Att omgående ställa sig i adoptionskö, så att kötiden tickar på och man hinner bli både utredd och få medgivande innan man faller för åldersstrecket. Ty efter en sex, sju år i barnlöshetsträsket är inte det biologiska så jätteviktigt, utan mer fokus ligger på slutresultatet - ett barn.
Att söka hjälp snabbt, och stå på er. Att se till att komma till en privatklinik för utredning; verkar fungera bättre när man faktiskt är "kund" och plånboken talar. Att inte vänta på att komma fram i landstingskön, utan se till att finanisera privatförsök; skulle dessa misslyckas står ni ju fortfarande kvar till "gratisförsöken" och har hunnit få rutin (tyvärr) på detta. Hoppa över insemination med centrifugerad sperma och kör riktigt IVF direkt; tick tack, tick tack. Hitta någon att prata med, för livet blir ganska svart under perioderna.
Kom ihåg; det är faktiskt ok att inte vilja träffa småbarn eller hänga med gravida väninnor under tiden man går igenom detta. Man skall inte pressa sig till mer än man orkar.
Kom också ihåg: ni är två som går igenom detta, och ofta är ena parten mer verbal än den andra. Bara för att han inte säger hur dåligt han mår, eller ligger i fosterställning och ylar ut hur orättvist livet är, betyder inte att han inte också är ledsen eller förtvivlad över läget.
Efter att ha fått resultatena v Dr G har vi räknat och funderat. Vi är alltså genetiskt för lika varandra och mitt immunförsvar attackerar alla embryon med makens DNA som vore det mutationer på mina egna celler. Mitt immunförsvar är efter alla dessa behandlingar alldeles topp-tunnor-rasande och attackerar obönhörligen allt som tar sig in och skall fästa i livmodern. Dr G säger att det är behandlingsbart, med LIT men.... det skulle krävas två LIT initialt inom loppet av tre veckor (a £850 plus resa och boende för två till London två gånger på tre veckor), följt av nya tester (£1000 plus resa och boende för två i London). Om allt därefter är OK kan vi åka till Riga och hämta våra sista tre embryon (€950 plus resa och boende i Riga för två). Om allt inte är OK blir det ytterligare minst två LIT till (jepp, återigen £850 x2 plus resa och boende i London för två personer två gånger inom tre veckor). Om embryona inte fäster måste vi göra en ny ÄD (SEK 70 000) alternativt en embryoadoption (oklar kostnad), eftersom mitt eget AMH (0.6) är för lågt för en egen IVF. Skulle vi lyckas bli gravida följer sedan LIT i London var 6:e vecka (£850/gång plus resa och boende för två) under hela graviditeten för att min kropp skall förhindras från att utveckla antikroppar. Eftersom vi inte täljer pengar med smörkniv har vi övergått till plan C, som numera är uppgraderad till plan A. Surrogatmamma. Antagligen borde man skämmas eller ha ångest däröver, men efter alla dessa år i träsket har den moraliska kompassen slutat peka norr. Alla som har tips om SM får därför väldigt gärna inboxa mig.