18 och "bonusmamma" !?

Ni bor ihop, vart ihop längre och är äldre än mig.

Men tycker inte åldern, hur man bor elr hur länge man vart ihop spelar roll om alla känner samma sak.
Vist på den här sidan kansek jag "skriker" ut vad jag känner men inte irl som nån annan som gjort inlägg tyckte..

ETT LITTET FÖRTYDLANDE...

Jag kallar mig bara "sty/plastförälder här på sidan för att kunna skappa den här tråden. Men i verkligeheten när folk säger att jag är det håller jag med och säger att jag KÄNNER mig som det. För allt känns så bra. Även min kille tycker det och vi har planer för framtiden och så.

Vet själv att jag är väldigt myk för ung för att i praktiken kunna vara mamma åt barnet xD

=)

Juni, mycket möjligt. Men ni kan ju inte sitta och påstå hon är för ung osv.. Ni dömmer ut henne utan att ens veta hur hon är. Bara så jag menar. Alla är olika!!

Tack,  "Leoella" det värmde :)

Jag vill absolut inte avsluta ngt förhållande. =)   Ända sedan första stund har det kännts bra med att vi är tre ist för två i förhållandet. Och även pappan har sagt att jag är ngn posetiv inverkan på barnet. Eftersom h*n kommer fram till mig på eget insenativ och frågar om jag vill leka med h*n spela spel med h*n osv.  Och han berättar saker för mig som andra måste dra ut ur honom.

barnets biologiska mamma har jag fått en kännsla av att hon igentligen inte bryr sig så myk om barnet.  har typ fått känslan av att  " mamma har en ny familj, och jag är jobbig".  Av det barnet har berättat för mig och vad pappan har berättat. Så eftersom barnet tyr sig så bra till mig känns det så bra.

Visst det är väl lite omoget som vissa tycker att jag känner mig som barnet bonus mamma. Men  kan ändå inte sluta känna så, ibland känns det lite små konstigt att vi är tre isf för två.  Men oftast känns det så rätt och vi planerar inför en framtid ihop. Vi har bara vart ihop i 4,5 månader  men det känns som om det allt varit vi och alltid ska vara vi... kanske gör fel som är stolt över att känna som jag gör?

Vissa av min killes kompisar trodde inte på att jag bara är 18 utan minst 20 när vi träffades. Och det känns oxå bra att de ser mig som det, måste juh betyda att jag är iaf rätt mogen för min ålder. Och barnet Farmor/farfar tycker det är så himla kul och bra att barnet och jag kommer så bra överrens.. Men jag är rätt blyg och avvakande så visst  vi kanske bara har en stark kompisrelation men hemma hos pappa är jag juh trots allt "den-Kvinnliga-förebilden"  elr vad man ska kalla det för.

Men det du skrev värmde verkligen... tack!

Men juni.. Är alla inte nybörjare första gången dom får barn? Jag skulle inte påstå att min brors flickvän är en sämre mamma till deras första 3 månaders bebis än vad min mamma varit åt oss fyra syskon. Jag tror aldrig man slutar att lära..