Klart det räknas! Kul att någon kom in och hälsade liksom =)
Dagmamma hade känts helt okej för min del, men såna har vi inga kvar här i byn. Nu blir det dagis i fullt kaos, eftersom man håller på att renovera och flytta till ett annat ställe. Mitt i det ska vår son skolas in. Känns ju sådär om man säger så...
Det är alltså barnens förskola som renoveras. hihi. Otydligt av mig. Så det blir inskolning på ett tillfälligt ställe, sen överflyttning till det nya när det är färdigt i oktober nån gång.
Hej du! Sista barnet för oss också, kanske därför det känns extra jobbigt...
Men jag har verkligen inte njutit av att vara hemma, inte hela tiden i alla fall. Knäppt att jag nu när jag ska börja jobba igen vill dra ut på tiden ännu mer. Att man aldrig är riktigt nöjd liksom?!
vill dessutom inte tillbaka till mitt gamla jobb så jag har haft en hemskt ångest bara över den biten men nu kan jag släppa det i 2 år till och hoppas jag får ett jobb inom det jag ska utbilda mig till nu!!
Hihi, jag satt också å bölade igår. Hade sonen i famnen här framför datorn, har brukar somna i min famn till musik och har så gjort sen han var nyfödd. Då blev jag sådär blödig och tänkte sentimentala hönsmamma-tankar om hur han ska ut i den stora hemska världen och inte är en liten plutt längre. Usch.
2 dagar kvar...
Jag ska jobba på småbarnsavdelning förresten, som barnskötare. Så själva jobbet är ju inte "något nytt" men ändå ÄR det ju det! Haha
Imorgon gäller det... Men idag känns det faktiskt helt okej att jobba imorgon. Kan bero på att jag varit själv hemma med alla barnen idag och de har inte varit på sina mest medgörliga humör om man säger så. =)
Lagom att börja en torsdag också, det är ju snart helg igen!
. Det är fantastiskt roligt att möta och jobba med ungdomar även om jag önskar mer tid och ofta kan känna mig otillräckligt. . Märkligt nog så kändes det som om jag bara haft vanlig semester. Samma milj, i stort sett samma kollegor.....som om jag aldrig varit borta . Vad är det för tecken? Att man blivit ett fossil på bygget, eller vad 
.