madde: det såg jättehärligt ut! Hur sov barnen? Det har alltid varit vår akilleshäl, sömnen. Drömmer som sagt åka iväg med familjen, om nått år eller så, men utöver sådana där triviala saker som ekonomi och annat så är det sömnen som skulle sätta käppar i hjulen! (Okej, snacka om att ta ut sakerna i förskott men att allt funkat superbra för er hade gett oss en boost!! )
Ronjas: vi har lekt med play mais innan! Det är kul!
tilj: ja, jag undrar detsamma. Nu har ju maken sagt nej och jag hoppas att det bara är tillfälligt eller så, nått år till för jag KÄNNER verkligen att det saknas ett barn. Och jag kan ju inte veta om den känslan fortfarande består när (om?) det blir ett barn till... för tänk om man då längtar efter ytterligare ett? Jag vill liksom återuppleva hela det där miraklet med att man planerar för barn, pirret och yrseln vid plusset, de första rörelserna, förlossningen och livets skälvande första minutrar, den där nya lilla individen och hela miraklet kring det... ja jag VILL ha en till! Önskar att jag kunde få med mig maken bara.