Håller tummarna! Har med hört det, även om de bm och läkare jag nu träffat sista tiden avråder då slemhinnan behöver återhämta sig och bli lagom tjock innan nåt nytt fäster. Sen kan det gå bra, men deras erfarenhet var att det var bättre att vänta.
Jag fick MA i v 13, fostret hade dött i v 12+1...startades upp dagen efter på sjukhuset med Cytotec, foster och moderkaka kom ut, bedömdes att allt kommit som det skulle. Började akutblöda två veckor senare, de såg rester, fick med Cytotec hem och blödde två dygn av det kraftigt. Sen lugnade det sig men slutade inte helt, några dagar senare akutblödde jag och fick åka in, akutskrapades och låg inne två dagar pga stor blodförlust (2 liter) efter operationen då livmodern inte ville dra ihop sig. Bad dem kolla med UL och man såg fortfarande rester men de bedömdes komma ut själv, sökte sen en gång till då det inte kändes bra, resterna var kvar men de sa att de kommer lossa med nästa mens. Samma på återbesöket på sjukhuset några dagar senare så skickade de hem mig. För att en vecka senare börja akutblöda återigen...åker in och det behöver göras hysteroskopi för att säkerställa att de får bort allt. Fick vänta två veckor på den operationen och var sjukskriven under tiden pga kraftiga blödningar som kom utan förvarning. Efter operationen mådde jag snabbt bättre och fått äta mediciner för slemhinnan i 3,5 vecka och förbud att försöka bli gravid. Igår var jag på återbesök och de gjorde UL med kontrastvätska i livmodern för att se så det inte var några sammanväxningar, fick äntligen ok på att allt var borta och såg bra ut. Men måste vänta till nästa cykel att försöka bli gravid, har ändå missat ägget som släppte i fredag, första ÄL sen allt detta hände i juli...har haft hcg ända fram till sista operationen så det kan sitta i länge om man har nån rest kvar.
Det är sällan det blir så här illa, men det kan hända och man bör vara säker på att allt är bra innan man försöker bli gravid igen, risken är annars stor för missfall igen. Själv är jag livrädd att försöka igen...så rädd att hamna i detta en gång till, men längtan är för stor för att inte försöka. Graviditeten gick ju så himla bra och vi hade ju sett bäbisen innan och sen dog den bara ett par dagar före KUB, utan någon synlig orsak... 
Ja det upptäcktes på KUB..som skulle bli en lycklig dag. Har två barn sen innan, men även ett missfall före detta MA i mars...så har inte precis haft tur. Hade inga känningar alls om att det inte stod rätt till, men nu dog ju vår lilla bara några dagar före KUB så var ju i storlek rätt för v 12+1 ungefär.
De flesta missfall är MA, det tar bara olika lång tid för kroppen att fatta att den inte är gravid sa läkarna till mig. Jag hade kanske kunnat gå ett par veckor till om det inte vore för att vi hade KUB just då.
Så detta var min 4:e graviditet. Min kille har inga barn, blev gravid på andra försöket som då slutade i mf en vecka senare, sen på försök nr 5 blev vi gravida igen och det blev MA...så får se hur lång tid det tar nästa gång, får försöka nästa månad.
Förstår dig till fullo och man har all rätt att sörja ett missfall, det är ju drömmar som krossas oavsett om det var tidigt eller sent. Så sörj precis så mycket och länge du behöver. Kanske vill du hänga med oss i en grupp där vi haft missfall och kämpar för att bli gravida igen?
Jag har ju totalt fått vänta sen slutet på juli att försöka igen när vi väl kommer igång igen...det har varit och är en hemsk väntan, så maktlöst när man inte ens får försöka och tiden bara rinner iväg och det enda man vill är att bli gravid igen. Så min nästa BIM är ju nästan 6 veckor bort...känns som en hel evighet kan jag lova.
Jo men sist jag var gravid var jag yngre...blir ju sämre ägg och svårare ju äldre man blir och kroppen kan bli sliten av en graviditet med, har försvagad livmodervägg efter snittet, och snittet i sig är ju ett ärr så där är det inte bra om ett ägg fäster, och det kan man ju tyvärr inte styra... :) jag är ju 39 nu och det är 6 år sen jag blev gravid med sonen. Sen är det inte samma pappa denna gången.
Vi har ju däremot blivit gravida 2 av 5 gånger hittills vilket ändå visar att jag blir gravid, men sen ska man ju lyckas gå hela vägen med...Han har inga barn sen innan så längtan är såklart enorm och även rädslan att det inte kommer bli nåt alls...
Min nästa bim blir ju först framåt 10/11 om mensen kommer när den ska vid 14/10 och sen ska ÄL med komma som vanligt efter det. Hade ju ÄL i fredags och det ägget fick vi inte ok på att använda även om vi kanske kanske hade hunnit i måndags... Men följer allt sin vanliga cykel igen så blir det mitten av november nånting iaf. Känns ju som en evighet...
Hej alla,
Jag har testat tre dagar i rad, från i måndags, BIM -3 eller 4 tills idag, BIM eller -1. Första supersvagt, knappt synligt på kort, igår aningens starkare, men idag tycker jag det ser exakt likadant ut som igår. Ska inte hcg stiga massor varje dag initialt? Borde inte förändring synas varje dag på Stickan? Är det ett supertidigt missfall? Vårt femte MF i så fall, hoppades så att den här skulle gå vägen. Någon annan som upplevt liknande, men där det blivit en riktig graviditet sen? Bifogar foto, överst igår, undre idag.
Det här då :)! Jag är alldeles för tidigt för att ens testa så vet inte vad jag håller på med :)! Men bilden är oredigerad bara förstorad....
Idag blev det väldigt tydligt
Är det teststrecket som är så starkt? Men vart är kontrollstrecket? Ska man inte se att + ? Gissar det bara är lite konstigt och grattis till graviditet!
Tycker CB-s test beter sig ytterst märkligt nuförtiden med alla test man ser här...kommer själv inte köpa de testen med, håller mig till Testlagrets stickor som alltid har visat korrekt vid graviditet. Och digitalt, de säger ju tydligt hur det ligger till 