Skönt att läsa att det finns fler säkra bonusmammor

För det första, jag tycker du har all rätt i världen att vara egologisk (gillar inte riktigt ordet egoistisk för de flesta människor ser det som något negativt). Om man som du (och jag) behöver tid för sig själv då man inte vill bli störd så är det inget konstigt med det. Jag tycker din man har fel inställning när han säger att det bara är för dig att vänja dig, barnen är hans ansvar i mina ögon och det enda han har rätt att göra är att fråga om du någon gång kan hjälpa till - inget mer. Om/när ni får gemensamt barn så blir det förstås mindre egentid för dig, så är det ju när man får barn. Men innan dess tycker jag du ska se till att få den egentid du behöver.

En del människor tar till sig sin partners barn väldigt lätt, och älskar dem villkorslöst, medan andra inte gör det. Och det finns inget som är rätt eller fel oavsett hur man känner. Om man särbehandlar sina egna barn och sin partners barn är heller inte konstigt tycker jag, jag gör det utan att känna att jag gör något som helst fel. Inte gör jag det för att vara elak, precis som du skriver, utan jag behandlar helt enkelt min mans barn som jag behandlar mina bekantas barn.

Det finns ju tyvärr vuxna som beter sig så som din sambos barns mamma gör, och jag tror att det viktigaste för dig är att du känner 100 % stöd från din sambo och att han visar stödet både till dig och barnen. D.v.s. att han förtydligar även för barnen att han inte delar hennes uppfattning om dig.

Att leva i en familj med andras barn är alltid inte lätt och konfliktfritt. Men försök att inte misströsta för med tid, tålamod och respekt så har man goda förutsättningar att få det att fungera. Det är i alla fall vad jag tror.
Lycka till och se till att få din egentid!