Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Välkommen Linda, klart du får hänga på :) Alla är välkomna :) Jag väntar också mitt andra barn, en liten pojke som är beräknad till 8 mars och jag har en dotter på snart två år :)

Quinny, så är det inte okej att säga och göra även om han tycker att du är stor. Vilket jag inte förstår, la inte du upp en bild igår?! Du var inte alls stor du är ju jättefin!

Jag hoppas att han verkligen menade det när han bad om ursäkt och att du kan fortsätta äta utan att må dåligt.

När jag väntade dottern sa min sambo (som är jävligt klumpig) att han inte tyckte att jag var attraktiv och att han inte ville ha sex med mig. Då var jag typ i 5:e månaden. För honom var jag bara gravid. Jag var jätteledsen och kände mig ju redan stor, klumpig och ful... Men det är inte okej att säga så. Han är ju halva orsaken till det! :)

Ang irritation och hormoner, jag är nog inte mer irriterad men däremot säger jag mycket mer vad jag tycker och tänker. Det är som om jag inte har energi nog att hålla det inom mig. Mina kollegor tycker det är kul, uppskattar det och utnyttjar det, men min chef är nog mindre nöjd... :) Han har fått sig några slevar ;)

Verkligen Carla! :) Jag vet inte hur många gånger om dagen jag tänker "Sa jag det där högt eller tänkte jag det bara som jag skulle?!" och så inser jag att jag faktiskt sagt det, men inte ens då orkar jag bry mig ;)

Jag har alltid varit en väldigt ärlig människa, men nu finns det liksom ingen gräns :) Och det är rätt skönt, jag mår bra av det :)

Olivian, jag ska ju snittas och har en kompis som jobbar på gyn op på det sjukhus där jag kommer snittas. Jag har bombarderat henne med frågor som hon svarat på, och jag känner mig mycket lugnare :) Så prata med din bm du, det känns förmodligen bättre sen :)

Jag kommer amma - om jag kan. Jag kunde med dottern utan problem, men det är inget jag tar för givet. Men jag kommer försöka :) Så här efteråt kan jag inte för mitt liv förstå att jag ammat henne, men när jag gjorde det var det det mest naturliga i hela världen för mig :)

Jag känner också bebisen lite överallt samtidigt och nu kan jag även känna den när jag står och går. Han kullerbyttar och har sig :) Nu börjar sparkarna bli så starka så de är lite obehagliga ibland, och ibland på nätterna vaknar jag av att han sparkar :)

Ruttenfrukt, om det är till någon tröst så är du inte ensam, och depression eller inte så är det nog ganska vanligt att man omvärderar sig, sitt liv, sitt förflutna och framtiden som man hade tänkt den. När jag väntade dottern gick jag igenom något liknande, jag har inte haft en svår uppväxt, men det har heller inte varit utan hinder med en pappa som är alkoholist bl.a.

Men jag tror att med såna erfarenheter i ryggsäcken så blir vi ännu mer beslutsamma om hur vi ska bli och hur vi INTE ska bli som föräldrar. Tror du inte det? Allt det gamla rörs oundvikligen upp igen och man undrar vad man gett sig in på, om man verkligen är redo för det här. Och man kanske inte ÄR redo just precis nu, men det du går igenom just precis nu kommer göra dig redo för att bli en underbar mamma.

Men ta det du känner på allvar, och skjut det inte åt sidan. Det kan vara skönt att få hjälp och någon annans ögon på det hela. Men låt dig samtidigt vara ledsen och nere. Du står inför en stor, omvälvande och fantastisk vändning i livet, och det är inte konstigt att man börjar fundera.

Jag kommer ihåg att jag fick en liten kris efter jag hade fött vår dotter också, jag hade svårt att hitta mig själv som mamma. Men det värsta kom när jag började jobba igen, då var jag så fast vid att vara mamma, och jag visste inte vem den nya JAG var, hur jag var som vän, som kollega, som flickvän...

Och du - du kommer klara det galant! Det är ett som är säkert. Hoppas mina ord kan trösta åtminstone lite, min gravidhjärna synkar inte riktigt... :) Kram!

När jag väntade dottern fick jag hormonrand som gick både nedanför och ovanför naveln :) Hårig som f-n blev jag också, men det är borta nu. Och än så länge har jag inte sett nån hormonrand i den här graviditeten :)

Idag trotsar jag foglossningen och går till jobbet, är på väg till SÖS nu för att träffa en specialist och prata om skadorna från förra förlossningen. Hoppas att hon kanske kan hjälpa mig med foglossningen, annars ska jag till läkaren på onsdag.

Inatt har jag blivit väckt av kraftiga sparkar igen, någon vill ge sig till känna och vara säker på att han inte glöms bort :)

Camamill, jag fick en total sfinkterruptur grad 3 och 4, och sjukhuset jag födde på följer upp det så fantastiskt bra så jag blir alldeles tårögd :) Skadan innebär kort och gott att jag brast hela vägen, men jag hade tur så de lyckades laga mig väldigt bra. Men det kan innebära problem i en ny graviditet, och jag antar att det är det de vill följa upp nu, och naturligtvis inför förlossningen av den som är i magen nu :)

I mitt fall berodde det på att dottern föddes med handen vid huvudet och då är det mycket svårare att passera. Så i mitt fall hade de inte kunnat förhindra det.

Graderingarna visar hur allvarlig bristningen är, och i mitt fall var den total. Grad 4 innebär att även analslemhinnan brister, och det tillsammans med "total" innebär att ringmuskeln gick rakt av. Jag har väldigt lite problem av det idag, men tillräckligt för att det ska bli snitt.

Och herrejösses, nu är snittet bokat!!! :) 27 februari ska jag få träffa min lille son :) Det blir förmodligen inte på DS, hon tyckte det var bra om jag föder på SÖS även denna gången. Och jag känner mig så otroligt trygg med dem där, så jag tror faktiskt att det får bli så. En skön tanke att få åka till samma sjukhus och få sitt andra barn på samma sjukhus där man fick det första :) En trygghet i sig :)

Det känns faktiskt helt magiskt! Då föds han i vecka 38+5, det tyckte hon var en bra kompromiss. Haha, ja jag sa att jag gärna undviker skottdagen om det går ;)

Jag är positiv i omgångar, men egentligen har jag inget att vara negativ över. Jag har blivit så otroligt bra bemött och omhändertagen :) Det enda är väl att jag känner mig lite snuvad på att få föda vaginalt igen, men det kommer jag nog över. Huvudsaken är att jag får min bebis, min lilla son :)