godisgrisen skrev 2011-10-21 20:00:02 följande:
lyllo dig......
Varning för ett väldigt långt och deppigt, svamligt inlägg....
Jag har en crap'ig vecka just nu, träningen är på topp men inte jag, självmedicinerar med att äta så mycket skit som möjligt......vilket varken gör underverk för humör eller mage.......mår som jag förtjänar just nu.
Jag vet att jag inte ska ha skit hemma, men med barn i familjen så är det oundvikligt att inte ha glass, chokladsås och sånt hemma.....och det är ju faktiskt inte så långt att gå till affären heller, passar på medans dom är på dagis/skola.
Ska nog sluta handla ensam, när jag handlar med dottern så kan jag inte handla skit, för då ser hon och vill också ha.....
Just nu känns det som om jag inte är värd ett ruttet lingon ens, och det löser jag med att äta så mycket att jag mår lika kasst även fysiskt.
Alla mina varningsklockor ringer, för jag har exakt samma beteende som min mamma, och jag vill inte bli som henne, hon är överviktig, och tjatar heeela tiden om hur fet och olycklig hon är, det där borde jag inte äta, men det är ju så gott osv. Och jag blir så rädd för mig själv när jag med förbundna ögon trampar i samma fotspår som henne??
Hur ska jag ta mig ur detta och unna mig att må bra och fylla min kropp med bra saker? Är jag rädd för att lyckas? Är det enklare att följa mammas redan upptrampade stig och på så sätt inte behöva ta eget ansvar för mina egna handlingar utan skylla på arvet??
Det är ju lättare att skylla på andra/annat än att själv behöva ta ansvar för att jag mår/äter/gör som jag gör.....
Usch fy godisråtta, ryck upp dig