Dagen går..
Och symtomen består….
Det som tillkommit är en svag yrsel som ligger där o gör sig påmind emellanåt även då jag sitter still. Även känningar i bäcken o svansskotan.
Nä allvarligt talat om jag får mens denna månaden så heter jag Berta " /> är det något jag känner igen sen tidigare graviditeter så är det bäckenkänningar o det har faktiskt varit före plus. Jag kommer ihåg när jag väntade pojken men ännu inte fått positivt på test och hade några dagar kvar till mens.. jag stod o skulle bädda sängen o kände av det, tänkte att det där känner jag igen! Var på sjukhuset då jag hade lite ont o såg min chans till att få testat, men det visade inget utan de rekomenderade mig att slappna av o fortsätta försöka. Det var bara det att det kom aldrig någon mens o sen var graviditeten ett faktum med hjälp av ett cb test som jag gjorde på Mc D toalett. ( ja ja är man nyfiken så är man o då går det inte att vänta minnsan Detta var sommaren 1995.
Faktiskt när jag väntade första barnen vintern 1991 så var det i precis samma tid som nu, och jag har räknat att detta evt barn blir beräknat till samma datum ninus 1 dag som flickan som föddes i september 1992. den gången mådde jag lite konstigt och tyckte att jag nog ätit lite väl mycket julmat då byxorna var tajta runt magen. 2 Jan så åkte jag upp till sjukhuset pga av magont o där blev beskedet gravid i v 6
Ja sen har jag en tös född -94 och en tös född -04 också, så jag borde väl känna igen kan man tycka men av någon anledning så kommer jag inte ihåg hur jag mådde då :-S
Har varit uppe på vinden och hämtat fram mina mammabyxor jag köpte för ett tag sedan, kunde bara inte låta bli. Känner att jag måste leva i tro och hopp nu.
Längtar efter att tydligt fint mörkblått plus….