Quintus Zebra skrev 2011-10-09 22:02:38 följande:
Och att du tycker att något så unikt och särpräglat svenskt är bedrövligt, är väl i sig väldigt svenskt?
Jag håller med om att detta verkar vara ganska unikt för Sverige, och därför är jag så förvånad över att jag hittills aldrig har hittat en nationalist som gillar det.
Själv tycker jag att det är fantastiskt!
Om jag har förstått dig rätt så är vi överens om att det är väldigt positivt att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Sverige är ett land där vi respekterar folks religion, men där vi vill ge varje individ chansen att bryta sig loss från religionens grepp, där alla skall få välja själva om de vill vara religiösa och i så fall vilken religion de vill följa.
Enligt mig är det ingen slump att världens kanske mest sekulariserade land också är ett av de minst nationalistiska. Det är ingen slump att det i samma land både är ok att ifrågasätta "vår" religion (kristendomen) och att ifrågasätta "vår" nationella kultur (den svenska)
Dessa faktorer hänger enligt mig tätt ihop!
Det finns massor av fina kulturella traditioner och idéer runt om i världen, precis som det finns en massa fina traditioner och idéer inom olika religioner. Men samtidigt har kultur använts för att hjärntvätta folk, få folk att blunda för avskyvärdheter och hetsat folk mot varrandra i hela världen i tusentals år.
Jag tycker att det är otroligt positivt att vi i Sverige har kommit så pass långt att det ofta är okej att kritisera och ifrågasätta den "egna kulturen" och att vi är mer öppna för influenser utifrån än vad Svenskar var för hundra år sedan. Jag tycker det är väldigt positivt att många svenska ungdomar har en så öppen syn på kultur att de inte begränsas till det som anses vara Svenskt i samma utsträckning som för hundra år sedan.
Även om jag tror mig kunna gissa varför de nationalister som strävar efter en svensk monokultur är livrädda för denna utveckling, så anser jag att vi andra borde vara stolta över den!
Jag tar till mig goda argument: Fisken är den siste att upptäcka vattnet. Att inte klara av att på ett något sånär inträngande sätt kunna beskriva den kultur som man lever i varje dag och tar för given kanske inte alls är så specifikt svenskt. Det är dessutom tekniskt sett lätt att beskriva kryddblandningarna i köket och folkdräkternas färgpalett men svårare att utan rätt utbildning och verktygslåda förklara de värderingar och föreställningar som ofta på subtila , komplexa och rent skumma sätt genomsyrar kulturen. Du resonerar om kultur på samma sätt som många resonerar om religion - den används till att hjärntvätta folk och hetsa mot andra. Men även om en seriös samhällsanalys knappast kan utesluta det ena från det andra så är det skillnad på de två - man kan låta bli att tro på gudar men man kan knappast låta bli att vara en del av en kultur.
För att återgå till frågan i TS, dvs mångkultur, så ifrågasätts inte öppenhet eller kritik mot föreställningar inom den egna kulturen. Monokultur är inte ens påtänkt. Vad seriös kritik mot det mångkulturella samhället handlar om är att det leder till fragmentisering när olika folkgrupper inte delar grundläggande värderingar. Och det kan bara vara dåligt.
Och så var det det här med stor bokstav - på egennamn. Alltså svenskar, svenskt, Sverige.