Anonym (Skiljas?)

Äldre 11 Oct 11:50

40 svar

Skulle du ha lämnat din sambo?

Vad skulle du ha gjort i min situation? Jag vill bara ha en uppfattning om hur andra tänker och gärna kommentarer. Min man behandlar mig inte dåligt fast ofta inte på det sättet jag längtar efter. Kan jag ändra det (honom eller mig) eller bör jag skiljas?

Min man och jag har sedan länge ett halvdant sexliv. Han har sällan lust och det är alltid jag som tar initiativ. Han är däremot väldigt intresserad av porrfilm (väldigt kinky sådan med avföring osv. BLÄ!!) som han tittar på i smyg. Jag tror att han lugnat sig nu sedan jag frågade honom om detta. Jag frågade honom för att han skrivit in sig på en sajt för att träffa andra med samma fantasier Han är väldigt kritisk som person och påpekar ofta negativa saker med mig, men uttrycker däremot sällan komplimanger Han säger att sex med mig är tråkigt. Alla mina ex har sagt att jag är vågad av mig. Men kanske har jag haft tråkiga ex då.. Min självkänsla i vårt förhållande har på grund av ovanstående tagit en stöt och jag känner mig inte speciellt uppskattad. Det har även gjort att min lust minskat till sist. Vi smågrälar ofta och är sällan överens Vi har kommunikationsproblem Vi gör knappt aldrig någonting som ett par - förutom att se på TV (vi äter framför TV:n osv.) Jag förälskade mig för några månader sedan i en annan man - inte smart alls, men det var inte det jag tänkt mig göra. Han har sedan länge varit förtjust i mig utan att göra någonting av det. Jag funderar på vad detta betyder. Jag har barn med min sambo och det gör ont att tänka på att om jag skiljer mig kommer jag inte träffa dem varje dag. Aj, att bara skriva det känns fruktansvärt. Jag vill inte att de lider och är olyckliga med skilda föräldrar. Jag har fortfarande känslor för min man även om jag inte är förälskad. Jag är osäker på om jag älskar honom så mycket som jag borde. Vi har kyssts men stannande upp där och har inte gjort om det eftersom jag är gift. Min man har självklart egenskaper jag tycker om och andra jag inte tycker om. Vi har få gemensamma intressen (inga vi delar i alla fall) Min man är en utmärkt familjefar!! Jag tycker om att se honom med barnen, fast det är samtidigt så att sedan de kom lägger han verkligen allt krut på dem och jag har nästan svårt att konversera med honom för han är ständigt i gång med att leka med barnen. Jag känner mig lite osynlig ibland, fast samtidigt är det underbart att han är en så bra far, så inte kan jag klaga på det. Får man känna så? Det är inte svartsjuka men jag når inte riktigt fram till min man för han sätter alltid barnen före mig. Vi har fina ögonblick när vi båda leker med barnen och gör saker som en familj.
Tacksam för konstruktiva tips och tankesätt jag kan ta till mig för att fattta beslut.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-10-11 11:54
Ursäkta, jag skrev in detta på fel ställe:

"Vi har kyssts men stannande upp där och har inte gjort om det eftersom jag är gift."

Det här gäller en annan man. En annan man kysste mig och jag stretade inte direkt emot. Väldigt osmart jag vet!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-10-13 17:08
Jag kan ju tillägga också att min sambo röker på (marijuana) väldigt ofta. Vissa veckor är det dagligen. Kanske spelar detta en roll för hans minskade sexlust och att jag tycker att distansen mellan oss ibland känns stor? Däremot hanterar han det där försiktigt och vad jag förstått är det inget starkt han röker. Jag märker ingen större skillnad under veckor då han röker/inte röker så jag vet inte riktigt. Han är ju en skötsam person i övrigt så det är inga problem som uppstår pga detta.

Fast ibland känns det skumt för jag är snarare ett hälsofreak som i olika löparlopp, aldrig varit rökare osv.

Quiz

Bör jag skiljas?

JA NEJ

Du måste logga in för att besvara ett quiz.

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 11 Oct 12:04

#3

Anonym (M08) skrev 2011-10-11 11:55:56 följande:

Lämna., lämna, lämna.
Och bli lycklig sen med någon som SER dig.
Hur länge tror du att du kommer att stå ut om ni fortsätter?

Om situationen inte förändras blir jag nog aldrig lycklig. Allt har liksom fungerat tidigare var jag var störtförälskad i min sambo men när förälskelsen lade sig och bara vardagen fanns kvar märkte jag hur lite han verkade se mig och hur mycket gräl det egentligen var. Till en början var det mycket passion och förälskelse så grälen kunde jag ta. Han säger ju att han älskar mig, men jag känner det inte riktigt :(

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 11 Oct 12:23

#5

Anonym (lika) skrev 2011-10-11 12:07:45 följande:

Min sambo har aldrig sagt att han älskar mig. På 9 år och två barn senare. Har jag piffat till mig och ska göra nåt, så säger han ninte att jag är fin. Aldirg nånsin... Behöver mer än då med mitt liv. Inte nån som tar mig förgiven. Livet är för kort för det.

Ja, livet är för kort - 9 år är långt! Min sambo säger ibland att han älskar mig, fast jag lyckas inte känna det i vardagen liksom. Känslan finns inte där på något sätt. Det känns som någonting neutralt han säger och distansen mellan mig och sambon är stor nu, men det känns trist för han är en fin människa...fast jag kan inte känna mig sedd och uppskattad av honom.

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 11 Oct 12:29

#6

Anonym (lika) skrev 2011-10-11 12:01:01 följande:

Sitter i en liknande sits. Det har varit dåligt längre tid. Har träffat en annan. Det kommer aldrig att bli nåt med den andra mannen av vissa anledningar, men jag har ändå bestämt mig för att lämna min sambo. Bara tufft att ta upp det.

Ja det är jättesvårt...ingen vill vara den som bryter. För mig vet jag att även om min man tyckte det var uselt skulle han inte be om skilsmässa. Han vill inte heller vara "skurken".

Jag har tagit upp att jag tycker det är dåligt och det tycker min man också, men sen blev det liksom inget mer med det. Han säger att han vill jobba på det, men vi har inte lyckats jobba fram närhet, starkare känslor, mer tvåsamhet...

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 11 Oct 12:41

#11

Fluffskalle skrev 2011-10-11 12:33:01 följande:

Du verkar redan ha bestämt dig om när man röstar "Nej" så får man beskedet att det är fel svar :)

Ahahaha, tack för ditt svar jag blev full i skratt mitt i all ångest. Det är en bugg, man var tvungen att välja annars går inte Quizzen igenom. Jag tvekade en lång stund för det kändes lite ödesmättat att vara tvungen att välja rätt svar där :)

Gud vad fånigt det kändes. Jag jobbar dessutom med digitala medier och det kändes så typiskt att jag skulle ta ett så stort beslut genom att kryssa i ett formulär. Jag som dessutom är skrockfull. Kanske betyder mitt svar någonting. Jag försökte sätta det jag skulle gjort om jag var en utomstående person, fast det är mycket som är oskrivet förstås och som inte fick plats i mitt inlägg.

Skämt å sido, nej jag har inte riktigt bestämt mig men jag börjar känna att det här funkar inte längre för mig, inte som det är nu i alla fall.

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 11 Oct 12:51

#12

Fluffskalle skrev 2011-10-11 12:31:49 följande:

Det är lite konstigt hur du förklarar din otrohet mot honom med att han tittat på porr när det är du som sökt dig till en annan man.

Man är knappast förälskad hela äktenskapet. Ni kanske kan ha förhållanden vid sidan om och lösa det på annat vis? Offra hela familjen för en förälskelse och bara en kyss låter ganska onödigt. Han är kanske inte heller lycklig. Ni kan säkert komma fram till en lösning. Lycka till oavsett.

Men jag skulle inte lämna min man på grunderna du skrivit ovan. Du verkar mest vara less och ha det tråkigt och får bättre självförtroende av att bli bekräftad av någon ny. Men min man är inte din även om jag känner igen mig i en del du skriver så det är såklart svårt att sätta sig in i din situation när ingen av oss är samma personer.

Nej så var det inte riktigt. Han har tittat på porr i många herrans år och haft svalt sexuellt intresse för mig, en person har kysst mig en gång för bara några veckor sedan och jag lät det hända. Om jag offrar mitt äktenskap skulle det i så fall vara för att jag inte är lycklig och inte tror på att jag kan bli det, inte pga en annan man. Min otrohet (kyssen) har jag inte förklarat med att min ser på porr, men jag tror inte att jag skulle låtit det där hända om jag känt mer gemenskap med min man och om han intresserade sig lite mer för mig i största allmänhet.

Det är sant att mitt självförtroende fick en kick av den där kyssen, men samtidigt blir jag uppvaktad ständigt av män (utan att jag låter något hända för det, men jag har ofta känt att andra intresserar sig mer för mig än vad min man gör). Det var inte rätt av mig alls. Tror också som du skriver att jag är uttråkad och less..och så lite olycklig på det.

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 11 Oct 12:55

#13

zygoma girl skrev 2011-10-11 12:40:27 följande:

Förresten - en jäkligt bra fråga att ställa sig emellanåt är "hur kul är JAG egentligen att leva med".

Kan du ärligt säga att du gör allt för att er relation ska bli bra igen? Om det då ändå inte blir bra finns det inget hopp och ni kan lika gärna skilja er.

Jag det borde nog alla fråga sig ibland. Jag tror att just nu är jag inte speciellt kul att leva med för att jag tvekar.
Nej, just nu gör jag inte allt för att det ska bli bra igen.

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 12 Oct 11:46

#20

Fluffskalle skrev 2011-10-11 16:23:45 följande:

Tror att alla förhållanden kan ha hemska svackor, men samtidigt så ska man inte gå omkring och tvinga sig och må dåligt om man försöker och inget blir bättre. Ni måste väl i alla fall diskutera det här eftersom du inte alls verkar vara lycklig. Hoppas verkligen att ni kan lösa detta. Känner mycket igen mig i hur du beskriver dig själv och dina känslor, både i mitt förra förhållande och de dagar jag inte mår bra i mitt nuvarande.

Ja, det är ju det jag känner att alla har sina svackor och inte ska man bryta för minsta lilla. Börjar bara kännas lite som att svackorna varit ganska många under åren och att vi går och sliter på varandra och min känsla av att känna mig lite illa till mods har blivit lite mer ihållande och varar längre för varje gång. Mitt förhållande är ju långt ifrån katastrofalt och visst måste vi tänka på barnen, fast ibland känns det som att kärleken tar mer energi än vad den ger.
Det känns synd för min man är en bra och snäll person - och det är ju jag också egentligen! Vi har pratat om det några gånger och vi känner faktiskt ganska likadant. Vi går omking och irriterar oss på varandra hela tiden, den biten känns så outhärdlig och onödig egentligen. Så fort det blivit diskussion svarar min man med flera dagars tystnad. Nu har han t.ex inte pratat med mig på två dagar förutom då det varit absolut nödvändigt. Jag känner mig ensam och längtar så efter att bara hålla om/bli kramad och fråga "mår du bra?"...men jag måste ta initiativet för min man kommer inte göra det. Vi har pratat om familjeterapi. Det var faktiskt min man som föreslog det. Han trodde nog att jag skulle svara "nej tack" men jag tyckte det var en bra idé och då bangade han ur och det har inte blivit av ännu i alla fall.

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 12 Oct 13:57

#22

MrKudos skrev 2011-10-12 11:56:02 följande:

klyschigt värre men om du själv läste ditt första inlägg som om någon annan skrivit det, vilka råd skulle du ge till den personen? låter knappast som en kärleksfull relation du är i TS.

Klyschigt värre? Jo kanske det, ingenting speciellt ovanligt nej. Helt banalt och så som många förhållanden slutar.

Hade jag varit en annan person och läst det hade jag tyckt att det var ledsamt tror jag. Rent objektivt med bara ovanstående information till hands hade jag nog sagt att familjeterapi vore en bra lösning och om inte det fungerar skiljas. Fast sen finns allt det man inte kan beskriva med några få ord och som också spelar in, barnens välmående...

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 12 Oct 14:37

#25

MrKudos skrev 2011-10-12 14:03:02 följande:

Vill förtydliga att det var mitt förslag (att du skulle läsa ditt eget inlägg) som jag menade var "klyschigt värre", inte din historia.

aaahhh ok, tyckte det var ett bra förslag

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 13 Oct 11:06

#28

Anonym (man) skrev 2011-10-12 14:52:29 följande:

Låter som om du , precis som så många andra, främst kvinnor , saknar förälskelsen.

Hur viktig förälskelsen är för dig eller ert förhållande kan bara du svara på men jag tror rent generellt att det är naivt att tro att förälskelsen ska vara för evigt i ett förhållande , meningen är nog att de ska övergå i något djupare. En egentligen rätt enkel insikt men ett faktum som är väldigt svårt för många att acceptera. Förälskelsen tar slut förr eller senare i ALLA förhållanden.

Många ggr kanske man lätt luras av alla solskens historier , jag lämnade minsan min man efter 15 år för min älskare , nu är vi gifta och såååå lyckliga , jo det kanske stämmer just nu , men hur kommer de känna för den nye mannen efter att ha levt med honom lika länge som den förre ? Vad händer när förälskelsen lägger sig i det nya förhållandet med ? Skaffar man sig en ny älskare då och repeterar manövern ? Vad innebär det för barnen , med en ny platsfarsa och tillhörande plastsyskon med jämna mellanrum ? Och tyvärr är det just så väldigt många lever sina liv , i en ständigt jakt på förälskelsen.

Det betyder inte att det ibland faktiskt kan stämma , att man helt enkelt inte var rätt för varandra redan från början . men jag tror man ska vara väldigt försiktig med att jaga förälskelsen , speciellt när man har barn. Och det gäller även inom förhållandet , att försöka backa klockan och återskapa det man kände när man nyss träffats är lönlöst , det går inte att återskapa själva förälskelsen , men man kan kanske finna något annat , något djupare.

Jag vet att förälskelsen inte varar i åratal. I vilket fall har jag och min man aldrig varit sådär otroligt kära i varandra på samma gång. När jag var jätteförälskad var inte han det och när han märkte att jag började svalna blev han tokkär i mig (efter 2 år först! Han såg det som ett "äventyr" fram tills dess) Jag tror inte heller på att skilja sig för minsta lilla och som du ser i mitt inlägg tänker jag på barnen. Jag kan tänka mig att stanna och försöka igen och igen och igen för deras skull. Samtidigt är jag själv uppvuxen med föräldrar som inte verkar ha en toppenrelation men som varit gifta i snart 45 år. Tyckte själv inte det var så kul att ha föräldrar som ofta verkat missnöjda med varandra.

Jag kan själv stå ut med porrfilmer och sexträffsajter om min man sköter det snyggt (vet folk som aldrig hade accepterat det!). Jag står ut med att förälskelsen inte finns där längre. Jag tror snarare att jag längtar efter mindre distans, mer tvåsamhet, att känna mig upplyft och stärkt av mitt förhållande, att det ger mer energi än det tar, att få mindre kritik (eller i alla fall att kritiken blir mer konstruktiv), att känna att min man tycker jag är en underbar person även med fel och brister (är det överdrivet att vilja känna sig "underbar" i hans ögon, kanske bara är trams och orimligt egentligen?)...Den senaste veckan har han dykt ned framför TV:n varenda kväll så fort barnen somnat utan att säga ett ord (han svarar dock på tilltal tack och lov). Både jobb och barn tar ju energi så jag förstår att han bara vill slappa framför TV:n utan att prata, men jag kan inte ha det så varje kväll. Däremot har han t.ex energi att omorganisera mina prylar och kläder som han tycker ligger rörigt ibland (imorse upptäckte jag att han bytt plats på mina underkläder t.ex), han har energi att kontrollera hur mycket tvätt jag lägger in i tvättmaskinen, om jag öppnat min post, om jag verkligen gav barnen ett bad, om jag verkligen släckte lampan, låste dörren, stängde fönstret...Att han t.ex organiserar mina saker är ju snällt på ett sätt men ibland känns det lite som att han "idiotförklarar mig", vilket är ganska knepigt egentligen för han har ingen anledning till det (tycker jag själv i alla fall!).

Jag tror inte man ska lämna sin man för älskaren om och om igen. För mig är det mest något ångestladdat och skuldbelagt att jag tänker på och har kysst en annan man, det är ingenting jag mår bra av direkt och ingenting jag kan rekommendera. Jag vill hellre ha mina känslor på plats och veta vad som gäller framöver och med vem. Att lämna sin partner för en annan finns det nog väldigt många olika exempel på och kan nog gå olika från fall till fall. Jag känner till fall där det funkat och funkar sedan väldigt länge, andra inte. Det enda gemensamma var att den tredje personen blev som en språngbräda ut ur ett inte alltid sunt förhållande.

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 14 Oct 11:53

#30

Anonym (lika) skrev 2011-10-13 20:48:42 följande:

Precis så där är det för oss också. Min sambo har aldrig sagt att han älskar mig. Om jag frågar om han älskar mig så säger han "inte när du gör si el så" eller "inte när du tjatar". Jag tycker faktiskt att jag är värd bättre. Vet många par som varit ihop länge som ändå visar varandra kärlek coh respekt. Det gö rinte min man. Och tyvärr har jag också tröttnat, när jag aldrig får nåntign tillbaks...

För mig är det också viktigt att hitta någon jag kan prata med. Nån som tröstar mig när jag är ledsen isf säga att "fy fan vad jobbigt, jämt ska du grina".

Har iaf gjort slut nu. Och mannen svarar med... tystnad... Tänker dock försöka diskutera ikväll, hur vi ska lösa boendet etc.

Jag är värd mer. Så enkelt är det. Jag är värd en man som jag känner att jag kan flyga till månen för, och tvärtom... OM det finns nån sån. Annanrs blir jag väl ensam med barnen. Men då slipper jag iaf va besviken på nån.

Ja det minsta man kan begära är väl ett "jag älskar dig".

Får också höra att jag är jobbig om jag gråter. Tyvärr är jag en ganska känslig person och har lätt till gråt, men jag har jobbat på att kontrollera mig och inte visa att jag är ledsen...för om jag dessutom får höra att jag är jobbig medan jag är ledsen blir allt bara värre. Är jag ledsen hanterar jag det hellre själv nu.

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 27 Oct 11:03

#33

Lufsan skrev 2011-10-27 00:34:24 följande:

Jag röstade inte för att det inte finns någon som kan ta det beslutet åt dig. Vi har ju bara den kunskap du valt att dela med oss. Vem vet, ni kanske har haft en dålig dag just denna dag och om ett tag kanske du kan skriva en lika lång lista med bra egenskaper om din man.
Det är bara du och din man som kan avgöra om ni ska vara tillsammans eller inte.

Men utifrån det du valt att skriva i TS så skulle jag skiljas men det är ju det du vill höra. Det är därför du skrivit inlägget på det sättet du gjort. Du vill känna att du har uppbackning på det du själv tycker.

Missförstå mig inte, vill dig inte illa. Men jag kan lova dig att du inte kommer att hitta några svar om hur din relation ska te sig på familjeliv.

Lycka till!

Tack Lufsan89. Jag vet ju egentligen att ingen annan kan ge mig svar. Jag tror jag mest behöver skriva av mig och "prata" för jag vågar inte dela detta med någon jag känner. Tror också att jag försöker rättfärdiga att jag vill skiljas pga en massa saker, fast det grundläggande problemet är snarare att känslorna jag borde ha för min man inte finns där längre....eller just nu. Kanske kommer de tillbaka någon dag.

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 27 Oct 13:37

#36

LarsS skrev 2011-10-27 12:17:45 följande:

"Kysste en annan man". Varför gjorde du det? Spänning, bekräftelse, saknad, etc, eller var det några känslor inblandade? Jag tror att svaret på ditt dilemma kan ligga i kyssen.
Barn mår alltid bättre då deras föräldrar mår bra. Tro inte att du kan gömma dig bakom ett leende, de ser din själ. Din man kommer inte gråta, må sämre, om ni skiljs. Du kommer antagligen må betydligt bättre - om du vet att barnen inte tar skada. De tar inte skada.

Jag tror att det är bättre att lämna någon för att det är dåligt, än att lämna för någon annan. Största anledningen är väl att man är i en annan styrkeposition som singel än som flyende.

Tack för ditt svar. Kyssen var nog lite en blandning av allt egentligen: en saknad jag hade inom mig men samtidigt det att personen som kysste mig var någon jag faktiskt tyckte om som person. Det hade inte heller hänt med vem som helst - i så fall hade jag gjort det tidigare. Kyssen fick mig att inse en massa saker om mig själv, om mitt förhållande, om den fasad jag byggt upp...utåt sett har jag ett liv som är verkligen perfekt, men någonting är fel ändå.

Håller dock med om att man lämnar någon för att det är dåligt och inte för någon annan.

Anonym (Skiljas?) Trådstartaren

Äldre 27 Oct 13:54

#37

Anonym (man) skrev 2011-10-27 12:59:04 följande:

Då kanske ni helt enkelt växt isär under väldigt lång tid , blivit mer vänner än ett par , kommunikationen suger , bägger lider i det tysta och allt bara rullar på "as usual" , mao det allra vanligaste scenariot.

Har ni provat FR ?

Hur du gör , gör det på ett snyggt sätt , avsluta inte ditt förhållande med en otrohet som många gör , dvs de kör med både hängslen och livrem , träffar någon ny , kör dubbla spår tills de är säkra på att det fungerar med den nya innan de lämnar sin partner. Tänkt på att ni kommer behöva ha en fungerande relation till varandra som skiljda föräldrar , hur den relationen blir beror väldigt mycket på hur er gamla relation avslutades.

Tack. Nej, vi har inte provat FR men har pratat om att göra det. Min man backade ur sist vi pratade om det. Jag har pratat om hur jag känner....fast inte pratat om kyssen.

Min man känner ungefär likadant som mig faktiskt men vi sade att vi skulle ge det en chans. Det var några månader sedan nu men vi lever ändå bara på som vanligt. Vi ger det en chans men det känns som att vi mest bara lever sida vid sida. Min man klagar fortfarande på att sexet är ointressant, för honom menar han t.ex inga "avsugningar och analsex"....det verkar vara något han hängt upp sig på och jag kan inte göra sådant om känslorna inte finns där i vardagen.

Det finns risk för att det bara slutar i otrohet, kanske från bådas sida.Han är en ganska flirtig, attraktiv man som kvinnor ofta tycker om och han är i brist på mer action i sängen . Jag själv söker nog mer bekräftelse, känslor och kommunikation. Det är sant att vi borde undvika att gå den vägen.

Skulle du ha lämnat din sambo?

INNEHÅLL