Fattar mig ej på vissa fattiga

Då hade du nog tur och hade någon i klassen vars släktingar ställde upp gratis, vi betalade 3000 kr för att hyra lastbil med chaufför och bensinen för att kuska runt hela dagen, utslaget på 25 personer så blev det ju inte så mycket, men gratis var det inte.

Hur gjorde ni då?   De familjer som inte hade råd -   fick deras studenter inte vara med på flaket utan gå efter?

Eller ni kanske menar att man skulle ha sett sämre tider komma i sin kristallkula?

Har levt under normen, hur länge som helst känns det... Men ingen som inte känner oss mycket väl vet om det. Vi har inga skulder, inga avbetalningar, barnet behöver inte sakna de allra nödvändigaste i form av kläder, mat, leksaker. men det blir inga fritidsaktiviteter, inga semestrar, och släkt och vönners födelsedagar kan innebära en stor utmaning...Kommer vi att ha råd med presenten?
Jag har inte råd att vara sjuk en enda dag, knappt vabba, inte frisör, inte doktor, ingen tandläkare... Vi ligger typ 500 kronor under normen, men då har jag inte räknat med bilens kostnader, som är typ ca 2000 i månaden.

Det allra jobbigaste är att vi inte vill att alla runt omkring oss ska få veta, då det är så skambelagt att vara fattig.

Som tur är kan man få lov att kopiera gratis på Arbetsförmedlingen eller så kan de kopiera åt en på kommunen, men vi skaffade faktiskt en billig skrivare här hemma så vi kan skriva ut och kopiera viktiga papper. Nu har jag inte soc längre, då sambon studerade och vi blev nekade soc p.g.a det såklart, men vi lever på samma summa som existensminimum.
Internet ingår ju inte heller i normen, men det gör dagstidning så då kan man ju bara använda de pengarna till det istället.
Tyvärr blir det ju så att man ibland måste prioritera en faktura framför något annat viktigt. Jag hade tillexempel inga vinterskor i vintras, utan fick ett par gamla av mamma (som läckte in och där fodret slitits såpass att de ändå inte höll värmen).

Jag har haft gympaskor många vintrar som tonåring för att jag tyckte att det var så fult med vinterskor. Det funkade bra.

Mmm, va bra, sen har man ingen soffa men kanske är skyldig pengar ändå.

Ska man "lägga bort" dom avbetalningarna som är kvar då menar du , medans familjen sitter på golvet?

TS, det tänkte jag också när jag läste de där inläggen. Min pappa var precis likadan! Han hade och har fortfarande noll koll på att betala räkningar eller lägga undan varje månad till den där jätteräkningen som kommer en gång i kvartalet. Jag var tvungen att betala hans räkningar i några månader pga sjukhusvistelse och där var det flera räkningar som från början varit på några 100 kr men som med kronofogdeavgifter var på mycket mer. Många av dem handlade om saker han inte behövt köpa från början såsom CD-böcker!!! Han har 500 meter till biblioteket!

 Vi har hjälpt honom genom åren, varje månad nu får han 300 kr av oss. De första åren sa han att han skulle betala tillbaka men som tur är så låtsas han inte längre.

När jag var liten gick han och köpte en parabolantenn och tecknade upp sig på ett långt avtal, samma månad stängde de av elen. Hur tänker man då? Jag vet inte hur många gånger de stängde av telefonen för oss. Han åkte på bilresor till Europa med oss fast han inte kunde betala hyran till lägenheten. Jag vet inte varför? När det var 14 dagar kvar till lön fanns det inte längre pengar till mjölk hemma. Det enda vi åt var typ spagetti och falukorv. Hela hans sätt gav mig bara ångest och det var så skönt när jag kunde flytta hemifrån och sköta min egen ekonomi. Och jag hade typ hälften så mycket pengar som han, samma hyra och ändå hade jag aldrig några problem att betala räkningarna.

Jag vet att det är jättesvårt att leva på existensminimum, jag har gjort det själv. Men att klaga över att man inte har råd att betala räkningar och sedan röka upp 1000 kr eller att köpa den senaste Iphonen på avbetalning för att man MÅSTE ha en mobiltelefon gör mig bara irriterad. Behöver jag säga att pappa klagar varje månad på hur svårt det är att aldrig ha några pengar?