Hej alla kämpar. Har precis kommit hem från sjukhuset och mår så dåligt. Födde igår fram en liten kille på 18veckor. Såg honom för bara en vecka sedan med ul vinkandes som en liten tok med de små armarna. Tydligen hade han en defekt på buken(tarmar,tumör??) som förmodligen var orsaken till att det tog slut, får ett mer precist svar efter obduktion hoppas vi. Känner mig helt tom då vi verkligen trodde på den här grav, förra slutade i v8. Hur ska man orka fortsätta?
Hej! Skickar styrkekramar...
Förlorade våran älskade dotter den9/11-05,
var i vecka 28. Så himla grymt, och man undrar varför våran Nathalie hade stryps av navelsträngen...
2003 fick jag missfall i vecka 6.....
Jag vet hur du känner ,, allt känns så himla meningslöst
Vi förlorade i vecka 6 på vanligt vis och i vecka 28 av provrörsbefruktning.
Man undrar hur man ska orka, livet är grymt orättvist....
kram från änglamamma anna
Beklagar sorgen. Skickar en stor kram till er .
Snöstorm
Finner inga ord *kram*
Beklagar sorgen 
Det finns inga ord som kan trösta, jag vet det, men jag vill att du ska veta att vi alla finns här inne för dig! Det du har gått igenom är det allra värsta. Det finns inte ord men en stor famn kramar dig nu och hoppas att du får någon slags styrka!
Många varma styrkekramar till dig och din familj!
värkligen beklagar sorgen jag kan nog inte säga att jag vet hur du känner för dena känslan måste va enorm beklagar och skickar dej stora stora kramar
Det är verkligen synd om dig och din familj..har haft missfall för 10 dagar sen i v 11.
Det är tungt, jobbigt och tomt. Hoppas att du får styrka snart att gå vidare..Kram på dig
fy va hemskt...känner med dig o skickar ett gäng styrkekramar!
Tänker på dig, kram Åsa
Det ¨måste vara fruktansvärt för er. Hoppas att ni får styrka och kan försöka igen. Kram på dig
HEJ! Stackars dej! Vet inte vad jag ska säga. Jag fick för 3 v sedan mitt fjärde missfall, fast mina har slutat mycket tidigare än ditt. Mellan v 7 och 11. Jag går också och funderar på hur man ska orka fortsätta. Har inget bra svar tyvärr.
Tusen kramar!
Anna
*håller om dig* ...vilken sorg ni måste genomlida, orättvist..;-(
Ja, hur orkar man fortsätta... det enda jag kommit fram till efter mina tre mf är att orken som driver en är att det skulle vara ännu värre att inte ens få chansen att en ny baby ska komma att växa inom mig.
Så länge den drivkraften är större än sorgerna efter min förlorade foster så fortsätter vi.
Hoppas du hittar orken och styrkan igen, ge det lite tid också innan ni gör nya försök, det hjälpte nog lite här.
(((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((KRAM)))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))