Fler som börjar jobba igen efter föräldraledighet snart? Iiii!

jag börjar plugga snart, räknas det? ;) Sonen skall börja skollas in hos dagmamma med smygstart imorgon men på riktigt 22 augusti. iiiih!!! (lillasyster är 8 månader)

Klart det räknas! Kul att någon kom in och hälsade liksom =)

Dagmamma hade känts helt okej för min del, men såna har vi inga kvar här i byn. Nu blir det dagis i fullt kaos, eftersom man håller på att renovera och flytta till ett annat ställe. Mitt i det ska vår son skolas in. Känns ju sådär om man säger så... 

Jag är jätteglad att vi hittade en! Men usch vad jobbigt med inskolning och flytt samtidigt. Men skönt för barnet att slippa värsta flyttkaoset kanske? =)

Det är alltså barnens förskola som renoveras. hihi. Otydligt av mig. Så det blir inskolning på ett tillfälligt ställe, sen överflyttning till det nya när det är färdigt i oktober nån gång.

samma här fast jag har gått hemma på FP sen juni-06(fått barn tätt så jag har inte hunnit jobba emellan)  och eg skulle jag varit hemma tills i nov och då börjat jobba på mitt gamla jobb men kom in på utbildningen som jag vill gå så 29 aug är det dags och i morgon börjar vi lite med inskolningen av minsta som ska gå hos dagmamma!! känns både sorgligt och spännande då detta är sista barnet för oss så jag kommer  inte få gå hemma så här länge igen

Hej du! Sista barnet för oss också, kanske därför det känns extra jobbigt...

Men jag har verkligen inte njutit av att vara hemma, inte hela tiden i alla fall. Knäppt att jag nu när jag ska börja jobba igen vill dra ut på tiden ännu mer. Att man aldrig är riktigt nöjd liksom?!   

ja kan ju vara ett av skälen till att det känns lite extra jobbigt för att man vet att man inte kommer göra detta igen!!

tråkigt att du inte har kunnat njuta av att vara hemma, vadberor det på om jag får fråga?

jag skulle helt klart kunna tänka mig att gå som hemmafru men inkomsten räcker inte till så ja man får göra det bästa av situationen vill dessutom inte tillbaka till mitt gamla jobb så jag har haft en hemskt ångest bara över den biten men nu kan jag släppa det i 2 år till och hoppas jag får ett jobb inom det jag ska utbilda mig till nu!!

Jag har varit hemma i drygt 3½ år.....och ska börja jobba i morgon. Har en pojke på drygt 3½ år som började på förskola efter nyår och en pojke på snart 2½ år som ska skolas in om en vecka på sin storebrors avdelning. Det känns mycket märkligt.......

Hej å välkommen!  oj, Du har varit hemma länge, förstår att det måste kännas märkligt.

Jag är väl inte "hemma-mamma-material" helt enkelt. Är för rastlös för det och tycker om att få utbyte av andra vuxna människor än "bara" min man. Han skulle egentligen vara hemma från start men han hade en utbildning som vi prioriterade att få färdig igång och det fick bli jag som var hemma, lite mot min vilja då om jag ska vara helt ärlig... Vårt tredje barn var inte planerat kan tilläggas, men jag är glad att han kom till oss ändå förstås.
Det var bara en ganska jobbig inväjningsperiod för min del.  

 

Känner mig lite ambivalent inför det hela. Igårkväll när jag kikade in på sovande killar så satte jag mig och storbölade en stund.....separationsångest från min sida.......har ju liksom alltid varit hemma med dem . Samtidigt känner jag att det ska bli kul att börja jobba igen. Jag trivs med mitt jobb, och känner att jag faktiskt behöver göra och vara något annat än mamma.......måste få tänka egna tankar och få vara lite "i fred" . Känner mig också rätt trygg med att mina barn är relativt "stora", storebror har trivts jättebra på förskola det senaste halvåret, hans inskolning gick fulllkomligt friktionsfritt och lillebror ska in på samma avdelning......lite märkligt att inte vara med om inskolning dock.....den ska sambon ta. Ska jobba deltid, vilket också känns skönt. men märkligt känns det. Vart tog tiden vägen och vad hände med mina bebisar

Hihi, jag satt också å bölade igår. Hade sonen i famnen här framför datorn, har brukar somna i min famn till musik och har så gjort sen han var nyfödd. Då blev jag sådär blödig och tänkte sentimentala hönsmamma-tankar om hur han ska ut i den stora hemska världen och inte är en liten plutt längre. Usch.

 2 dagar kvar...

Jag ska jobba på småbarnsavdelning förresten, som barnskötare. Så själva jobbet är ju inte "något nytt" men ändå ÄR det ju det! Haha    

Jag går också från barn.....till barn . Fast för mig handlar det om tonåringar, är högstadielärare. Så förbaskat stor skillnad är det egentligen inte . Större kroppar, men fortfarande rätt små liv därinne .

Det blir med största sannolikhet inte fler barn för oss heller.....det bidrar väl lite till "vemodet" . 

ok då är det jujobbigt när man känner så, har 2 av 7 barn som inte var planerade Är detinte tufft att vara högstadielärare? tänker en del på våran son som är 15 år och har ett funktionshinder och hur otroligt kämpig skolan är för honom och, vad jag antar, för hans lärare oxå!!!!

Idag mjukstartade vi inskolningen med lillkillen och det gick bra ska dit i morgon igen får se hur han reagerar, känns så kluvet allting när man gått hemma i 5 år och veta att nu är det slut usch undrar hur länge det kommer kännas så här!! har ju inte kännts så alls med de övriga 6 barnen!!!

Imorgon gäller det... Men idag känns det faktiskt helt okej att jobba imorgon. Kan bero på att jag varit själv hemma med alla barnen idag och de har inte varit på sina mest medgörliga humör om man säger så. =)
Lagom att börja en torsdag också, det är ju snart helg igen!

Jo, visst finns det mycket som är kämpigt men jag gillar verkligen mitt jobb . Det är fantastiskt roligt att möta och jobba med ungdomar även om jag önskar mer tid och ofta kan känna mig otillräckligt. 

Ja, jag är igång nu i alla fall. Kan utan tvekan konstatera att det verkligen varit mitt bästa beslut någonsin att vara hemma med barnen så pass "länge". Känns kul att jobba, men tiden med barnen har varit guld och den kommer ju liksom aldrig tillbaka. har två trygga, glada pojkar som puttar iväg mig när jag säger att jag måste åka till jobbet . Märkligt nog så kändes det som om jag bara haft vanlig semester. Samma milj, i stort sett samma kollegor.....som om jag aldrig varit borta . Vad är det för tecken? Att man blivit ett fossil på bygget, eller vad .  

Kul! Började också jobba i torsdags och det kändes jättebra!
 Jag hade mycket att berätta för min man när jag kom hem och hade saknat barnen. Positivt alltså. =) 

vad kul att det gått bra! På onsdag börjar jag smyginskola sonen, och på måndag börjar "riktiga" inskolningen. Bastian har redan fått en jättekompis i dagmammans make, som är pensionerad och hemma på dagarna han med. Stor mysig Beppe-Wolgers-typ. Nästan så jag också vill krypa upp i hans famn, haha. Jag är jättekluven, för å ena sidan behöver han detta sååå mycket, vi känner ingen där vi bor och sonen har inga barn att leka med förutom de på ÖF och så, men han håller sig undan alla. Vill bara vara med vuxna, vilket ju inte känns helt bra. ÄR sjåpig och orolig att han ska bli ledsen, göra sig illa, bli sårad blabla.. såklart. Min lille älskade plutt.. Å andra sidan vill jagbara lösa bort dagarna ur almanackan, eftersom dagmamma för honom innebär sömn för mig.

Jag har en dygnsrytmstörning som gör att jag aldrig kan somna innan tre på natten oavsett när jag vaknat på morgonen hur trött jag än är, så jag skojar inte när jag säger att jag sover tre timmar i snitt per natt och har så gjort de senaste nio månaderna (!!!). Lör-sön samt onsdagar sover jag 8 h (maken har ledigt ons) och annars är det mellan en till fyra timmar som gäller. Allt över två timmar anser jag vara mycket ;) Men nu kommer maken bli den som lämnar Bastian på dagis vilket gör att jag kan sova ett par timmar till eftersom min dotter sover längre. Sådan lycka!!!! Och bra eftersom jag tror min kropp börjar braka ihop nu.

Jag börjar plugga i mitten på oktober och längtar som en galning! (trots att det blir sömnlösa nätter då igen, suck)