Killen har två barn, jag vill inte ha några alls...

Jag är barnlös och tillsammans med en man med två barn, 11 och 15. Vi blev tillsammans för två år sen. Hade barnen varit bara det allra minsta mindre hade jag backat ur. Precis som du vill jag ha mitt fria liv, tillsammans med min partner.

I mitt fall är ungdomarna jättetrevliga och söta och väluppfostrade, och deras mamma är trevlig och okomplicerad, och min sambo har all förståelse för alla mina »hang-ups« – så jag har INGET alls att störa mig på. Men det är liksom bara hela »barn-och-familje-grejen« jag inte gillar. Men i den åldern de är är blir de snabbt mer och mer självgående och min sambo är inte så låst längre vilket gör att det funkar för mig.

Har din kille barnen varannan vecka? Om så är fallet är jag ledsen att säga det, men jag utgår från hur det varit för mig om barnen varit yngre och mer »krävande«:
när förälskelse-stadiet tar slut så kommer du TROLIGEN på sikt tröttna till förmån för någon utan barn, som lever det liv du vill leva.

Fast jag fattar också att det är varken det du vill höra eller vill tro.

Bonda med barnen, lär dig gilla dem och skaffa en »egen« relation till dem, och bli ingen extra-mamma är mitt råd nummer två till dig. (råd nummer 1 förstod du med ovan text).