7 michelingodingar skrev 2011-08-10 14:05:52 följande:
Flickan och kråkan skrev 2011-08-09 20:45:33 följande:
Jag går också från barn.....till barn
. Fast för mig handlar det om tonåringar, är högstadielärare. Så förbaskat stor skillnad är det egentligen inte
. Större kroppar, men fortfarande rätt små liv därinne
.
Det blir med största sannolikhet inte fler barn för oss heller.....det bidrar väl lite till "vemodet"
.
Är detinte tufft att vara högstadielärare? tänker en del på våran son som är 15 år och har ett funktionshinder och hur otroligt kämpig skolan är för honom och, vad jag antar, för hans lärare oxå!!!!
Idag mjukstartade vi inskolningen med lillkillen och det gick bra ska dit i morgon igen får se hur han reagerar, känns så kluvet allting när man gått hemma i 5 år och veta att nu är det slut
usch undrar hur länge det kommer kännas så här!! har ju inte kännts så alls med de övriga 6 barnen!!!
Jo, visst finns det mycket som är kämpigt men jag gillar verkligen mitt jobb
. Det är fantastiskt roligt att möta och jobba med ungdomar även om jag önskar mer tid och ofta kan känna mig otillräckligt.
Ja, jag är igång nu i alla fall. Kan utan tvekan konstatera att det verkligen varit mitt bästa beslut någonsin att vara hemma med barnen så pass "länge". Känns kul att jobba, men tiden med barnen har varit guld och den kommer ju liksom aldrig tillbaka. har två trygga, glada pojkar som puttar iväg mig när jag säger att jag måste åka till jobbet
. Märkligt nog så kändes det som om jag bara haft vanlig semester. Samma milj, i stort sett samma kollegor.....som om jag aldrig varit borta
. Vad är det för tecken? Att man blivit ett fossil på bygget, eller vad
.