Skönt att läsa att det finns fler säkra bonusmammor

Visst, livet förändras drastiskt oavsett om man vill eller inte när man blir bonusmamma! Trist att Bion beter sig på det fula sättet och synd om barnen som hamnar i kläm! En mycket osäker mamma med andra ord...!
Välkommen till "En BES-mammas bekännelser" och läs om fler som går igenom en del del konflikter med att vara BES!
besmamma.wordpress.com 

För det första, jag tycker du har all rätt i världen att vara egologisk (gillar inte riktigt ordet egoistisk för de flesta människor ser det som något negativt). Om man som du (och jag) behöver tid för sig själv då man inte vill bli störd så är det inget konstigt med det. Jag tycker din man har fel inställning när han säger att det bara är för dig att vänja dig, barnen är hans ansvar i mina ögon och det enda han har rätt att göra är att fråga om du någon gång kan hjälpa till - inget mer. Om/när ni får gemensamt barn så blir det förstås mindre egentid för dig, så är det ju när man får barn. Men innan dess tycker jag du ska se till att få den egentid du behöver.

En del människor tar till sig sin partners barn väldigt lätt, och älskar dem villkorslöst, medan andra inte gör det. Och det finns inget som är rätt eller fel oavsett hur man känner. Om man särbehandlar sina egna barn och sin partners barn är heller inte konstigt tycker jag, jag gör det utan att känna att jag gör något som helst fel. Inte gör jag det för att vara elak, precis som du skriver, utan jag behandlar helt enkelt min mans barn som jag behandlar mina bekantas barn.

Det finns ju tyvärr vuxna som beter sig så som din sambos barns mamma gör, och jag tror att det viktigaste för dig är att du känner 100 % stöd från din sambo och att han visar stödet både till dig och barnen. D.v.s. att han förtydligar även för barnen att han inte delar hennes uppfattning om dig.

Att leva i en familj med andras barn är alltid inte lätt och konfliktfritt. Men försök att inte misströsta för med tid, tålamod och respekt så har man goda förutsättningar att få det att fungera. Det är i alla fall vad jag tror.
Lycka till och se till att få din egentid!

Håller med dig TS! Det är svårt att vara bonusmamma och man har mycket funderingar om allt vad det innebär! Och tyvärr oftast har man ingen aning om vad man ger sig in på förrän man levt ihop ett tag. Jag tror defintivt inte att det är konstigt att man i sitt hjärta känner olika känslor för sina egna och bonusbarn. Din man kanske oroar sig för att du särbehandlar barnen men vet du vad? Det kommer han tyvärr också att göra. Han kommer att tycka mer synd om de andra barnen för att de inte är hos honom hela tiden, han kommer att vilja kompensera den tiden. Och det kommer kanske även att bli olika regler för dem. Nu spekulerar jag givetvis. Det är som ngn annan skrev, det ser olika ut i varje familj. Men jag känner oftast också som du, har också två bonusbarn samt ett på väg och som sagt, man funderar mycket. Jag har inte tagit vissa diskussioner med gubben min och varit dålig på att markera mina gränser förut så det det tipset jag kan ge dig är att gör så mycket som du mäktar med och tycker känns bra. Och markera redan från början , det blir svårare senare.
Styrkekramar till dig!

Jag misstänker att mycket problem uppstår eftersom tankesättet hos er är olika.

För bonusmammor/pappor och inte har barn sedan tidigare har vi ett annat tänk, vi är vana att tänka på oss själva och är i ett större behov av egentid (så var det iaf för mig).

Det är både ledsamt och tragiskt att mamman i fråga inte ser till sina barns bästa välmående. Verkar vara en osäker mamma som ser dig som en stark konkurrent.
Det du kan göra är att finnas där, vara dig själv och vara ärlig både mot barnen och din sambo.
Du är deras pappas nya tjej och såklart kan det vara jobbigt nog då många barn helst vill ha sina föräldrar ihop. Men tids nog kommer de att acceptera dig(om de inte redan gjort det dvs).

När det gäller särbehandling mellan biologiska barn och bonusbarn är det främsta viktiga att inte ignorera och glömma bort bonusbarnen.
Regler i ert boende skall vara densamma för alla barn, oavsett ålder och om det är biologiska barn. Att tex ha lite vett i kroppen och kanske inte överösa det biologiska barnet med presenter eller tusentals komplimanger när bonusbarnen är där. Det viktigaste för bonusbarnen är framförallt att din sambo inte särbehandlar barnen, men det är då mest hans uppgift.
Annars kan det lätt bli "pappas nya tjej, barn och nya familj". Och det är ingen situation någon vill vara i.