Efter att ha fått resultatena v Dr G har vi räknat och funderat. Vi är alltså genetiskt för lika varandra och mitt immunförsvar attackerar alla embryon med makens DNA som vore det mutationer på mina egna celler. Mitt immunförsvar är efter alla dessa behandlingar alldeles topp-tunnor-rasande och attackerar obönhörligen allt som tar sig in och skall fästa i livmodern. Dr G säger att det är behandlingsbart, med LIT men.... det skulle krävas två LIT initialt inom loppet av tre veckor (a £850 plus resa och boende för två till London två gånger på tre veckor), följt av nya tester (£1000 plus resa och boende för två i London). Om allt därefter är OK kan vi åka till Riga och hämta våra sista tre embryon (€950 plus resa och boende i Riga för två). Om allt inte är OK blir det ytterligare minst två LIT till (jepp, återigen £850 x2 plus resa och boende i London för två personer två gånger inom tre veckor). Om embryona inte fäster måste vi göra en ny ÄD (SEK 70 000) alternativt en embryoadoption (oklar kostnad), eftersom mitt eget AMH (0.6) är för lågt för en egen IVF. Skulle vi lyckas bli gravida följer sedan LIT i London var 6:e vecka (£850/gång plus resa och boende för två) under hela graviditeten för att min kropp skall förhindras från att utveckla antikroppar. Eftersom vi inte täljer pengar med smörkniv har vi övergått till plan C, som numera är uppgraderad till plan A. Surrogatmamma. Antagligen borde man skämmas eller ha ångest däröver, men efter alla dessa år i träsket har den moraliska kompassen slutat peka norr. Alla som har tips om SM får därför väldigt gärna inboxa mig.