Ny skola - orolig förälder

Min son som är 6 år har börjat i förskoleklass i måndags. Pga flytt så har vi fått bryta ur honom från hans trygga förskolegrupp vilket innebär att det nu är väldigt mycket nytt för honom; nya lokaler, nya rutiner, nya lärare och dessutom inte ett barn som han känner sedan tidigare. Vi började med inskolning på fritis förra veckan så nu har han gått ca en och en halv vecka. Jag vet att det inte gått så lång tid men det verkar inte alls som att han mår bra just nu. Han gråter mycket och idag vägrade han att gå till skolan först. Vi var beredda på att det skulle bli lite tufft maa allt nytt men han brukar inte ha svårt att skaffa kompisar så det kändes rätt lugnt. Men nu känns det inte roligt alls att se sitt barn vara så ledsen och osäker.

Jag vet att det här måste få ta tid med hur kan vi som föräldrar hjälpa honom att komma in i gruppen och allt nytt på ett bra sätt? Vi vill ju inte pressa honom för hårt men samtidigt vara tydliga med att det här är det som gäller och att vi inte kan vara hemma från skolan bara för att det känns lite jobbigt. Någon som har erfarenheter av detta som kan ge lite tips.

Fri100

Äldre 25 Aug 16:17

#1

Någon som har några tips?

Fri100

Äldre 30 Aug 17:15

#5

Esmaralda skrev 2011-08-29 20:16:47 följande:

Min son har också börjat i en ny skola, utan sina fsk-kompisar. För oss var det dock självvalt, eftersom skolan i närheten av oss tog emot många barn vilket resulterade i stora grupper. Vi valde istället en mindre skola med en liten klass för vår son.

Men, han har lite svårt att skaffa kompisar och jag har inte upplevt att han har haft det tidigare. De är bara fyra pojkar i hans klass (även om min son alltid har lekt väldigt blandat med tjejer och killar) så upplever jag att han har lite svårt att "connecta" med de andra och även med de andra barnen på skolan. Det känns jättejobbigt att se honom stå ensam på morgonen när jag lämnar honom även om jag vet att det kommer att bli bättre....

Jag har tänkt att prata med både fritids och hans klasslärare om att de får hjälpa honom lite på traven - jag tror han kan behöva det. Idag berättade han att han gärna hade velat sparka fotboll med några större killar men inte vågat fråga.....

Jag förstår precis din känsla. Jag upplever precis samma sak med min son. Han har också alltid haft lätt att skaffa vänner och börja leka men i den här nya situationen är han väldigt försiktig. Jag tycker också att det är så svårt att läsa honom när jag försöker få honom att berätta om hur dagen varit. Han vill inte gärna berätta om vad han gjort.

Fri100

Äldre 31 Aug 17:15

#10

FrÃ¶dis skrev 2011-08-30 19:40:28 följande:

Samma här, vår dotter har brutits upp från sina dagiskompisar då vi valt en annan skola för henne. Men hon står ensam när vi hämtar henne och jag är inte säker på att vårt val är rätt!

Tvekar ni någonsin på om det var rätt beslut?

Jag har kanske inte tänkt att det är dags att byta skola redan nu utan känner ju liksom flera andra av er att vi måste ge det en chans. Jag vet att min son kan vara lite försiktig i nya miljöer men i vanliga fall brukar det släppa efter ett tag. Men visst, jag ska erkänna att jag har som en hemlig plan att om det inte verkar funka inom ett halvår/år så kan vi titta på att flytta tillbaka honom till den skola där hans förskolekompisar går. Hoppas verkligen att det inte kommer att behöva bli så. Det är bara så ovanligt att se min son så allvarlig och nästan sorgsen. Men det kan ju vara jag som mamma som läser in lite för mycket i hans ansiktsuttryck också...

Fri100

Äldre 1 Sep 10:39

#12

FrÃ¶dis skrev 2011-08-31 20:14:38 följande:

Bara för att peppa er (och mig) lite... Idag såg min dotter gladare ut än tidigare i skolmiljön. Jag pratade med fröknarna också och de sa att det är flera barn som är avvaktande i början och iakttar men att det är vanligt de första veckorna. De ska hålla uppsikt över henne. Det känns lite bättre idag. Men jag vet samtidigt att vi har vår plats kvar i närskolan så vi behöver nog utvärdera ett tag till!

Skönt att få lite pepp, det behövdes efter dagens lämning. Theodor är väldigt avvaktande, precis som du skriver, och jag hoppas att det börjar lossna snart. Han vill inte gå in i någon lek utan står ensam och tittar på. Jag försöker uppmuntra honom att gå in i lekar med många barn och där alla verkar leka med alla men han vill inte och jag vill inte pressa honomför hårt. Hoppas på att det handlar just om att han behöver en period för att acklimatisera sig, men idag kändes det tufft. Vill också så gärna se något litet framsteg snart och en glad kille som springer in till sina kompisar på skolgården.

Fri100

Äldre 1 Sep 12:09

#14

lovisen01 skrev 2011-09-01 11:01:08 följande:

Jag var i samma situation som er förra året då min dotter började i F-klass. Hon kom från en annan förskola men kände visserligen två andra barn lite sen innan. Vi hade problem med att hon inte hade någon att leka med i början, hon gick ensam på alla rasterna och det tog nog någon månad eller två innan det släppte.

Hon har alltid varit väldigt framåt och aldrig haft problem med att skaffa kompisar innan, så det kom som en överraskning att det var så svårt för henne. Det som vi märkte hjälpte var att vi bjöd hem klasskompisarna att leka hemma hos oss. Hon lärde känna dom andra barnen utanför skolan och det gjorde att hon lättare kom in i gruppen i skolan. Vi hade kompisar hemma hos oss varje helg, och ibland efter fritids med. Vi pratade även hemma om att hon måste bjuda till lite på rasterna, att det inte kommer vara någon som säger att hon inte får vara med.

Nu trivs hon jättebra i skolan och med klassen, men jag tror att det här är något man måste räkna med när man inte följer med sina förskolekompisar in i skolan. Vi har lärt oss läxan och nu går hennes lillasyster tillsammans med sina framtida klasskompisar. Det var några jobbiga månader, men till slut så tror jag det löser sig för de allra flesta! Men försök med att bjuda hem klasskompisarna :)

Tack för inlägget. Vi har också tänkt på att bjuda hem klasskamrater på fritiden men jag tycker att det är svårt. Jag vet inte riktigt vem jag ska fråga eftersom min son ännu inte har fått så bra kontakt med någon. Jag kan ju inte bara plocka nån i högen utan vill ju att det ska kännas bra och naturligt för både min son och den vi bjuder hem. Hur gjorde ni?

Fri100

Äldre 1 Sep 14:16

#16

lovisen01 skrev 2011-09-01 13:46:04 följande:

Jag chansade faktiskt, frågade min dotter om hon inte ville att vi skulle fråga om en annan tjej ville följa med oss hem en dag. Sen ringde vi föräldrarna och frågade om det var ok att deras tjej följde med efter skolan en dag. På hemmaplan, och när dom bara var 2, så gick det mycket bättre än i skolan. Sen så testade hon att leka med olika barn i klassen, och nu har hon ett antal kompisar som hon leker ofta med. Du kanske kan fråga din son om han har någon som han skulle vilja bjuda hem? Det kanske är någon som han tycker verkar rolig att leka med :)

Tack, jag ska ta med mig det tipset och fråga Theodor.

Fri100

Äldre 15 Sep 07:34

#18

rafaella skrev 2011-09-13 13:15:32 följande:

Hej!

Jag undrar hur det går för er nu? Det är likadant för min son i f-klassen. Han kommer från en annan förskola och hade inga vänner med sig. Han är "seg" i början vid nya miljöer, men har annars väldigt lätt för att snacka och leka, både med barn och vuxna. Men på skolan verkar han vara "förlamad" och inte våga ta kontakt. Gör ont i mammahjärtat! Han berättar ofta att de andra säger att han inte får vara med, och jag gör allt för att ionte visa hur ledsen jag blir. När jag hämtar är han också själv. Det var likadant när han bytte förskola som treåring, det tog 2-3 månader innan han trivdes och fick kompisar, men sen löste det sig och han hade verkligen härliga och nära vänner på förskolan. Personalen beskrev honom som populär och aktiv i lekar.

Jag har svårt för att hantera detta och blir så otroligt orolig. Vill inte pressa honom, men samtidigt göt det så ont att se honom vara så ensam och utanför. Han har förändrats en del hemma också, kissar t.ex. i sängen på natten om vi inte tar upp honom (det hade hans lutat med innan). Han är mer känslig och kan börja gråta för småsaker här hemma. Hoppas på att vår glada kille kommer tillbaka snart.

Läget är exakt likadant för vårkille. Jag trodde att det kanske börjat bli lite bättre nu efter fem veckor men i morse sa han direkt på morgonen när han vaknade: Är det skola idag? När jag svarade Ja sa han: Jag önskar att det inte var skola idag, det är mitt sämsta, jag har ingen att leka med. Jag försökte säga att det verkade som att han brukade ha kul på skolan (han har berättat om att de spelar fotboll och basket på rasterna). Då sa han att det bara är när alla gör nåt tillsammans, när de själva ska hitta på saker är han alltid själv. Jag böir så ledsen och är så ambivalent. Å ena sidan tror jag att det kan bli bra och att det skulle vara bäst för honom att vara kvar på den här skolan eftersom det är den skola där alla som bor nära honom går. Å andra sidan är jag livrädd att han ska bli utanför och börja tycka illa om skolan redan från början och funderar därför på att kolla om det finns möjlighet att flytta tillbaka honom till sina gamla kompisars skola. Vet dock inte om det är lösningen. Precis som din son så är min son också lite avvaktande i nya miljöer och situationer men brukar ha väldigt lätt att komma in i lekar och skaffa nya kompisar. Så verkar det inte nu. Alla i hans klass kände ju redan de flesta andra och jag känner inte att lärarna riktigt tar det här på allvar. Jag har idag bett om att få en mötestid med någon av hans lärare för att stämma av hur de tycker att det funkar. Just nu är det bara en stor klump i magen :(

Fri100

Äldre 27 Dec 23:11

#22

Skönt att höra att det lossnat för era barn och att de flesta verkar trivas. Det är bättre även för min son och jag känner att han börjar komma tillbaka till den trygghet han känt tidigare på förskolan. Han har hittat ett par killar som han leker mycket med och han verkar trivas.

Ny skola - orolig förälder

INNEHÅLL