Hatar jobb

Ja fy fan för vuxenlivet! Så tänker jag ibland.

Bara en massa plikter och mellan alla vuxna finns världens töntigaste tävling om vem som är präktigast och definivt inte unnar sig att slappna av och ha kul någon endaste gång.

Jag tänker ofta som du. Till syvende och sist är alla jobb monotona och tråkiga och vuxet folk är nåt fördjävligt enahanda med allt tjat om båtar och sommarstugor och vädret. Själv är jag på ytan säkert likadan och visst håller jag ordning hemma och varje dag är den andra lik och enbart fylld med jobb och hushållsarbete. Kanske drömmer vi alla om att sticka från detta??

Man frågar sig vad livet ska vara bra för om resten ser ut såhär. Vad är meningen, liksom? Jag funderar på att göra revolution och skita i alltihop. Kanske starta mitt eget företag inom något som verkar kul. Låta hushållsarbetet vara ibland. Använda alla pengar till resor. Uppleva lite och inte sluta som kontorsslav för resten av livet!

Håller med dig, ts. Livet är fan fett tråkigt .. Sen får arbetsmoralkärringarna säga vad dom vill ... 

Känner igen mig väldigt mycket i det du beskriver. Hänger kvar i tråden och ser om jag också kan få något råd.

Tyvärr är det så livet är. Efter studenten vikarierade jag på fritids o dagis vilket jag inte gillade fram till januari året efter så jag skulle rycka in i lumpen, ett av mina tvä stora mål i livet. Jag blev deprimerad och hoppade av efter 10 dagar. Gissa om jag kände mig som en förlorare. Jag fortsatte att vikariera och gå hemma hos mina föräldrar o kände mig helt värdelös fram till juli ungefär när det lättade. Till hösten började jag läsa fysik på universitet för att jsg ville bli astronom, min andra stora dröm. Efter ett års studier insåg jag att jag inte var tillräckligt smart, framförallt inte på mattedelen och var tvungen att hoppa av. Efter det sommarjobbade jag och därefter jobbade jag på inkasso i två år. Sommarjoobet har jag varit på i 4 somrar och jag trivs jättebra där. Inkasso däremot hatade jag. Så jävla underbetalt och ett riktigt skitjobb där man behandlades som en slav av chfen och oavsett hur bra man presterade så var det aldrig tillräckligt bra i alla fall. Det fick mig att inse att jag inte vill jobba på nåt underbetalt skitjobb igen så jag läser till jurist sedan förra hösten :D jag trivs jättebra med det och ser fram emot att få ett jobb med hyfsad lön så småningom. Så min poäng var iaf att jag rekommenderar dig att plugga vidare så slipper man söka alla jobb utan krav på tidigare erfarenhet. En ky-utbildning kanske kan vara nåt? Bara 2år och mycket praktik.

Här är en till.
Jag förstår inte varför folk som måste leva så bryr sig om att överleva. Det är fan inte värt det.

What if this is as good as it gets?

Jag känner också igen mig. Eller jag har varit där. Mitt liv var en enda stor plåga. Jag hade sådan ångest o förstod ärligt talat inte vitsen med livet när man skulle plåga sig till ett jobb åtta timmar per dag, år ut o år in.

Efter 15 yrkesverksamma år gick det inte längre, jag fick en utmatningsdepression. Då förstod jag att jag varit deprimmerad under många, många år utan att jag ens fattat det. Det hade blivit vardag för mig. Jag trodde det var så livet skulle vara.

Jag blev sjukskriven o under många år kände jag att jag aldrig mer vill börja jobba igen. En terapeut sa till mig att så länge jag känner så så är jag inte frisk. När jag blir frisk kommer jag vilja arbeta igen o där är jag nu. Sakta men säker börja jag känna att jag vill hitta ett jobb. Jag trodde ALDRIG att jag skulle känna så. Nu letar jag jobb...

Vad jag vill ha sagt med detta är du kanske ska känne efter hur du mår. Är det jobbet som gör att du mår dåligt eller är det att du mår dåligt som gör att du inte trivs med att jobba. Hur mår du? Är du deprimmead?

Sedan tror jag att man är olika som personer också. En del fixar o stortrivs med att jobba mer än heltid medans en del bara klarar halvtid, jag är nog en av dem. Ett dilemma är att om jag har ett jobb med för mycket ansvar så blir jag stressad o får ångest, har jag ett jobb utan ansvar blir jag så himla uttråkad. Inte lätt att hitta rätt.

Får samma känsla ibland. Tror det hänger mycket på att ha ett jobb som är kul och stimulerande.

Jag kände precis som du gör när jag slutade plugga och började jobba på kontor. Det var en ren plåga att ta sig dit. Det var en plåga varje morgon och det var en plåga att sitta där i kontorslandskapet och höra allt jävla tjatter om pojkvänner och sommarstugor. Det var trist att sitta vid en dator hela dagarna och bara se betong genom fönstret och komma hem och vara genomslut i huvudet.
Jag ledsnade snabbt. Blev bara kvar några månader. Sedan sadlade jag om och blev bonde. Visst, jag har egentligen världens skitjobb. Arbete sju dar i veckan året om, uselt betalt. Ingen semester. Tungt och smutsigt arbete hela dagarna och arbetsdar som ibland blir över tolv timmar långa. Men jag älskar det.
Kroppen är helt slut när jag väl kommer in på kvällen och det är superskönt. Jag kan ägna den lilla fritid jag har åt studier och sånt. (pluggar på universitetet vid sidan av)

Jag måste hålla med psychonaut. Om man hittar ett jobb man verkligen brinner för så känner man inte sådär längre. Du kanske skulle fundera över att sadla om till något du är intresserad av på ett annat sätt? Fundera utifrån dina intressen och hobbies.