gift. Min man har självklart egenskaper jag tycker om och andra jag inte tycker om. Vi har få gemensamma intressen (inga vi delar i alla fall) Min man är en utmärkt familjefar!! Jag tycker om att se honom med barnen, fast det är samtidigt så att sedan de kom lägger han verkligen allt krut på dem och jag har nästan svårt att konversera med honom för han är ständigt i gång med att leka med barnen. Jag känner mig lite osynlig ibland, fast samtidigt är det underbart att han är en så bra far, så inte kan jag klaga på det. Får man känna så? Det är inte svartsjuka men jag når inte riktigt fram till min man för han sätter alltid barnen före mig. Vi har fina ögonblick när vi båda leker med barnen och gör saker som en familj.
    Tacksam för konstruktiva tips och tankesätt jag kan ta till mig för att fattta beslut.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-10-11 11:54
    Ursäkta, jag skrev in detta på fel ställe:

    "Vi har kyssts men stannande upp där och har inte gjort om det eftersom jag är gift."

    Det här gäller en annan man. En annan man kysste mig och jag stretade inte direkt emot. Väldigt osmart jag vet!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-10-13 17:08
    Jag kan ju tillägga också att min sambo röker på (marijuana) väldigt ofta. Vissa veckor är det dagligen. Kanske spelar detta en roll för hans minskade sexlust och att jag tycker att distansen mellan oss ibland känns stor? Däremot hanterar han det där försiktigt och vad jag förstått är det inget starkt han röker. Jag märker ingen större skillnad under veckor då han röker/inte röker så jag vet inte riktigt. Han är ju en skötsam person i övrigt så det är inga problem som uppstår pga detta.

    Fast ibland känns det skumt för jag är snarare ett hälsofreak som i olika löparlopp, aldrig varit rökare osv.
    Quiz
    Du måste logga in för att besvara ett quiz.
  • Svar på tråden Skulle du ha lämnat din sambo?
  • Anonym (Skiljas?)
    Fluffskalle skrev 2011-10-11 12:33:01 följande:
    Du verkar redan ha bestämt dig om när man röstar "Nej" så får man beskedet att det är fel svar :)
    Ahahaha, tack för ditt svar jag blev full i skratt mitt i all ångest. Det är en bugg, man var tvungen att välja annars går inte Quizzen igenom. Jag tvekade en lång stund för det kändes lite ödesmättat att vara tvungen att välja rätt svar där :)

    Gud vad fånigt det kändes. Jag jobbar dessutom med digitala medier och det kändes så typiskt att jag skulle ta ett så stort beslut genom att kryssa i ett formulär. Jag som dessutom är skrockfull. Kanske betyder mitt svar någonting. Jag försökte sätta det jag skulle gjort om jag var en utomstående person, fast det är mycket som är oskrivet förstås och som inte fick plats i mitt inlägg.

    Skämt å sido, nej jag har inte riktigt bestämt mig men jag börjar känna att det här funkar inte längre för mig, inte som det är nu i alla fall.
  • Anonym (Skiljas?)
    Fluffskalle skrev 2011-10-11 12:31:49 följande:
    Det är lite konstigt hur du förklarar din otrohet mot honom med att han tittat på porr när det är du som sökt dig till en annan man.

    Man är knappast förälskad hela äktenskapet. Ni kanske kan ha förhållanden vid sidan om och lösa det på annat vis? Offra hela familjen för en förälskelse och bara en kyss låter ganska onödigt. Han är kanske inte heller lycklig. Ni kan säkert komma fram till en lösning. Lycka till oavsett.

    Men jag skulle inte lämna min man på grunderna du skrivit ovan. Du verkar mest vara less och ha det tråkigt och får bättre självförtroende av att bli bekräftad av någon ny. Men min man är inte din även om jag känner igen mig i en del du skriver så det är såklart svårt att sätta sig in i din situation när ingen av oss är samma personer.
    Nej så var det inte riktigt. Han har tittat på porr i många herrans år och haft svalt sexuellt intresse för mig,  en person har kysst mig en gång för bara några veckor sedan och jag lät det hända. Om jag offrar mitt äktenskap skulle det i så fall vara för att jag inte är lycklig och inte tror på att jag kan bli det, inte pga en annan man. Min otrohet (kyssen) har jag inte förklarat med att min ser på porr, men jag tror inte att jag skulle låtit det där hända om jag känt mer gemenskap med min man och om han intresserade sig lite mer för mig i största allmänhet.

    Det är sant att mitt självförtroende fick en kick av den där kyssen, men samtidigt blir jag uppvaktad ständigt av män (utan att jag låter något hända för det, men jag har ofta känt att andra intresserar sig mer för mig än vad min man gör). Det var inte rätt av mig alls. Tror också som du skriver att jag är uttråkad och less..och så lite olycklig på det.
  • Anonym (Skiljas?)
    zygoma girl skrev 2011-10-11 12:40:27 följande:
    Förresten - en jäkligt bra fråga att ställa sig emellanåt är "hur kul är JAG egentligen att leva med".

    Kan du ärligt säga att du gör allt för att er relation ska bli bra igen? Om det då ändå inte blir bra finns det inget hopp och ni kan lika gärna skilja er.
    Jag det borde nog alla fråga sig ibland. Jag tror att just nu är jag inte speciellt kul att leva med för att jag tvekar.
    Nej, just nu gör jag inte allt för att det ska bli bra igen.
  • Anonym (lika)
    Anonym (Skiljas?) skrev 2011-10-11 12:29:39 följande:
    Ja det är jättesvårt...ingen vill vara den som bryter. För mig vet jag att även om min man tyckte det var uselt skulle han inte be om skilsmässa. Han vill inte heller vara "skurken".

    Jag har tagit upp att jag tycker det är dåligt och det tycker min man också, men sen blev det liksom inget mer med det. Han säger att han vill jobba på det, men vi har inte lyckats jobba fram närhet, starkare känslor, mer tvåsamhet...

    Därför jag inte vill säga att det är dåligt. Vill säga att jag vill bryta... att vi har det dåligt har vi sagt flera gånger. Men det händer inget. Vi har ju gått på terapi och då blev det tillfälligt bättre. Men min sambo är en mkt svår man att leva med.... Tom terapeuten tyckte vi var intressanta. Just för att sambon var så svår att prata med... Hur ska då JAG lyckas om det tog ett år för henne...?
  • Krollspell
    Anonym (M08) skrev 2011-10-11 11:55:56 följande:
    Lämna., lämna, lämna.
    Och bli lycklig sen med någon som SER dig.
    Hur länge tror du att du kommer att stå ut om ni fortsätter?
    Varför inte försöka komma till rätta?

    Ska man verkligen skilja sig för minsta lilla?

    Barnen?

    Visst, om man inte älskar sina barn, då kan man "lämna, lämna, lämna". Men så gör inte en ansvarsfull förälder.
  • Anonym (lika)
    Krollspell skrev 2011-10-11 14:36:41 följande:
    Varför inte försöka komma till rätta?

    Ska man verkligen skilja sig för minsta lilla?

    Barnen?

    Visst, om man inte älskar sina barn, då kan man "lämna, lämna, lämna". Men så gör inte en ansvarsfull förälder.

    Men åtminstone här så  skulle jag bli en bättre och mer kärleksfull mamma om jag lämnade min sambo. Det måste ju också betyda något. Och jag lämnar inte för minsta lilla. Detta är nåt jag borde gjort för längesen. Och vi har gått i terapi ett helt år, för ett par år sen. Så detta är inget som har hänt över en natt.

    Jag kännenr att jag vill ha mer ut av en relation än att det praktiska ska funka. Jag vill ha en kärleksfull relation. Det tycker jag att jag är värd. 
  • Fluffskalle
    Anonym (Skiljas?) skrev 2011-10-11 12:51:49 följande:
    Nej så var det inte riktigt. Han har tittat på porr i många herrans år och haft svalt sexuellt intresse för mig,  en person har kysst mig en gång för bara några veckor sedan och jag lät det hända. Om jag offrar mitt äktenskap skulle det i så fall vara för att jag inte är lycklig och inte tror på att jag kan bli det, inte pga en annan man. Min otrohet (kyssen) har jag inte förklarat med att min ser på porr, men jag tror inte att jag skulle låtit det där hända om jag känt mer gemenskap med min man och om han intresserade sig lite mer för mig i största allmänhet.

    Det är sant att mitt självförtroende fick en kick av den där kyssen, men samtidigt blir jag uppvaktad ständigt av män (utan att jag låter något hända för det, men jag har ofta känt att andra intresserar sig mer för mig än vad min man gör). Det var inte rätt av mig alls. Tror också som du skriver att jag är uttråkad och less..och så lite olycklig på det.
    Tror att alla förhållanden kan ha hemska svackor, men samtidigt så ska man inte gå omkring och tvinga sig och må dåligt om man försöker och inget blir bättre. Ni måste väl i alla fall diskutera det här eftersom du inte alls verkar vara lycklig. Hoppas verkligen att ni kan lösa detta. Känner mycket igen mig i hur du beskriver dig själv och dina känslor, både i mitt förra förhållande och de dagar jag inte mår bra i mitt nuvarande.
  • Fluffskalle
    Anonym (Skiljas?) skrev 2011-10-11 12:41:43 följande:
    Ahahaha, tack för ditt svar jag blev full i skratt mitt i all ångest. Det är en bugg, man var tvungen att välja annars går inte Quizzen igenom. Jag tvekade en lång stund för det kändes lite ödesmättat att vara tvungen att välja rätt svar där :)

    Gud vad fånigt det kändes. Jag jobbar dessutom med digitala medier och det kändes så typiskt att jag skulle ta ett så stort beslut genom att kryssa i ett formulär. Jag som dessutom är skrockfull. Kanske betyder mitt svar någonting. Jag försökte sätta det jag skulle gjort om jag var en utomstående person, fast det är mycket som är oskrivet förstås och som inte fick plats i mitt inlägg.

    Skämt å sido, nej jag har inte riktigt bestämt mig men jag börjar känna att det här funkar inte längre för mig, inte som det är nu i alla fall.
    Jag förstår. Ångrade mig lite när jag skrev kommentaren eftersom jag tänkte att det kanske var taskigt att skoja lite i din allvarliga tråd. Skönt att du inte tog det fel!
  • Anonym (Skiljas?)
    Fluffskalle skrev 2011-10-11 16:23:45 följande:
    Tror att alla förhållanden kan ha hemska svackor, men samtidigt så ska man inte gå omkring och tvinga sig och må dåligt om man försöker och inget blir bättre. Ni måste väl i alla fall diskutera det här eftersom du inte alls verkar vara lycklig. Hoppas verkligen att ni kan lösa detta. Känner mycket igen mig i hur du beskriver dig själv och dina känslor, både i mitt förra förhållande och de dagar jag inte mår bra i mitt nuvarande.
    Ja, det är ju det jag känner att alla har sina svackor och inte ska man bryta för minsta lilla. Börjar bara kännas lite som att svackorna varit ganska många under åren och att vi går och sliter på varandra och min känsla av att känna mig lite illa till mods har blivit lite mer ihållande och varar längre för varje gång. Mitt förhållande är ju långt ifrån katastrofalt och visst måste vi tänka på barnen, fast ibland känns det som att kärleken tar mer energi än vad den ger.
    Det känns synd för min man är en bra och snäll person - och det är ju jag också egentligen! Vi har pratat om det några gånger och vi känner faktiskt ganska likadant. Vi går omking och irriterar oss på varandra hela tiden, den biten känns så outhärdlig och onödig egentligen. Så fort det blivit diskussion svarar min man med flera dagars tystnad. Nu har han t.ex inte pratat med mig på två dagar förutom då det varit absolut nödvändigt. Jag känner mig ensam och längtar så efter att bara hålla om/bli kramad och fråga "mår du bra?"...men jag måste ta initiativet för min man kommer inte göra det. Vi har pratat om familjeterapi. Det var faktiskt min man som föreslog det. Han trodde nog att jag skulle svara "nej tack" men jag tyckte det var en bra idé och då bangade han ur och det har inte blivit av ännu i alla fall.
Svar på tråden Skulle du ha lämnat din sambo?