Kan diagnosen ändras? Snälla, snälla läs:(

Absolut!
Gå in & läs om Son-Rise!
Läs även om DAN kosten. Ditt barn kanske drågas av vanlig mat pga intolerans.

Styrkekram!

Ps du får gärna skriva till mig om du vill. Min son fick diagnos (autistiska drag) en vecka innan jul. Vi arbetar efter Son-Rise & skall nu börja med dieten. Han blir 2,5 nästa månad.

Jag förstår ditt helvete som du går igenom nu, ta hand om dig själv. 

Låter lite som min kompis barn, han har Autistiska drag samt lindrig utvecklingstörning, fick börja i vanlig skola men där klarade de inte av honom pga bristande resurser ( lärare på 30 barn, fanns ingen plats för någon som kanske behövde lite mer)

efter ett par år där så klassades han som "måttligt utvecklingstörd" han hade alltså blivit "efter" i så mycket pga skolan, idag går han på särskola men dock med individuell plan och hans chanser verkar vara goda att ta igen det som missats.

Nu är jag ingen expert men tänker endå att med "fel stöd" kunde barnet räknas som mer utvecklingstörd, och när han nu får rätt hjälp så kommer detta att försvinna iag en del, därav tror jag att chanserna kan vara goda med rätt stöd, även om man inte kan sudda ut en utvecklingströning helt så verkar den endå vara färskvara när det gäller barn

Salamanca
Jag har läst om son-risemetoden och vet du, jag tror att vi som föräldrar har kört en uppfostran lik den metoden av bara farten...Det är lite så vi är bara:) Han barnet tjoat o hoppat har vi uppmuntrat det, hängt med i svängarna och i stort sett har vi aldrig varit särskilt noggranna med att barnet ska sitta stilla, uppföra sig osv utan vi har uppmuntrat allt...Maten ska jag absolut kolla upp , tack:)

Lilla My, jag förstår lite hur du menar o jag tycker också att h*n fungerar mkt bättre hemma än på förskola när vi kört vårt eget race...
Men samtidigt undrar man hur mycket man kan ta igen rent förseningsmässigt i utvecklingen?
Jag vill ju att h*n ska få rätt hjälp o jag är tveksam till om det blir det om diagnosen endast blir utvecklingsstörning, jag ser så mkt annan problematik som inte har med det att göra...

Om ett barn är svårtestat eller har svårt med talet brukar man testa om senare, det kan de göra via habiliteringen. Åtminstone innan skolstart för att veta om ni har rätt till särskola eller inte.

Diagnosen ska i sig inte ha någon betydelse för exakt  vilken hjälp ni får utan den ska grunda sig på behovet hos barnet.

Jag tycker att ni måste göra ett nytt försök att kolla hörseln. Det kan ju mycket väl vara så att h*n inte hör ordentligt och då är det svårt att få ett ordentligt talat språk.

Efter hörseltestet, oavsett resultat, måste ni träna talet/förståelsen.

Jag kan nämna som ett udda exempel att då min gamle morfar blev i stort sett döv så var det ingen på äldreboendet som talade om det för läkaren. Läkaren skrev då in i hans journal att han var senil eftersom min morfar, snäll som han var, svarade så gott han kunde på läkarens frågor, men då han inte hörde så mycket så blev det lite grann av "Goddag yxskaft" över det hela.
När man pratade nära morfars ena öra så hade han inga som helst problem att förstå oss.

Om jag var som ni så skulle jag nog gå på er magkänsla att det inte är något fel på intelligensen. Ni som föräldrar träffar ju ert barn väldigt mycket mer än andra och då ni också inte blundar för eventuella problem/handikapp utan ärligt jämför med andra barn, så misstänker jag att det är ni som har rätt.
Sen är det ju en annan sak om ert barn har t ex autistiska drag. Min bror har aspergers och han har alltid varit lite speciell och annorlunda, men har över 125 i IQ.

Svarar lite kort, ja en diagnos kan ändras och autistiska barn med språkstörning kan bedömnas felaktigt som utvecklingsstörda. Det är tom ovanligt att man får den diagnosen som så liten eftersom barnen är så svårbedömda. Man brukar säga utvecklingsförsenade.

Stirra dig inte blind på orden begåvning och smart heller. IQ säger inte så mycket, du kan vara begåvad på många olika sätt. Det bästa är om man ser till helheten, dvs hur barnets begåvningsprofil ser ut.

Japp, som många redan sagt så kan diagnoser ändras - och barn utvecklas och förändras. IQ är ingen absolut siffra som följer en genom livet. Med rätt träning så kan IQ´n förbättras - hos en del bara lite, hos en del  enormt mycket.. Som andra skrivit här så låter en del av det du beskriver som om din son KAN ha någon diagnos inom autismspektrum. Min son, och många andra med autism, är social på sitt sätt, kramig, vill leka med oss osv. Och är det egentligen en autismdiagnos som passar in på honom så är det ju superviktigt att han får rätt utredning, rätt diagnos (m han har någon) och rätt hjälp. Och även autismdiagnosen är en diagnos som kan försvinna med tiden hos vissa barn och med rätt behandling, En ganska stor procent av de som får autism-diagnos har inte längre autismdiagnos efter några år (kommer inte ihåg de exakta talen, tror det varierar runt 10-20 % som blir av med diagnosen beroende på var man läser).
För bara några år sedan sa man att 80% av personer med autism även hade utvecklingstörning. Idag säger man 50 % och ju fler som får tillgång till bra behandlingar, desto mer går säkert den procenten ner. Tex den här vanliga behandlingen: http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar%202008/Timothy%20Tore%20Hebb%20om%20autism%203_08.aspx  Dessa barn är också mycket svåra att få tillförlitliga testresultat på eftersom de ofta inte är så intresserade av att lösa uppgifterna även om de kanske kan.

Även om min son har diagnosen utvecklingstörning (ihop med sin autism) så är jag mindre insatt i den som ensam diagnos så att säga. Men som sagt; hjärnan utvecklas och utvecklas såklart bättre med bra hjälp -jag är övertygad om att inga diagnoser av den här typen är skrivna i sten.

Min son har diagnosen autism med lindrig (på gränsen till måttlig) utvecklingstörning. Hur hans utveckling kommer att se ut i framtiden vet jag inte, men vi jobbar hårt för att den ska bli så bra som möjligt.

Lita på magkänslan. Min son har autistiskt syndrom och då diagnosen sattes hade han en mental ålder som var ungerfär hälften av hans riktiga ålder. Psykologen vågade inte ge diagnos utvecklingsstörning eftersom han var så svårtestad, vilket kunde bero på autismen. Hon tyckte att en ny bedömning av intelligensnivån borde göras innan skolstart. Själva har vi ändå tyckt att sonen varit smart på sitt sätt. Efter uppföljning på autismcenter har man nu konstaterat att sonen är normalbegåvad men med ojämn begåvningsprofil. Men då har ju vår pojke varit med i ett intensivträningsprogram som tränar just de kognitiva förmågorna, språkförståelse, kommunikation samspel etc. Utan sina tusentals träningstimmar hade han antagligen fått dignosen lindrig utvecklingsstörning eftersom han antagligen tappat ännu mer i utveckling. Träningen har givit honom en rejäl knuff framåt och det i sig har öppnat en massa dörrar till spontaninlärning, vilket i sin tur leder till ännu mer färsdigheter etc. Det har alltså blivit en positiv spiral och med rätt hjälp så fortsätter vår son att utvecklas. Men hjälpen har inte varit helt lätt att få. Utan autismdiagnosen hade det blivit svårt att få intensivträning och heltidsresurs på dagis.