Vilken socialgrupp hör en till?

Min uppfattning är att ensamstående med barn i alla fall historiskt ansetts inneha lägre status bara för att personen just är ensamstående och inte gift. Samma gäller ju ofta kvinnor som har många barn med olika fäder är ju enligt många trådar här på Familjeliv är wt just på grund av den anledningen.

(Pappa var någon slags fastighetsskötare. Underställda och eget ansvar och sådant.)

Jag anser nog att jag själv bär in ett visst kulturellt kapital också, genom umgänge och föreningsliv. I övrigt skulle jag snarare kalla mig arbetsfri än arbetslös . Vill jag ha ett arbete utanför hemmet är det ju bara att jag skaffar ett. Det verkar inte helt rimligt att det ska inverka så väldigt mycket på klasstillhörigheten.

Irriterats över detta mer än en gång när vanor och smak som är gemensam för det mesta av arbetare och landsbygdsbefolkning får underklassetikett, som om dessa vore synonyma.

Vad är det för bok?

Jag tycker att det där om olika samhällsklasser är ganska förlegat. Jag kommer själv från arbetarklassen, med en pappa som är byggnadsarbetare och en mamma som är inom vården. Vi bodde i hyresrätt. Jag har valt att plugga vidare, är ingenjör. Maken är yrkesverksam civilingenjör och månskensbonde, hans föräldrar är lantbrukare och vi bor på lantgård.

Jag undrar vad man räknar bönder till för samhällsklass. De är ju förutom hårt kroppsarbetande även egna företagare. Är de arbetare eller medelklass? De äger ofta stora arealer också. Knepig fråga, va?

Det värsta jag vet är folk från den så kallade överklassen som trillat ner några pinnhål och som tror sig vara förmer än andra och rackar ner på "mindre fint" folk, bara för att de en gång i tiden varit till exempel direktörsfru men som nu får finna sig i att handla kläder på Myrorna i stället för i boutique. Som hävdar att de minsann är bättre än alla andra som bor i "ghettot" de tvingats flytta till efter skilsmässan. Jag reflekterade aldrig över sådana saker förrän jag träffade på en sådan person. Är inte det väsentliga att man är en trevlig människa och att man gör sitt bästa? Eller är det bara mina gamla arbetarklassvärderingar  som är så hårt inpräntade i mig som gör att jag tycker så? Jag ser ju när jag läser vad jag skrivit att min text är illröd! Är jag alltså smygsosse också?

Jag tycker att det där om olika samhällsklasser är ganska förlegat. Jag kommer själv från arbetarklassen, med en pappa som är byggnadsarbetare och en mamma som är inom vården. Vi bodde i hyresrätt. Jag har valt att plugga vidare, är ingenjör. Maken är yrkesverksam civilingenjör och månskensbonde, hans föräldrar är lantbrukare och vi bor på lantgård.

Jag undrar vad man räknar bönder till för samhällsklass. De är ju förutom hårt kroppsarbetande även egna företagare. Är de arbetare eller medelklass? De äger ofta stora arealer också. Knepig fråga, va?

Det värsta jag vet är folk från den så kallade överklassen som trillat ner några pinnhål och som tror sig vara förmer än andra och rackar ner på "mindre fint" folk, bara för att de en gång i tiden varit till exempel direktörsfru men som nu får finna sig i att handla kläder på Myrorna i stället för i boutique. Som hävdar att de minsann är bättre än alla andra som bor i "ghettot" de tvingats flytta till efter skilsmässan. Jag reflekterade aldrig över sådana saker förrän jag träffade på en sådan person. Är inte det väsentliga att man är en trevlig människa och att man gör sitt bästa? Eller är det bara mina gamla arbetarklassvärderingar  som är så hårt inpräntade i mig som gör att jag tycker så? Jag ser ju när jag läser vad jag skrivit att min text är illröd! Är jag alltså smygsosse också?

Jag tror faktiskt att den här typen av ställningstagande mot konsumtionssamhället snarast är något typiskt för den bildade medelklassen. Det är i alla fall den erfarenhet jag har.

Vi fortsätter! Vad anses som kutym för medelklassen? Om du eller någon annan redan har redogjort för det kan du gärna hänvisa till ett tidigare inlägg så slipper det bli tjatigt...

Det var inget jag märkte av i skolan i alla fall. Det förväntades ingenting av någon, vi fick läsa Strindberg, Twain, Shakespeare och Homeros rakt upp och ner, inga förkunskaper krävdes. Flera av oss arbetarbarn fick högsta betyg i litteraturhistoria medan likaledes barn ur medelklassen både skolkade och inte hade någon som helst koll på någonting. Och fick betyg därefter. Nu gick jag visserligen i vanliga kommunala skolor, men alla medelklassbarn går ju inte i privata skolor. Vette katten om medelklassbarn läser klassiker i privat regi de heller i någon större utsträckning, eller gjorde det på 80-talet heller.