• Anonym (Oförstående)

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga
  • Tow2Mater
    Gissa skrev 2011-06-03 15:48:18 följande:

    Nånstans får jag intrycket att du anser att dom får skylla sig själva för att dom är arbetslösa, utförsäkrade och sjukskrivna.


    Dom förväntar sig nog inte mer än att bli respektfullt behandlade, precis som vilken annan människa som helst, men dom kanske ger uttryck för en önskan om en "vanlig semester" precis som vilken annan människa som helst har rätten att göra.


    Nej, det anser jag inte. Orsakerna kan vara många. MEN jobbar man inte har man inte lika mycket pengar som om man skulle jobba och kunna ha råd med mera. Har man inte pengarna, kan man inte forvänta sig mer än vad man har råd med. Resa är definitvit uteslutet i min värld om man inte jobbar ovch kan betala for det.
  • sirisdotter
    MickeN1973 skrev 2011-06-02 21:26:16 följande:
    Går en person i konkurs (personlig konkurs) då finns skulden kvar
    Går ett företag (juridisk person) i konkurs då försvinner skulden.

     
    Aha,  är det därför vissa startar det ena företaget efter det andra och låter det gå i kånken...   Dock ditt påstående gäller väl inte enskild firma?
  • puzzlet
    Anonym (Håller med) skrev 2011-06-02 13:08:02 följande:
    Istället för att skriva om barn som HAR problem (föräldrar som super bort pengarna och låter barnen svälta eller vad det nu kan vara) så väljer tidningen att skriva om några stackars ungdomar som inte har råd med lyxstudent, som inte får moppe och som har föräldrar som lånar pengar för att kunna resa utomlands. Vad är det för fattigdom?! Jag hade varken moppe eller något superavancerat studentfirande men inte dog jag för det. (Och då hade vi det ändå bra ställt i min familj).
    Precis!!
  • Tow2Mater
    sirisdotter skrev 2011-06-03 17:16:27 följande:
    Hur gjorde ni då?   De familjer som inte hade råd -   fick deras studenter inte vara med på flaket utan gå efter?
    Studentn handlar om mycket mer än flakåkande. Turen slutar vanligtvis i en park eller liknande där man fikar, de som inte åker kan lätt möta upp där. Man blir inte utnaför bara för att man inte åker flak dit. Kan man säga nej till att dricka alkohol och vara utanför, kan man lätt säga nej till att åka flak. Eller köper föräldrar alkohol till sina barn nu också (bara) för att de inte ska känna sig utanför eftersom många andra av komisarna dricker?
  • sirisdotter
    Anonym skrev 2011-06-02 22:25:11 följande:
    Jag valde medvetet att inte skriva vad jag tycker. Alla får bilda sig sin egen uppfattning.

    Jag tycker det är en ok summa pengar. Jag och min man har en bra inkomst. Han får ut mellan 40.000 och 50.000 varje månad. Jag får ut 24000 kronor.

    Vi bor i en etta som vi betalar 3500 kronor för (ett val vi gjort för att spara till ett hus)
    Vi veckohandlar på Willys för 4000 kronor och då ingår alla hygienartiklar, toapapper, hushållsartiklar, blöjor och ersättning till vårt barn.
    Visst får man pussla lite för att kunna handla för 1600 kr men jag levde på det när jag var student och det funkade bra.

    Jag skulle klrara mig på socialbidrag, men då har jag inte heller några gamla krediter som ligger och skräpar.

    Aftonbladet gjorde förra året något som hette "Fattigbloggen" blogg.aftonbladet.se/30258

    Där skriver reportern bland annat:
    "Förbrukningsvaror är svårt att ha råd med, rengöringsmedel, tvättmedel disktrasor och dammsugarpåsar är svårt att handla för 110 kronor"

    - Är det verkligen svårt? Ett paket disktrasor kostar 10 kr på ÖB, en flaska rengöringsspray 50 kr på ICA och dammsugarpåsar köper jag 5 för 100 kr, och inte köper man det varje månad?

    "I normen ingår tv-avgift, hemtelefon och en dagstidning. Fast det folk har i dag är bredband, kabel-tv och mobil. De kostar betydligt mer än 770 kronor som är telenormen och gör att människor får ta av andra poster för att kunna betala räkningarna."

    - Ja, och då är vi tillbaka där igen. Är det rimlig levnadsstandard att ha kabeltv? Jag har inte det och jag vet många som inte har det. Måste man ha hemtelefon OCH mobil idag?

    Hon skriver också om att man inte har några rättigheter när man går på socialbidrag, att man "inte får vara glad över en trisslott". Visst får man vara glad om man vinner, men man kan inte förvänta sig att staten ska betala ens uppehälle...
    Veckohandla på Willys för 4000 -  alltså 16 000 i månaden för en så liten familj!
  • Smörf
    Anonym skrev 2011-06-03 17:26:29 följande:
    De som beskriver sin fattiga barndom växte ju upp under sossarna...
    Fast det behöver ju inte alls vara så. Under de sista 20 åren har de borgerliga haft makten i sammanlagt 8 år. Det är mer än en tredje del. Lite får väl de också ta ansvar för, kan man ju tycka.
  • Ravenna

    Det är inte så svårt att säga nej som det verkar, oavsett anledning. På jobbet har vi t.ex. en fikalista som alla mer eller mindre måste vara med på, man förväntas bjuda avdelningen på fika ca 2 gånger per halvår. Jag vill dock inte delta eftersom jag bantar och det är såklart svårt att säga att det är jobbigt för mig att det är så mycket fika på jobbet - det är fredagsfika, fika när någon börjar, när någon slutar, när någon ska ha barn, när någon fyller år, ibland har vi fika på projektmöten osv. Det är inte ovanligt att det blir 2-3 fika i veckan. Men det är inte alla andra som ska anpassa sig efter att jag känner mig utanför när jag inte kan/vill delta i frossandet - det är min egen uppgift och mitt eget ansvar att stå på mig och käka mina morötter eller tacka nej.

    Det är inte så skiljt från att säga nej till vykort från fjärran stränder som man kanske tycks tro. Det är bara att bestämma sig för att jag vet vem jag är och jag tror på mig själv. Jag behöver inte äta deras kakor, jämför mina vykort med deras, odla en finare trädgård än grannen. Det som fungerar för dem fungerar inte för mig, och det är mitt ansvar att leva mitt eget liv, i min egen kropp, på ett sätt som fungerar för min egen hälsa och min ekonomi. Oavsett vilka direkta eller indirekta grupptryck jag utsätts för.

    Jag är den jag är och jag duger, jag måste inte jämföra mig med andra hela tiden och jag måste inte spela spelet på deras villkor.

  • Ravenna
    sirisdotter skrev 2011-06-03 17:42:14 följande:
    Hur kan ni undgå att era kollegor märker att ni inte åker på semester?   Eller var min sista arbetsplats unik;  alla (?)kollegor tävlade om att skicka vykort från olika exotiska platser runt om på jordklotet.   Jag skickade någon gång vykort från vandrarhemmet på cykelavstånd... 
    Vad spelar det för roll att du skickade det minst flådiga vykortet? Egentligen? Tror du på allvar att vi som åker till Thailand ibland ser ner på dem som spenderar sommaren i Sverige? Att vi ser er som sämre människor? Det är nog bara fördomar, även om det säkerligen finns en och annan idiot. På båda sidor om fattigdomsgränsen.
  • Gissa
    Ravenna skrev 2011-06-03 18:36:38 följande:
    Det är inte så skiljt från att säga nej till vykort från fjärran stränder som man kanske tycks tro. Det är bara att bestämma sig för att jag vet vem jag är och jag tror på mig själv. Jag behöver inte äta deras kakor, jämför mina vykort med deras, odla en finare trädgård än grannen. Det som fungerar för dem fungerar inte för mig, och det är mitt ansvar att leva mitt eget liv, i min egen kropp, på ett sätt som fungerar för min egen hälsa och min ekonomi. Oavsett vilka direkta eller indirekta grupptryck jag utsätts för.

    Jag är den jag är och jag duger, jag måste inte jämföra mig med andra hela tiden och jag måste inte spela spelet på deras villkor.
    Så bra skrivet!
  • sirisdotter
    Anonym (Oförstående) skrev 2011-06-03 10:19:56 följande:
    Kanske skrev lite otydligt jag tog alltså studenten när jag var 18 år gammal på min födelsedag.
    Men redan då var jag otroligt tacksam att mina föräldrar stod för halva matkostnaden.
    puss skrev 2011-06-03 10:10:52 följande:
    ts du verkar ju väldigt duktig och klok med pengar!
    Tack å för att säga en annan sak om bloggen jag är själv stolt ägare till en Nokia 3310 och förstår inte alls hur man är fattig när man har en sådan. Den är en utmärkt fungerande telefon.
    Hittar du fortfarande batterier till 3310-an -  tipsa gärna mig då...
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga