Börjar bli riktigt orolig inför förlossningen som närmar sig

Hej!

Jag har fött två barn, varav den ena med endast lustgas som smärtlindring. Gick utmärkt.
Det kommer inte vara någon som tvingar dig till någonting om det nu inte skulle visa sig vara fara för barnet på något sätt, vilket ju är ovanligt.
Jag kan rekommendera att inte bestämma sig för någonting utan ta det som det kommer i stället. Man sätter upp så mycket mentala hinder och fallgropar annars. Du känner inte för att ta något annat än lustgas, nä men gå in för det och kör på det så länge du tycker att det funkar. Annars får du ta besluten där och då. Mina bebisar har varit normalstora. Men en vän till mig är mycket tunn och smal och hennes bebis vägde nästan 5 kg och det gick utan problem. Det är storleken på bäcken och dess vinkel som är avgörande för hur svårt/ätt det ska bli. Det var i alla fall vad de sa till henne när hon fick lätt panik över att barnet var så stort. Och så gick det hur lätt som helst!
Tveka inte att tala om för personalen när du kommer in vad du är rädd för osv. Får du bra kontakt med barnmorskan kommer du känna dig så väl omhändertagen. De har full koll. Lita på dem.

Lycka till!

Jag har fött ett barn med kejsarsnitt och ett vaginalt och jag skulle aldrig välja bort en normal förlossning. Min man har en son sedan tidigare och han vägde 5340 g och var 58 cm lång när han föddes. Det gick fint det också, trots att det var hennes första. Jag trodde att vårt också skulle bli väldigt stort, men han vägde bara 3 kg.

Jag hade samma planer som du, att inte ta bedövning och så vidare. Men faktum är att först efter att jag fick epidural så fungerade min kropp på ett effektivt sätt. Jag kunde slappna av eftersom det inte längre gjorde så ont och därmed fokusera på det som är viktigt.
Efter förslossningen kände jag mig så stark och duktig att jag sa till min man att jag gärna gör det igen.

Jag var livrädd innan min vaginala förlossning och tittade på läskiga filmer av förlossningar på Youtube. Men det var bara en positiv upplevelse, smärtsam men det klarar man. Det klarar du.

Många kvinnor älskar att berätta om läskiga förlossningar, men faktum är att skulle det vara så hemskt skulle få göra om det igen. Lyssna på de som har positiva erfarenheter - de flesta med andra ord.

 

Jag har haft tre fantastiska förlossningar o väntar nr fyra. Ser fram emot förlossningen med spänning! Försök att inte vara rädd, detta grejar du!! Det ger sig när man är där. Jag är också nålrädd o har fött alla med enbart lustgas o det har gått utmärkt för mig. Hoppas du kan slappna av lite o lycka till! Läs på lite, till ex "Att föda" med Gudrun A.. någonting.

Jag har två barn. En föddes med akutsnitt och den senaste föddes för 7 veckor sedan vaginalt. Inför det första barnet var jag rädd och orolig inför förlossningen. Men det blev inte alls som jag tänkt mig. Jag blev sjuk och sonen fick tas ut för att rädda våra liv. Han fick börja sitt liv på neonatalen.

När jag väntade mitt andra barn så kände jag ingen oro inför förlossningen, jag bara hoppades att vi skulle komma dit och jag ville föda vaginalt. Det är ändå bäst för barnet och mig - om det går.

Jag har aldrig utsatts för stark smärta, så jag viste inte hur det skulle vara och hur jag skulle reagera. Jag övade mycket innan på att slappna av. Det var inte lätt att slappna av när smärtan var som värst, men jag jobbade med det och det hjälpte mig. Jag gick in i förlossnings arbetet med inställningen att jag har inte gjort detta förut, jag är öppen för alla förslag, jag kan inte bestämma över min kropp. Provade akupunktur, värme, lustgas och ryggmärgsbedövning. Kände att andningen blev mycket bättre efter bedövningen i ryggen. Var öppen att föda i den ställningen som passade bäst. När det var dax, så var barnet så påverkat, så det blev snabba ryck och sugklocka behövdes, så det blev ryggläge. När det är fara för barnets liv, då bryr man sig inte om vilken ställning man ligger i. Eller hur många som ser ens sköte. De som fanns i rummet fanns där för min och bebisens skull. Ut kom han och allt gick bra.

Tack allihopa:) Julianna: Kollar de bäckenet o så i slutet av graviditeten så man kan föda vanligt?
Om det inte blir fara för barnet och absolut tvunget med snitt vill säga... 

Det är kanske 1-2% av alla kvinnor som har för smalt bäcken. Det är jättejätteovanligt. Barnmorskan håller koll på bebisens storlek, så du behöver inte oroa dig. Du är gjord för det här! Sluta tänka och oroa dig, och bara låt naturen ha sin gång. Du kommer klara det galant, och det är en riktigt häftig upplevelse att vara med om. Missa den inte!

Läs boken "innan du föder"  och gå en profylaxkurs.

Hej!
Jag födde min son för 2 veckor och 3 dagar sedan och jag var fullkomligt livrädd och kunde inte alls titta på förlossningar på tv:n eller ens läsa om dem innan.
Mitt bästa råd till dig är att verkligen skriva alla dina önskningar i ditt förlossningsbrev! jag födde på KS i Solna här i Stockholm och dem var SÅ underbara! Dem lyssnade verkligen och tog till sig det jag hade skrivit ned.

En sak kan jag säga, att när man väl ligger där och har ont så glömmer man.
Jag ville inte ha några som gick utbildning med på förlossningen (slutade med att det var 8-9 personer till förutom mig och min sambo för krystvärkarna började precis i skiftbyte och alla ville vara med hahaha! jag struntade fullständigt i det.) , jag ville även klara mig så länge jag kunde utan EDA, duscha, gå omkring, etc.
När jag kom in var jag öppen 4 cm och jag kunde andas igenom värkarna i cirka 6 timmar och under de timmarna stod jag upp hela tiden mot en gåstol för att hjälpa bebisen med dragningskraften. Men mina värkar ville aldrig sätta igång så jag fick värkstimulerande och då blev det ju lite jobbigare :P Lustgasen funkade för en stund och jag var livrädd för EDA:n. Men tillslut orkade jag inte mer och när den väl var lagd ville jag bara gå fram och kyssa narkosläkaren! Rena rama himmelriket för min del! Men den hann bara värka i 10 minuter sen fick jag krystvärkar så det gick lite fort där på slutet  från 6cm till 10 cm och bebis nedanför spinaetaggarna på 1 timme ungefär.
Att sy kändes inte ett dugg då de sprutade bedövningssalva och jag bad att få ha sonen på mitt bröst hela tiden vilket han var och det är jag så glad över :) Kunde fokusera på mitt lilla mirakel!
2 timmar efter förlossningen ville jag göra om det! ABSOLUT häftigaste jag någonsin upplevt!

Skriv ner vad du är rädd och orolig för! All lycka!

Hej! Sorry för sent svar. Jag är osäker på om de kollar det, men jag är övertygad om att de signalerar i tid på vilka alternativ du har. Om inte så fråga fråga fråga! Du har rätt att få svar på dina frågor. Kram och lycka till nu!!

Hade tänkt en massa inför förlossningen hur jag ville ha det osv. men det blev inte alls som jag tänkt. Så det är nog bra att inte planera för mkt. Det blir nog sällan som man tänkt... Lycka till!