Hej på er allihop!
I måndags anlände vår lilla Stina (BF+4. Tänkte berätta om förlossningen för dem som vill veta.
Allt gick jättebra, sov kanonbra på natten, kände bara av ett par värkar, gick upp, solen sken och det kändes att det var nå´t på g. Började känna av värkar vid 8-tiden, helt ok. Vid 10 hjälpte Daniel mig att sätta på TENS-apparaten, åt dubbla portioner lunch vid 13 vilket satte igång värkarna rejält så vi åkte till förlossningen och var där vid 14.00. Efter de tagit en CTG-kurva så kollade de och då var jag öppen 4 cm. Vattnet gick vid 15.15 och de kollade igen och då var jag öppen 6 cm och huvudet var långt nere. Allt gick jättebra, jag stod upp och andades genom värkarna och lyssnade på Aretha Franklin. Strax efter halv sex blev värkarna värre och jag provade lustgas, men det var inget för mig, jag blev bara dimmig, bättre att känna vad som hände. Vid 17.45 tyckte BM att jag skulle lägga mig på sidan på sängen så hon kunde känna, och då var jag fullt öppen och fick börja krysta. Så häftigt med krystreflexerna, det bara kom och gick knappt att hålla emot. Vid 18.25 kom vår älskade lilla gumma till världen. Hon vägde 3750 g och var 52 cm lång. Jag sprack lite invändigt, men det var inget jag tänkte på och det var inte särskilt farligt när BM sydde. Jag hade TENS-apparaten på mig hela tiden, och det var den enda smärtlindringen som jag behövde, det funkade jättebra. Jag räknas ju som förstföderska eftersom jag är snittad innan och hade räknat med en lång förlossning och räknat med att jag skulle vara fastlimmad i lustgasmasken. Så blev det inte, utan mycket bättre.
Oj, nu blev det visst långt. Ville bara berätta att det var inte hälften så jobbigt eller "farligt" som jag trott. Bara en jättehäftig upplevelse som gick hur bra som helst.
Lycka till ni som inte fått ännu. Det kommer att gå jättebra!!!!!!
Nu ska jag läsa ifatt vad som hänt under veckan.
Kramar Majja och Stina.