Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Alla ni som undrar ifall varje liten grej är normalt; SLAPPNA AV!! Det måste vara jättejobbigt att varenda gång NÅGOT händer undra ifall det är kört nu? Så länge ni inte blöder borde ni chilla. Det är inte bra för barnet att ligga inuti en mamma som konstant är stressad och orolig. ( ja, jsg blir lite irriterad på nojjiga personer)

Orolig... Mina symptom som svullen mage, onda bröst, illamående och växtvärk hari princip försvunnit! 
Behöver inte längre springa på toa å pinka.. Kan jag ha fått ett till MA tro...?
Vill inte.. det blir 3:e isf!!

Sen vill jag inte berätta detta för min sambo heller. Vi ska förlova oss idag och jag vill inte förstöra stämningen...

Hjälp! 

Eller jag håller kanske inte med i allt du skriver. Jag blir inte irriterad, jag förstår absolut att man oroar sig, det gör jag också. Men ofta känner man kanske att något är fel om det är så, förändrade symptom eller liknande, eller att man bara känner sig väldigt orolig över någonting, och då ska man såklart kolla upp det. Med eller utan blödning tycker jag. Som ovan skrev som hade haft MA och MF och inte blött alls, så behöver man ju faktiskt inte blöda. Det kan hända saker trots att man inte blöder.  
Oron i botten handlar väl om att man är rädd att förlora sitt barn såklart så man har ju rätt att oroa sig. Det är ju därför man blir stressad och orolig. Men ofta är "småsaker" som tex. förändrade flytningar helt normalt och absolut ingenting som är fel. På så sätt kan jag hålla med att man ska slappna av lite och inte inspektera vaaaarje lilla sak som kroppen känner eller upplever. Men samtidigt stå på sig om något känns fel och kolla upp det.

Jag har aldrig haft missfall eller något sådant så det är såklart omöjligt för mig att veta hur det känns, men som någon sker så är det inte bra om man är supernojjig och stressad över allt heller det känner den lilla av också. Och sen så är alla graviditeter olika, detta är min tredje och helt olik mina andra, men jag kan ju inte gå och tro eller anta det värsta heller.. Får man missfall så är det ju inget man kan göra åt det även om man skulle vilja limma fast den lilla därinne.. Jag vill inte trampa nån på tårna, som sagt jag har aldrig varit med om det så kan inte sätta mig in i hur det känns, men försök njuta och inte överanalysera varenda litet magknip eller så kallad mensvärk/växtvärk och så hoppas vi på en massa fina små mars bebisar istället! : )

Ursäkta men här kommer ett "oroinlägg". Jag har klarat mig från bruna flytningar/blödningar och sånt hittills men nu när jag var på toaletten så var det verkligen en brun flytning. Jag vet att så länge det bara är bruna flytningar så är det ingen fara, det är ju först när det kommer klarröda blödningar som man ska bli mer uppmärksam.
Så nu har jag en binda på mig för då är det lättare att se om det kommer något.
Igår så var jag jätteglad för jag har länge varit nojig och trott om jag ta ett digitalt test som visar hur många veckor man har varit gravid så kommer det att stå "ej gravid". Varför vet jag inte egentligen för jag har tagit så många vanliga test som har visat motsatsen men man blir ju så konstig och nojig nu när man är gravid.
Visst visade testet "gravid" och att det stod 3+. Så allt där var ju helt bra och jag var lycklig ändå att få det hela bekräftat. Men sen kommer detta idag. Det värsta är att det moler på i tjejmagen och det har det inte gjort på mig på länge nu

Jag förstår att man blir orolig när man får små blödningar och bruna flytningar - men kom ihåg också att det är jättevanligt och kan lätt uppstå små blödningar när livmodern växer och ligamenten töjer sig, och slemhinnorna blir dessutom känsligare.

Alla mina tre missfall har inletts med sammandragningar och obehagskänslor i tjejmagen, inte molande som mensvärk. Och sen har blödningarna varit ordentliga omgående, med mörkrött blod.

Jag erkänner - jag håller andan varenda gång jag torkar mig. Men jag tar det med mycket större ro den här gången - jag kan inte göra något annat än försöka må så bra som möjligt. Ja, det är skitjobbigt både psykiskt och fysiskt. Ja, man vill gräva ner sig och bara få må apa. Men man överlever, blir starkare och förr eller senare kommer det att gå vägen. Det VET jag att det kommer.