Killen har två barn, jag vill inte ha några alls...

Starkt av dig att försöka få kontakt med hans barn då du känner som du gör.
Hoppas det löser sig för dig/er. Har tyvärr inga kloka råd att ge.

Hej Kärleken kan få en att stå ut med mycket eller hur ;)

Att få ett extra barn är en omställning, har själv en bonus på 4,5 år o jag vet att de kan vara svårt att ta till sig.  Även om man har egna!
Allting har sin tid för alla o vill du verkligen satsa på den här killen så är det att försöka bygga upp en relation även med hans barn. Ingen kan eller ska kräva att du ska vara en perfekt extra mamma åt honom, du ska bara vara vän eller en extra vuxen i hans liv... Låt som sagt tiden ha sin gång

Lycka till

Oj vännen, jag vet vad jag skulle vilja ge dig för råd men du vill inte höra det

Det jag undrar är, hur är din kille i förhållande till sina barn och sin fd? Har ni diskuterat denna situation alls? Drömmar, viljor och önskningar? Vilken roll du ska ta? Vad har ni för förväntningar på er som familj? Vet han om att du eg inte vill ha barn? För vet du vad, att barn är oavsett hur mycket man älskar dem jobbiga (särskilt när man får dem på köpet) vet väl alla om. Det blir ett helt annat liv än det man tänkt sig och andra prioriteringar. MEN allt hänger ändå på hur ni kommunicerar du och din kille, kommer överens och vilket 'team' ni är? För om ni är överens om uppfostran, gränser och roller så tror jag att med kärlek kommer man lyckas. Men om han inte är med på tåget och du bara är en bisittare så kommer det att vara jäkligt tufft och då råder jag dig ändå att tänka om...För nyförälsken lär släppa efter ett tag och då står du där och ångrar dig...

Och hur du ska närma dig barnen? Vet du, sånt ger sig. Hitta gemensamma intressen. Ok nu är de små men tex om du gillar disney filmer kan det vara en grej. Eller om du gillar att leka så har du det gemensamt och då ger det med sig. De flesta barn är inte så komplicerade. Var intresserad och gör det till en rolig grej även för dig. Men gör inte mitt misstag att du ger för mycket så att du tappar bort dig själv på vägen, det tas ändå för givet. Hitta en balans. Lättare sagt än gjort men det kommer! Och lycka till, du kommer att ha många funderingar på vägen och jag hoppas att du hittar 'din' väg.

Det är inte lätt att känna sig bekväm med andras barn och vill man sen inte själv ha barn så känns det mer som det är fel kille du träffat. Hade han haft vuxna barn eller i alla fall i övre tonåren så hade det inte varit ett större problem, för dom har ett eget liv och ni kan umgås som vuxna människor. Men när det gäller så små barn så är det jäkligt länge att stå ut med en situation som du egentligen inte vill sitta i, dvs att det är vääääldigt många år tills dom flyttar hemifrån.
Med andras barn får man dessutom en extra vuxen som har ett finger med i semesterplaneringar osv. Så man är faktiskt mer bunden av andras barn än av egna.

Jag är barnlös och tillsammans med en man med två barn, 11 och 15. Vi blev tillsammans för två år sen. Hade barnen varit bara det allra minsta mindre hade jag backat ur. Precis som du vill jag ha mitt fria liv, tillsammans med min partner.

I mitt fall är ungdomarna jättetrevliga och söta och väluppfostrade, och deras mamma är trevlig och okomplicerad, och min sambo har all förståelse för alla mina »hang-ups« – så jag har INGET alls att störa mig på. Men det är liksom bara hela »barn-och-familje-grejen« jag inte gillar. Men i den åldern de är är blir de snabbt mer och mer självgående och min sambo är inte så låst längre vilket gör att det funkar för mig.

Har din kille barnen varannan vecka? Om så är fallet är jag ledsen att säga det, men jag utgår från hur det varit för mig om barnen varit yngre och mer »krävande«:
när förälskelse-stadiet tar slut så kommer du TROLIGEN på sikt tröttna till förmån för någon utan barn, som lever det liv du vill leva.

Fast jag fattar också att det är varken det du vill höra eller vill tro.

Bonda med barnen, lär dig gilla dem och skaffa en »egen« relation till dem, och bli ingen extra-mamma är mitt råd nummer två till dig. (råd nummer 1 förstod du med ovan text).