Ni som förlåtit otrohet, hur blev det sen?

lagger i favoriter
 

Taack till alla er underbara människor som delar med er utav era historier. Det betyder mycket för mig och jag läser igenom alla! Återigen, TAck!

29 april i år så råkade jag av en slump se en skype-konversation på min mans dator. jag lånade den för min bärbara hade slut på batteri.. det plinga till och jag såg att hans vän ringde..skulle bara trycka upp och säga att det var jag som satt där.. när jag öppnade skype kom hans senaste konversation upp..
med en av mina bästa vänner.. jag visste att de snacka där och brydde mig inte om det eftersom vi umgicks alla.. bara det att de skrev om hur mysigt de haft dagen innan.. och deras händer luktade fortfarande sex.. osv en massa jag älskar dig och de skrev hur de planerade fortsättningen... det hade ju redan gått 3 månader.....

borde fått tokspel..men jag hade min son sittandes i samma rum och kolla på tv...
lyfte luren ringde han och började läsa upp en del av det som de skrivit..
jävla gris..
han hade sagt att han var tvungen att åka in för ett "fys-test" på brandkåren.. han är deltidsbrandman.. ja det var ju ett jäkla fystest att åka in och knulla!

när han kom hem tog jag bilen med alla barnen i.. lämna de 2 minsta vid mina föräldrar och de stora åkte till sin pappa... sen när jag kom hem... då var det krig.. och då var jag så knäckt, beviken och arg.
och 2 dagar senare skulle vi flytta.. hade lust att slänga hans lådot på sophögen..

men vad gjorde jag.. jag stängde av.. jag stängde av alla känslor jag hade och bara gick på rutin nästan..  med ett enda mål... barnen.... mina 2 äldsta har varit med om en separation redan och den var inte den roligaste.. jag ville helt enkelt inte att de skulle komma hem från sin pappa och så är det bara vi..
nej.. han följde med... men han höll på med sin mobil hela tiden...
påstod att det var hans syskon, kompisar osv.. men han vägrade att låta mig röra hans mobil.. den hade han på sig heöa tiden och spv med den under kudden.
han lovade att han skulle satsa på oss och han ville inte förlora sin familj... bla bla

3 veckor senare så är han ute och springer med sin bror... jag snokar i hans lådor och där ligger hans mobil och den e inte låst.. snabbt som satan loggar jag in på hans mobiloperatör och skaffar koden för att aktivera så man kan se fakturor mm på nätet...hade ju bett han att han göra det så jag fick se att han talade sanning... men såååå kunde man ju inte göra för det var ju gestapo! enligt han
sen satte jag mig senare på kvällen när det var lungt och titta.....

och för att inte ha kontakt med någon så var det jävligt underligt att det var mellan 5-20 sms per dag och samtal...
när jag gick tillbaka så såg jag att all deras sms-trafik startat i februari..samma vecka jag låg inne på sjukhuset med våran dotter...
konfrontera han och fråga igen om de hörts nåt...  nej ingenting sa han... nehej sa jag... och vände datorn.. vad är det frågade han.. det är alla dina samtal och sms... nån månad var det över 600 mess skickade....

då börja han grina för han fattade väl att det var kört.. och då berättade han allt.. enligt han själv... men jag tror inte han har gjort det...
men bara det att jag har kontakt med hennes kille så vi har ju informerat varandra under den här tiden och på det sättet f¨r man ju fram mer.

hur det ser ut nu.. ja jag tog hans mobil... och då var hans träning visst inte viktig längre.. innan skulle han till brandstationen flera dagar i veckan och träna.. efter det ingenting...
jääääkligt konstigt i mina ögon.

men till frågan om förlåtelse och hur man fortsätter tillsammans.
jag har inte förlåtit det här och kommer aldrig göra det.
jag har inte varit i fysik kontakt med han sen dess... jo det närmsta han fått röra mig var att klämma en finne jag inte kom åt själv.
tanken att ha sex äcklar mig.

så varför är han kvar.. den frågan ställer jag mig oxå..
och det enda svar jag kan ge är att jag vill inte att mina barn ska gå igenom en separation igen, den förra tog hårt på dom...  
jag kan leva så här.. på nåt sätt stänger jag av.. men det tar ändå.... jag kan inte somna om jag inte ligger och kollar på film tills jag inte orkar hålla ögona öppna längre... jag rasade i vikt...  och när barnen sover är det en olidlig tystnad i huset.. jag har inget att säga då...
men inför barnen är jag den glada mamman som skojar och är glad....
men i deras frånvaro.. då är jag ingenting.

hoppas det löser sig för dig iallfall...
för min de är det långt ifrån klart hur det här slutet blir.

Jag forlat min forsta pojkvan, han forsokte fa satta pa en av mina nara vanner skickade sms och var allmant acklig. Hon var fruktansvart upprord kommer jag ihag, men vagade inte ringa mig for hon trodde jag skulle bli arg pa henne, sa hon lat var gemensamma vannina ringa ( men hon grat i bakgrunden, stackaren )

Jag forlat honom for att jag alskade denna mannen sinnesjukt mycket, och han tyckte han var i sin fulla ratt i och med att jag hade gatt upp 5 kg ( ja, jag var ung, 17 han var runt 30, hade det varit samma scenario idag sa hade jag reagerat helt annorlunda)

Men det var forstort for mig, vi holl ihop i tio manader efter det, men kanslorna och tilliten bara forsvann efter det. Jag bodde hos honom for jag klarade inte av att bo hemma, hade massa skit dar da. Hon jag bodde hos var inte snall (var egentligen LVU ad) och fick inte tag pa annat boende, sa var fast till jag var 18. Inte sa latt att hitta lgh i Stockholm, men fick faktiskt hjalp av soc efter jag forklarat laget.

Mitt ex va otrogen mot mig. Han berättade, dock va det inget sexuellt med i bilden. 
Jag förlät honom.

Efter att han var så otroligt svartsjuk och trodde varenda dag att jag skulle vara
otrogen så gjorde jag slut.
Har nu några månader efter fått veta att han hade varit otrogen hela förhållandet,
fast då med en annan tjej. Och det var sexuellt!

En gång otrogen, alltid otrogen.

Om min nuvarande pojkvän skulle vara otrogen mot mig, så skulle jag aldrig förlåta honom. 
En sån sak är inte något som "bara hände"..

Hoppas du gör rätt val för Dig.

Kram.  

För mig som tog min partner tillbaka, för att göra en lång historia kort.. Slutade med åter igen krossat hjärta och sviken flera gånger, hundratusentals lögner och en självkänsla som är i botten. Svårt att lita på andra människor och jag blev psykisk utmattad efetr förhållandet bokstavligen talat.. Nu mår ja lite bättre iallafall och känner väl att förlåta inte är något man säger utan det är en känsla. Du kan inte förlåta och säga "ja men okej då jag förlåter dig" utan du ska ju känna det i hela kroppen och verkligen leva efter det. Jaja, lycka till oavsett!  

Samtidigt som att säga förlåt inte heller är något man bara säger utan det visar sig i den andras handlingar och vad den är beredd att göra för att få förhållandet att fungera.

tog tillbaka han, men efter ett tag tog det slut.. gick aldrig att förlåta! vi såg på de hela helt olika. Han tyckte det inte var otrohet (ons) pga att det inte var några känslor inblandade mellan dom.. hmm.. idag kollar jag alltid med dem jag dejtar så vi är på samma nivå gällande otrohet och vart den gränsen går! nää fy vilka äckliga svin de finns!!

Jag måste bara hålla med om förra skribenten.
En gång otrogen, alltid otrogen sägs det men jag tror och vet att det inte stämmer.
Jag har också varit otrogen och det är inget jag är stolt över. Anledningen var många men i det stora hela så handlade nog om att jag var för feg för att göra slut och jag antar att jag både ville ha kaka och äta upp den samtidigt.

Denna otroghetshistoria skiljer sig nog lite från de andra jag har hört eftersom jag några månader senare gjorde slut med min dåvarande och började dejta killen jag var otrogen med. Till slut blev vi ett par och nu väntar vi vårat första barn. Han är utan tvekan mitt livs stora kärlek.

Men även fast han var med på det hela, han visste att jag hade pojkvän då vi låg med varandra första gången så har det tagit tid för honom att lita på mig. Det är nog en sak att ligga med en upptagen tjej men att bli tillsammans med den tjejen är nog inte samma sak. Jag vet att jag aldrig skulle kunna göra något sådant mot honom. Jag var honom trogen även i början då vi mest träffades för skoj skull efter att jag blev singel. Han träffade då andra och det visste jag om men jag kunde helt enkelt inte träffa andra då jag hade bestämt mig för honom.

När båda bestämde sig för att bli seriösa och satsa på varandra så pratade vi ut om allt som hade hänt och det visade att han inte heller var stolt över det vi hade gjort mot mitt ex, han var dessutom orolig över att det kunde hända igen men mot honom och inte med honom denna gång. Man får en dålig stämpel när man är otrogen så enkelt är det, men jag tror att det är fullt möjligt att förlåta om man verkligen älskar varandra. Det sägs att kärleken övervinner allt och jag känner att jag måste tro på det.

Jag och min kille har inte haft det lätt. Jag hade svårt att acceptera att han träffade andra när vi började dejta varandra även fast båda var med på det mer eller mindre. Men jag har blivit tvungen att förlåta honom för att kunna leva med honom, och tro mig jag vill inget hellre än att leva med honom. Jag älskar honom otroligt mkt!

Så hur har vi gjort? Jag vet inte hur han har gjort men jag har dragit streck över det som hänt, jag har förlåtit honom från hjärtat och jag ser frammåt. Vi har även pratat otroligt mkt om det som har hänt och det har hjälpt mkt. En gång otrogen, alltid otrogen? Kanske för vissa men inte för mig, jag lärde mig min läxa istället.

Jag stannade, var gravid och ville inte gå igenom allt själv. Vi har det bra, vardagen funkar bra, men det kommer ta slut en dag och då ska jag aldrig leva med någon igen. Så djupt har han sårat mig.