Vilken socialgrupp hör en till?

Det intressantaste med tråden tycker jag ändå är att det finns så pass många som anser att fast man har arbetarklassbakgrund och andra variabler som enligt den traditionella sociologiska forskningen inte är "mdelklassigt", tillhör man medelklassen. Det vore intressant om någon sociolog faktiskt tog sig an den frågan och utredde om synen på klass generellt i samhället är så pass förändrat, att det räcker med i stort sätt tillräckligt ekonomiskt kapital (kanske med lite guldkant på tillvaron)för att kalla sig medelklass. De typiska "arbataryrkena" har ju till stor del förvunnit, men fortfarade finns ju fabriksarbetare, undersköterskor etc, typiska kroppsarbeten, ändå vill få kalla sig arbetarklass tydligen, och det vore jäkligt spännande att veta varför. har arbetarklassen blivit vår nya "underklass" i mångas ögon?

Det finns så klart en idealtyp av arbetare också, som t.ex. förs fram i fackpress för abetare. Frågan är dock hur pass nära den "vanlige" arbetaren står denna idealarbetare.

Men det kan man ju se historiskt, att det funnits ganska strikta normer för arbetare också, t ex att man som någon skrev, inte skulle lyssna på ABBA, utan på politiskt korrekta progglåtar.

Eller nja, politiskt korrekta progglåtar låter konstigt, snarare revolutionära progglåtar då, men "politiskt korrekt" inom arbetarrörelsen

Jag tror du har en poäng i det här med klassbyten och tror att det framför allt kanske finns en allt större individualism. Även om man kommer ifrån ett kollektiv, en arbetarfamilj, ser man sig främst som en individ idag, som kan forma sin egen framtid. TS skrev t.ex "jag kan få ett jobb om jag vill" eller "göra karriär är inte så svårt" ungefär och har skrivit om sina vänner varav några säker "om de vill kan doktorera" och det måste väl också bidra till en känsla av att man hela tiden kan omforma och klättra klassmässigt om man vill, förr föddes man in i en klass och dog där, men nu pumpas man ju inte minst genom media med en idé om att man kan vill vad man vill bli, bara man anstränger sig. Det är individens fel, inte kollektivets, om man misslyckas och kanske inte ens får ett arbete fast man försöker. Det är nog svårare för många idag att se strukturer i samhället, man blir lite förblindad av en tro på att man lätt kan byta samhällsklass, men om det vore så enkelt, skulle ju absolut ingen vara "underklass".

Det är en tolkningsfråga, men du accepterar inte det som jag tycker torde vara obestridligt: hur andra ser på din klasstillhörighet påverkar din klasstillhörighet. Man kan inte bara tolka det själv.

Jag kan inte gå runt och kalla mig för (rent av adlig överklass, för nog lär det finnas blått blod i mina släktled lång där bak också)  och förvänta mig att adeln ska ta emot mig med öppna armar när jag kommer ifrån ett arbetarhem, eftersom "klass är en tolkningsfråga". Det är ganska naivt att tro att det fungerar så enkelt.

Däremot är det väl helt klart lätt att gå runt och kalla sig medelklass på en mindre ort där det anses vara medelklass att ha medelinkomst och allmänt "medelsvensson" med knegarjobb, villa, vovve och volvo, då omgivningen i bästa fall anser det samma. Däremot är man naiv om man tror att en välutbildad akademiker som tillhör kultureliten i en storstad t ex ska känna samma medelklassamhörighet med man själv.

Tolkningen kan aldrig vara enkelriktig!

Känner mig tjatig, men fattar mindre och mindre vad din tråd åsyftar (förutom att ge oss andra något att fundera över ) Du startar en råd där du frågar: vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?

Och så bryr du dig inte om svaret? Är det inte jobbigt att läsa en massa svar, om man inte bryr sig om dem?

Det handlar inte om att stämpla någon. Jag vet inte alls hur du fungerar, troligtvis umgås du ändå i en rätt homogen miljö, för det torde vara rätt ovanligt att inte reagera på andra människors livsvillkor och hur det påverkar den egna relationen till dem. Det är en omedveten mekanism som gör att man direkt "scannar" av någons samhällsklass, åtminstone upplever jag det så och sedan anpassar man sig till det. Inte så att jag liksom krälar på golvet och totalt underkastar mig och känner mig värdelös om det t.ex. kommer in en professor i en föreläsningssal, men jag vet vad jag kan förvänta mig av personen (brett kunnande, ett visst beteende osv). Sedan kan man nyttja det vid behov.

Men jag vet å andra sidan att jag är extremkänslig för den här typen av "vibbar", både samhällsklass, men även mental stabilitet. Jag kan läsa av folk på några få sekunder, både en för- och nackdel, för det är jobbigt om man möter någon som mår riktigt dåligt, men det är en annan företeelse.

Du talar om "stämplar" i negativ bemärkelse, men att stämpla någon resulterar ju ofta i något positivt, för även om man kanske stämplar en uteliggare som tillhörande "underklassen" behöver man inte vara otrevlig mot vederbörande. Om man inte stämplar personer kan man heller aldrig hjälpa dem. Och man kan också "stämpla" personer positivt.

Ja, fast jag är ganska säker på att det finns en gemensam tolkningsram för de flesta. Det är ju intet för intet som man relativt lätt kan se på en film vilka som ska föreställa rika och fattiga och belevade, utan att ens några ord sägs ibland. Men man bygger ju upp scener genom för de flesta bekanta statusmarkörer. Ser vi en vit rakryggad snabb medelålders man med kostym och portfölj som lämnat sin "solsidan-villa" och är på väg till universitetet i sin splitternya bil, reagerar de flesta tittare inte med en känsla av att mannen troligtvis tillhör arbetarklassen.

På samma sätt tror inte de flesta filmtittare instintivt att en ryggbruten man som med sin slitna konsumkasse i handen, lämnar en norrländsk villa med flagad panel och åker iväg i sin Saab 900 tillhör medelklassen. På film kan de här subtila klassmarkörerna och signalerna så tydligt schablonisera människor, men schablonerna säger ju också något om hur vi ofta ser på varandra i verkligheten.

Det handlar inte om att höja eller sänka sig. Men till och med du torde väl uppleva(?) att om någon befinner sig på en helt annan "nivå" än dig kan det vara svårt att känna sig riktigt bekväm? Jag har tidigare exemplifierat Solsidan (favoritprogrammet som drev med medelklassen ) där Anna och hennes sambo hade parmiddag med kultureliten- vilket givetvis var en pärs eftersom de inte alls talade samma språk. Exakt samma sak har jag själv upplevt t ex när jag läste litteraturvetenskap och hade handledning av en professor som kunde komma med käcka förslag av typen:

-"Kanske du kunde skriva något om den rörliga subjektviteten som motivistiskt faller ut i den litterära flanörhållningen av sentida värde"  osv.

Jag vet inte alls om du förstår mig, men min poäng är att det kan vara svårt att förstå varandra, både språkligt och tankemässigt ifall man tillhör olika sociala skikt och det handlar inte om att man gör sig till och försöker vara märkvärdig och ser ned på folk, en annan professor hade ju förstått precis vad han menade.

Hm. Svårt att förklara det här, för jag märker att du nog aldrig upplevt det jag har upplevt, dvs att stöta på människor som har totalt annorlunda livsvillkor och uttryckssätt. Men allt är ju subjektivt också.

Men om du tänker på kungen då. Jag irriterar mig på att jag misslyckas med att förklara hur jag ser på socialgrupper, så jag drar till med en etrem: Kungen gö ett uttalande där han påstår att han tillhör arbetarklassen, han respresenterar ju Sverige och de är hans jobb, så nog är han knegare alltid säger han. Visst är han blåblodig, men det spelar ingen roll vad hans föräldrar har för bakgrund, arbetarklassen tillhör han likväl.

Lite nyfiken på hur du skulle reagera på ett sådant uttalande.

För mig är det så tydligt att det går inte, det är inte möjligt att kungen tillhör arbetarklassen. men enligt din definition vore det väl fullt möjligt bara han själv bestämmer sig för att han gör det?

Jag kan läsa mellan raderna. Men jag tror inte man ska blanda ihop detta med klass, med att se ned på folk av andra orsaker. Klass handlar inte om att se ned på någon, inte i mina ögon. Men arbetarklassen har ju ofta känt ett förtryck av medel. och överklassen det är jag medveten om.

Jag föddes själv vid 70-talets slut så jag var själv inte med på tiden det begav sig, utan det är andrahandsuppgifter och skilde sig säker åt i olia grupper, men det skulle vara roligt att veta om det fanns ett generellt ideal.

Tror säkert de flesta lyssnade t ex på ABBA, men det var nog i regel inget man lyssnade på utanför hemmets väggar (vilket man nog ofta höll tyst om) om man lät säga var med i den radikala vänstern samlades? Då skulle jag tro att progglåtarna flödande istället. det är åtminstone vad jag hört i andrahand.

Det är väl ändå inte så att någon här talar nedvärderande om arbetarklassen som någonslags arbetarhop ifrån landsbygden. Däremot är det rent statistiskt udda att ett samhälle på landsbygden är så pass homogent som du beskriver det, med akademiker sida vid sida av bönder. Man blir nyfiken på vad det är för bygd Det vanliga är att akademiker bor nära städer (ofta i dem) då de har eller haft anknytning till universitetet.

Men visst blir man påverkad av att bo på landsbygden (har själv bott där) och det påverkar i sin tur också habitus, om man nu får tro Bourdieu.

Läste precis en srtikel av Klas Åmark (någon sorts forskare) som beskrev hur en stor mängd metallarbetare i en undersökning på 80-talet kategriserat sig som medelklass (vilket implicit var förvånande) och tänkte direkt på den här tråden

Åmark tolkade metallarbetarnas syn på sig själva som medelklass, som ett utslag för att folk ifrån det som tdigare kallas arbetarklass (metallare alltså) börjat se så många utslagna, sjukskrivna, förtidspensionerade personer som de uppfattade "låg under dem" klassmässigt och därför upplevde att de själva "gled" uppåt klasmässigt. Åmark poängterade att den gruppen "utslagna" inte är stor i Sverige jämfört med t ex USA (runt 10%, vilket han menar dock är mkt för Sverige) men jag tyckte ändå reflektionen var intressant och det är ju också det vi tangerat lite här i tråden emellanåt som en "orsak" till att folk som traditionellt ansett sig tillhöra arbetarklassen, börjar kallas sig för medelklass.

Bryta. byyga, bo heter boken som den finns i.

Bryta, bygga, bo