Månblomma skrev 2012-08-07 18:56:40 följande:
Carrella: Jag förstår precis hur du känner det. Min granne har försökt på naturlig väg under tiden jag gjorde försök och slutligen lyckades det för henne. Jag är givetvis glad för hennes skull men också så himla avundsjuk. Men vi måste tro att vi också kommer lyckas Carrella! Trist att det dröjer ett tag för din del men bra med tanke på ekonomin. Skönt också att komma iväg på en resa! Sommarvädret i Sverige är ju inte mycket att hurra för i år tyvärr. Har själv lust att åka iväg nånstans men har inte råd. Jag ska på vul påmåndag för att se om polypen är borta. Är den det åker jag så snart det går. Om inte måste jag skrapa bort den först innan jag kan göra nytt försök i Danmark.
Jag är som ni nog vet själv med min dotter sedan födseln (i princip) och har tidigare haft två förhållanden (sedan hon föddes alltså) som jag dock brutit upp ifrån. Jag känner mig så himla misslyckad på kärleksfronten! Jag vill egentligen inte ha någon man (och jag vågar definitivt inte få barn med någon efter vad jag varit med om) men på något sätt avundas jag ändå dem som har hela paketet sas. Jobbigt. Hur ska min dotter (och kommande syskon
) få bra förebilder vad gäller relationer om hon har en singelmamma hela uppväxten?Men jag kan ju inte börja dejta för hennes (deras) skull. Hur har ni andra det? Jag menar, vill ni ha barn själva för att den rätte inte dykt upp eller vill ni ha barn själva oavsett? Hade ni hellre fått barn i ett förhållande menar jag? Brottas med många tankar just nu. Inga som påverkar mitt inseminationsbeslut, jag vill ha barn själv, men är även inne i en konstig period:-P
Jag håller alla tummar för att den är borta så att du kan åka till DK så fort som bara den :)
Jag önskar att jag kunde åka nu i augusti men det är massor av jobb hela augusti ut. Bra för ekonomin dock :)
Jag vill ha barn ensam, men det är för att jag börjar bli till åren fyller ju snart 35
jag har inte tid att vänta på att den rätta ska dyka upp. Skulle det nu vara så att jag skulle råka träffa någon nu så skulle jag vara ärlig. Berätta att jag vill ha barn och det NU om han inte vill ställa upp så kommer jag att fortsätta försöka med inseminationer. Jag vill inte vänta men kan ju förstå killen att han vill lära känna en först och bla bla bla. Men jag har inte tid att vänta det är barn nu som gäller. Eller ja så fort det bara går, för det är ju inte så bara att bli gravid verkar det som... jag är också inne i en konstig period, är jätte deppig och funderar på både det ena och det andra. Kanske är ett virus som går ;P