En hel del skriver här inne om hur de hatar sina bonusbarn och längtar tills barnen flyttar hemifrån. Jag bara undrar hur man kan stanna i ett hem där man hatar några av de som bor där, och kanske är hatad tillbaka?
Och hur kan man som förälder tycka att det är okej att ens barn hatar / är hatade? Hur tänker ni?
ja om man verkligen HATAR sitt bonusbarn, så borde man faktist söka hjälp.
När/om barnens far kommer att skaffa en ny antar jag att han kickar ut bonusmamman om hon hatar våra barn.
Som bio förälder borde man nog ta sig en ordentlig funderare över vem man träffat..
Men i dagens samhälle kommer tyvärr barnen alltid sist..
Japp, jag var ett hatat bonusbarn, är över 40 idag och känner fortfarande av sviterna. Inte många plastmorsor idag som verkar förstå att det färgar och genomsyrar de barnens hela liv....Bryt istället upp och gå vidare. Förresten förstår jag inte ens hur man som biologisk morsa eller farsa kan stanna kvar. Sorry, men mina barn går först, ska väl ändå vara utgångsläget, eller?
Jag är bonusmamma och jag och min sambo var från första början överens om att ifall hans barn inte tyckte om mig så hade jag inte varit kvar här. Jag hade inte velat bo tillsammans med barnen om jag ständigt gått och retat mig på dem och fått dumma kommentarer av dem för att de inte gillade mig, hur förälskad jag än är i deras pappa så hade jag inte velat ha det så och han hade inte velat utsätta dem för det. Så jag undrar hur folk i den situationen tänker? Någon här kommenterade att hon såg sin nya sambo som "sitt privatliv" och att han inte behövde vara en del av barnens liv - ??? låter lite schizofrent för mig, hur delar man upp sitt liv i två delar när både han och barnen bor under samma tak?
Jag är själv bonusmamma till en 4-årig liten tjej, min sambo är bonuspappa till min 2½-åriga son...
Vi var överens från början, om det inte fungerade med barnen så skulle vi inte kunna vara tillsammans. Som tur var gillade barnen varandra från start & vi älskar varandra allihop. Sitter just nu hemma med min bonus & har mys framför tv:n medan hennes pappa jobbar ♥
Kan inte förstå varför man skulle fortsätta om det inte fungerade med barnen, det är en självklarhet för mig att barnen ska känna sig älskade av ALLA i familjen!
Eftersom det är jag som bor här så flyttar jag naturligtvis inte, hur fånigt hade inte det varit 
Men momsbarnet får gärna sluta komma hit varannan vecka och jag hoppas han gör det så snart som möjligt, har stått ut i drygt 6 år nu och kommer stå ut ett bra tag till. Han är ju trots allt bara en pereferifigur för mig, jag har min underbara familj som gör att ajg står ut och jag har varannan vecka helt fri med bara familjen.
Lite ironiskt kanske men lite tack vare momsveckorna njuter jag extra mycket och tar verkligen tillvara tiden med min familj de veckor vi är fria från påhälsning av särkullen 
Jag har också funderat på varför . Minsta lilla ogillande och den personen som inte gillar mina barn så åker de ut!
Inte barnen utan killen eller tjejen i fråga åker ut...
