Ny skola - orolig förälder

Någon som har några tips?

jag var i samma sits med min dotter nar vi flyttade till Thailand, da var hon 3 ar, kunde inte ett ord av spraket som pratas i skolan (engelska) och kande ingen.

Det tog 1 manad innan hon madde riktigt bra.

Jag forklarade for henne att det skulle vara lattare for henne att skaffa kompisar ifall hon ar glad och lararen sag till att anrdra barn var snalla mot henne.

Jag tycker det gick ratt sa snabbt egentligen med tanke pa omstandigheterna.

Nu ar min dotter extremt social. Hon var pa olika "summer schools" under sommaruppehall, i nya miljoer och skaffade kompisar utan problem fran dag 1. 

Lilla gubben då! Vi har också flyttat, min äldsta är 3,5 så han har bytt förskola. Han har också varit arg, ledsen och osäker. Vi får mycket hjälp av pedagogerna, de bjuder in honom till lekar osv. Kan er sons lärare hjälpa till? Finns det någon aktivitet han kan börja på, fotboll etc? Där kan han ju få kompisar och då kanske det lossnar. Annars löser det sig säkert med tiden, men jobbigt är det!

Min son har också börjat i en ny skola, utan sina fsk-kompisar. För oss var det dock självvalt, eftersom skolan i närheten av oss tog emot många barn vilket resulterade i stora grupper. Vi valde istället en mindre skola med en liten klass för vår son.

Men, han har lite svårt att skaffa kompisar och jag har inte upplevt att han har haft det tidigare. De är bara fyra pojkar i hans klass (även om min son alltid har lekt väldigt blandat med tjejer och killar) så upplever jag att han har lite svårt att "connecta" med de andra och även med de andra barnen på skolan. Det känns jättejobbigt att se honom stå ensam på morgonen när jag lämnar honom även om jag vet att det kommer att bli bättre....

Jag har tänkt att prata med både fritids och hans klasslärare om att de får hjälpa honom lite på traven - jag tror han kan behöva det. Idag berättade han att han gärna hade velat sparka fotboll med några större killar men inte vågat fråga.....

Samma här, vår dotter har brutits upp från sina dagiskompisar då vi valt en annan skola för henne. Men hon står ensam när vi hämtar henne och jag är inte säker på att vårt val är rätt! 

Tvekar ni någonsin på om det var rätt beslut? 

Skönt att kunna dela sin oro med er och höra att det är fler som upplever samma sak. Och nej, än har jag inte börjat tveka om vi valt rätt, det känns som jag måste ge det en ordentlig chans (och då tänker jag ett år) innan jag börjar tänka på att byta skola.

Idag ringde jag till en av pedagogerna i fsk-klassen och pratade med henne och bad henne hjälpa min son med att komma in i leken och att hon gärna fick ha extra uppsyn över honom så att han inte hamnar själv. Jag bad henne också prata med fritidspersonalen som tar emot på morgonen och att de ger honom lite xtra uppmärksamhet när han kommer.  Det kändes jättebra och imorgon har jag inskolningssamtal så då får jag tillfälle att prata lite mera. Jag hoppas detta räcker och att han snart ska komma in i klassen.

Det är ju trots allt en stor omställning att börja skolan, det är inte alls samma sak i fsk-klassen i förskolan. Bara det att vara minst när de är vana att vara störst och duktigast...

Min son vill inte heller gärna berätta vad han gjort under dagen - han säger att han inte kommer ihåg. ...

Jag var så nära att idag besluta om att vi skulle ringa och ångra valet av skola...  men nu har jag bollat detta med vänner och ska nog hålla ut ett tag till, trots allt har hon bara gått i 3 dagar :) 

Min dotter är ensam när jag kommer och vet inte vem hon ska leka med så jag ska prata med fröknarna imorgon och säga att de ska ge henne mer uppmärksamhet. Jag skulle även kunna tänka mig att vara med en dag för att försöka bjuda in henne i leken med andra, jag tror att jag är rätt bra på det.

Min dotter vill inte berätta hon heller :( då blir iallafall jag orolig 

Kan det vara idé att bjuda hem någon klasskompis i helgen tex? Chansa lite, det kanske inte blir en "bästis för livet" (eftersom de knappt känner varandra än så är det ju svårt veta vem man "passar bra ihop med"), men det kanske kan hjälpa så att barnet känner att den har någon som den är kompis med.