Vilken socialgrupp hör en till?

Kanske kan det bero på att folk som har gått på högskola/universitet har lärt sig på ett korrekt sätt hur man är källkritisk, vad som är "riktig" forskning och vad som är vinklad forskning osv. Vilket man då alltså kan se igenom rätt lätt om man har en högskoleutbildning i bagaget... Därav är det inte så konstigt att man inte tycker att annan utbildning lever upp till de kraven som man är van vid från högskolan... Med det sagt menar jag inte att all annan utbildning är värdelös, absolut inte, beror helt på vad man ska använda utbildningen till. Vill man t ex bli bilmekaniker så är det meningslöst att läsa på högskolan, då räcker det med en praktisk gymnasekompetens och i det fallet är alltså exempelvis en gymnasiekompetens fullt tillräcklig. Men som i ditt fall t ex. om man är politiker så anser i alla fall jag att det borde införas ett krav på att ha högskolekomptens för att få arbeta med det och jag anser att det är under all kritik att vem som helst med välsmord mun, utan utbildning, kan få arbeta som politiker.

"Du är äldre än mig." är fullt korrekt och har djupa rötter i språkhistorien. "Än jag"-varianten är också korrekt men förutsätter ett underförstått verb vilket inte är någon självklarhet.

Vad signalerar hyperkorrigeringar av språket?

Ja det spelar roll, iaf för mig. Jag tycker det är viktigt att de har en utbildning på högskola/universitet i grunden.

Skulle gissa att "än jag" och "än mig"-diskussionen kommer signalera än mer klassbundenhet. Det anses finare att använda formen "än jag" då denna inte är lika dialektal. På samma sätt som många skåningar använder "dessa här" istället för "de här". Språk är föränderligt, vilket det ska vara. Men hur vi använder spårket är ett maktmedel som ger signaler om vilka vi själva är och vart vi kommer ifrån.

Exempel på språkområden som signalerar härkomst:

Vart/var- det heter varT ska du gå min lilla flicka... det handlar om en riktning.
De/dem- här finns olika former. Talspråket är "dom" men många skriver fel, enklast är att hålla sig kategoriskt till "de" då "dem" är mer ovanligt förekommande.
Platsbeskrivningar: Är jag PÅ skolan eller I skolan? Norrlänningar och sörlänningar är nog oense om detta.
Utalandet av ch-ljud. Beroende på härkomst betonas detta olika. Heter det chu eller sju? Kex med hårt k eller chex?

Ja det vill jag. Jag vill att de som styr landet ska vara utbildade för att kunna göra det på bästa sätt.

Hur menar du? Vänsterpartiet och sossarna representerar ju de lågutbildade

Definitivt WT.
Hemmafru utan högre  utbildning misslyckat firma och leva med två partners. WT.

Det intressantaste med tråden tycker jag ändå är att det finns så pass många som anser att fast man har arbetarklassbakgrund och andra variabler som enligt den traditionella sociologiska forskningen inte är "mdelklassigt", tillhör man medelklassen. Det vore intressant om någon sociolog faktiskt tog sig an den frågan och utredde om synen på klass generellt i samhället är så pass förändrat, att det räcker med i stort sätt tillräckligt ekonomiskt kapital (kanske med lite guldkant på tillvaron)för att kalla sig medelklass. De typiska "arbataryrkena" har ju till stor del förvunnit, men fortfarade finns ju fabriksarbetare, undersköterskor etc, typiska kroppsarbeten, ändå vill få kalla sig arbetarklass tydligen, och det vore jäkligt spännande att veta varför. har arbetarklassen blivit vår nya "underklass" i mångas ögon?

Jag håller inte med dig Om någon börjar med att berätta om sin villa/bostadsrätt, bil osv så drar jag slutsatsen att den personen mäter framgång i (i första hand) ekonomiska faktorer, och de som gör så brukar ha arbetarbakgrund. Jag säger inte att ekonomi är oviktig för medelklassen, men det anses ganska ofint/trashigt att tala mycket om den. Sedan kan förstås detta bero på att som Grodfen skriver ekonomisk otrygghet inte känns som ett hot för att man har en grundtrygghet, men jag tror inte det är bara detta eftersom det finns ganska många i medelklassen som sämre ekonomi än arbetare. Kanske det rentav är därför, för att om man mätte framgång i pengar så skulle "obildade" personer hamna högre upp på statusstegen än ens lågbetalda bildade själv

För att generalisera:
"Skrytfaktorer" arbetare, exempel:
hus, bil, fint och välstädat hemma, duktig på matlagning och handarbete, storbilds-TV och liknande hemelektronik. För ungdomar: Bra i sport, mode, smink, nya mobiltelefoner.

"Skrytfaktorer" medelklass, exempel:
Utbildning (eller det kanske inte är skrytfaktor egentligen, det bara hör till), följa med i vad som händer, resor (ej charter), sommarstuga, helst på Österlen eller Gotland, volontärarbete, konstintresse (inte dussinkonst), teater.
Ungdomar: Skolframgångar.  Utseendet är viktigare än hos vuxna förstås. Ny teknik beror på. Dyrare datorer är vanligare än bland arbetarungdomar men på mobiltelefonsidan är det fler i de akademikertäta centrala delarna som helt saknar detta eller som har gamla modeller än till och med i fattiga "problemstadsdelar".

 Hos den kulturella medelklassen är dessutom avsaknaden av TV en av de största "skrytfaktorerna" som finns.

Det är gradskillnader, inte artskillnader. Jag gillar också hembakat, önskar att jag kunde handarbeta och tycker det är fint när det är rent hemma men när det inte är det är det inte den totala skam som det är för mina "arbetarsläktingar". Mina kompisar får komma och fika ändå i röran. (Min familj är blandad, mina föräldrar är akademiker från hem utan studietradition. Det var spännande för mig när jag som vuxen och stötte på sociologi och fick ord på skillnader jag alltid hade uppfattat men inte tänkt så mycket på.) Jag har en kusin som ofta säger med stolthet att hennes skåp är så fina inuti att vem som helst kan få öppna och titta. En annan släkting är duktig på fotboll och uppmuntras att spela även om det går ut över skolan. Sådant kanske förekommer i medelklassfamiljer men jag tror inte att det är vanligt.
Att man inte skulle vara fin nog för att man var arbetare får stå för dig. Jag har själv en partner som är lågutbildad arbetare. I de kulturkrockar vi har är det nog oftare han (eller hans släkt...) som hittar fel på mig än tvärtom.

Vad gäller mobiltelefonerna så är påståendet inte mitt även om det inte förvånar mig, jag såg statistik på saken i dagstidningen härom veckan.

Det är inte överklassen som skryter med att man inte har tv - som personen skrev är det i den kulturella medelklassen.

Att det anses fint att inte ha tv är för att tv-tittande i denna grupp anses vara en fördummande, passiv aktivitet. Att läsa böcker och ägna sig åt andra kulturella aktiviteter har en helt annan status än att sitta och glo på tv. 
Dessutom är tv-tittande otroligt Svensson och det sista man vill vara i den kulturella eliten är Svensson.

Även i vissa grupper där man ligger i teknikens framkant är det idag lite coolt att inte ha tv, men av helt andra skäl - man konsumerar allt på nätet istället. Att ha slängt ut tv:n symboliserar i denna grupp att man är helt webbifierad och liksom lever litegrann i framtiden.

Va? varför lära sig ens, det är väl bättre att köpa? Kostar bra mycket mindre dessutom.