Vilken socialgrupp hör en till?

Tänk, mitt intryck är precis tvärtom. Att när arbetarbarn väl studerar så är det oftast "rejäla" utbildningar som ger en tydlig yrkesprofil inom ett yrke med tillgång till jobb och förväntas ge pengar i påsen. I motsats till medelklassungar som gärna läser personutvecklande "flum"kurser

Det var under all kritik. En person som kommer ifrån högre kretsar borde inte få andra  att känna sig mindre värda eller ens försöka. Var han verkligen överklass eller var han nyrik?
 

Ca 50% av en gymnasiekull studerar vidare, men hur många som tar en examen vet jag inte, känns tveksamt om nästan alla verkligen gör det. Många ungdomar studerar fristående kurser i brist på jobb- inget fel i det, men Sverige består inte bara av mestadels tandläkare, vilket du ger lite  intryck av att påskina Om man studerar beror på bakgrund och även bostadsort. Ungdomar som bor i "små hålor" och komemr ifrån arbetarhem är sällan benägna att flytta och studera vidare. Det är inte status, status är att få jobb på t ex en industri där resten av släkten arbetat. Inget negativt med det.

Det är så klart fantastiskt för många som vuxit upp i arbetarhem att t ex ta en läkarexamen. Inget konstigt alls om man vill framhäva det. Lika vanligt verkar det vara bland arbetarbarn att fnysa åt de som "tror att de är något för att de pluggat- jag kan minsann va´medelklas sändå för ajg har ju livserfarenhet". Just den kommentaren tycker jag personligen är lika mycket "klassavslöjande" som stoltheten över att ha pluggat och försökt eller lyckats göra en klassresa. Den visar var man står.

Ca 50% av en gymnasiekull studerar vidare, men hur många som tar en examen vet jag inte, känns tveksamt om nästan alla verkligen gör det. Många ungdomar studerar fristående kurser i brist på jobb- inget fel i det, men Sverige består inte bara av mestadels tandläkare, vilket du ger lite  intryck av att påskina Om man studerar beror på bakgrund och även bostadsort. Ungdomar som bor i "små hålor" och komemr ifrån arbetarhem är sällan benägna att flytta och studera vidare. Det är inte status, status är att få jobb på t ex en industri där resten av släkten arbetat. Inget negativt med det.

Det är så klart fantastiskt för många som vuxit upp i arbetarhem att t ex ta en läkarexamen. Inget konstigt alls om man vill framhäva det. Lika vanligt verkar det vara bland arbetarbarn att fnysa åt de som "tror att de är något för att de pluggat- jag kan minsann va´medelklas sändå för ajg har ju livserfarenhet". Just den kommentaren tycker jag personligen är lika mycket "klassavslöjande" som stoltheten över att ha pluggat och försökt eller lyckats göra en klassresa. Den visar var man står.

Fast återigen, det finns massor med undersökningar som visar att på många småorter är ungdomsarbetslösheten skriande hög, därför att unga tjejer hellre väljer att stanna på en ort (och gärna föda barn unga) där de har sitt sociala nätverk, än arr flytta ioch söka jobb eller studera. Det är inget hittepå.

Det var inte mina jämförelseposter, utan dina eller någon annans (minns inte nu).

Jag har aldrig upplevt att någon sönderanalyserat saker, så det bör väl antingen betyda att du har fördomar om arbetare (om jag nu är sådan) eller att jag inte är arbetare.
Jag har inte den minsta bildningsförakt, men har för den skull inte en sådan tilltro till just högskoleutbildning som många som enbart har sådan tyvärr ofta har. Akademiska studier innebär inte per automatik vare sig förmåga att se sammanhang eller att analysera, vittnar mina nedslag i detsamma.

Jag behöver inte fundera över vad jag konsumerar i kulturväg. Att jag inte vill redogöra för hela mitt privatliv på en gång innebär inte att jag saknar självinsikt.

..men det har jag.

Att jobba som högutbildad tjej ute i fält med arbetare gör att man får sådana kommentarer innan man ens kommit dit. Det ställer väldigt höga krav på att faktiskt kunna "översätta" det man gör och den utbildning man har. 
Det gäller att få folk i fält att begripa att jag inte bara kommer från stan för att vifta med min examen och vara märkvärdig och bestämma.

Det går ofta rätt bra (och jag är övertygad om att det gör det för att jag har en bakgrund i under-/abetar-/medel-/överklass och fixar att röra mig mellan de olika grupperna), men de som inte fixar det får väldigt misstänksamma blickar och kommentarer om att han/hon tror sig vara så märkvärdiga..

...alltså, kan man inte?
Hur ser du på överklassen då?

Ja, alltså om jag ska vara helt ärlig så ser jag ner på människor som "bara" valt rätt make och själva saknar utbildning och inkomst. Det är hårfint mellan att vara lyxprostituerad och lyxhustru om man säger så.... Kanske är det bara ringen på fingret som skiljer?

Det mest irriterande ii hela diskussionen är att det är inte alls mina fördomar, det finns otroligt många undersökningar om just detta, medan ni hänvisar till privata erfarenheter som allts ska vara allmängiltiga?!!. Ni som är nyfikna: Läs böcker (Bourdieu t ex) läs avhandlingar och undersökningar, läs Ronny Ambjörnsson eller Fanny Ambjörnsson, finns otroligt mycket skrivet om klasser, riktiga undersökningar som är gjorda. Men visst känner jag igen mycket hos de "arbetare" jag känner.

Jag säger inte att arbetare är imbeciller, men det är så att de flesta inte är intresserade av att t ex lyssna på radioprogram om Palestina etc, man tittar hellre på t ex Bg Brother eller lyssnar på P 3. det är inte komstigare än att högutbildade oftast bor i andra bostadsområden än lågutbildade. Men visst handlar lyssnande och även läsande också om att öva upp sin förmåga. Jag förstod t ex ingenting på en av mina första kurser när vi skulle läsa om postkolonialism, en engelsk bok av Edward Said som jag grät blod över, men sedan har jag lärt mig att förstå den typen av texter mycket bättre och kan frivilligt söka mig till dem. Med det inte sagt att jag förut var en imbecill.

Sedan om din folkskolemormor lyssnar på P 1, det är inte relevant för majoriteten.