SNÄLLA. Någon som fött ett stort barn, visste ni innan?

Hej,

vår dotter föddes på BF+2. Jag hade under hela graviditeten haft en normal sf-kurva och det fanns inget som tydde på att jag skulle bära ett stort barn.
Ut kom en tös på 4,5 kg.

Jag fick en sk total sfinkter ruptur, grad 4, vilket är den grövsta typen av spricka man kan få. Efter förlossningen (vaginal, som gick fort) fick jag åka på operation och sy.

Det man har sagt till mig är att det förmodligen hade mer med förloppet att göra, än det att dottern var stor. Det hela gick väldigt snabbt och min hud hann inte med att tänja sig som den ska.

Det blir som det blir, stor bebis eller ej.
Enda sättet att vara säker på att inte spricka är att föda genom kejsarsnitt. Men det är ju, som bekant, inte helt riskfritt det heller.

Lycka till! 

>gjorde ett ul i v 41 och då uppskattade de vikten till ca 4,2 kg. Ut kom en 4890 g tung tjej. Behövde inte sys ens. tyckte inte att det var något problem!

Det går bra för dig tror jag!

Fött tre barn, 4,2 kg, 4,5 kg och 3,8 kg. Alla med varierande fart, 3 dygn, 12 timmar, 54 minuter och jag har aldrig sytt ett stygn någonstans. Magen har varit jättestor och sf-mått legat långt över normalt.

Jag fick barn i onsdags. Sf-måttet följde den övre kurvan. Tillväxt ultraljud 2,5 vecka före förlossning sa att han var 15% större än genomsnitt vilket innebär att han enligt Tul vägde ca 3800då.
Barnmorskan klämde på magen och uppskattade att han vägde ca 4 kg.
Jag är också liten. Var faktiskt lite rädd. Min kille kom på BF +3. Han tog ut med sugklocka. Men hör och häpna. Han var liten. Vägde 3150 och var 48cm.
Alltså, jag skulle inte lita på några värden innan BF. Sugklocka kan uppenbarligen bli nödvändigt även på en liten bebis. Jag sprack ordentligt och blev mycket sydd men nu är jag helt okej.
Oroa dig inte.

Till mig sa de också att det var för att förlossningen gick snabbt jag sprack. Finns inget direkt samband med bebisens storlek.

Jag har fött fem ungar, två "normalstora" (runt 3,5) och tre större (mellan 4,5 och 4,9). Enda gången jag behövt sys var med första (på 3,5). Förloppet avgör, inte barnets vikt. Däremot kan riktigt bredaxlade småttingar ställa till problem men det är ovanligt ( och förekommer mest i familjer där många är långa och riktigt breda över axlarna).

Huvudstorleken skiljer inte så mycket mellan små och större barn och många BM säger faktiskt att det vanligen går lättare att föda fram större barn (det blir mer tryck neråt). Brister gör mamman oftast när hon panikkrystar, av rädsla eller för att barnet tar för lång tid på sig att komma ut, och när det går alldeles för fort.

TUL är inte pålitligt alls. Mitt förra barn skulle vara "jättestort", de ville sätta igång mig flera veckor i förväg så han inte skulle hinna bli "kanske sex kilo". Ut, på utsatt tid, kom en kille på 3,5.  

så ta det lugnt ts. Öva på flämtandningen så att du kan hålla de första krystvärkarna stången - det är det allra viktigaste om du inte vill spricka, att du inte krystar för tidigt. När du sedan ska krysta, ta inte i hårt utan luta huvudet framåt och blåååååås lugnt ut luften, som om du hade ett ljus på bröstet och ville blåsa ut det i en låååång utandning. Då blir krystningen effektiv på rätt ställe.

Det kommer att gå bra ska du se oavsett om barnet är stort eller ej. jag hade en gigantisk mage förra gången och som sagt, 3,5 kilo vägde han. Men det viktigaste är att du är lugn och samlad. Vi är till för att kunna föda. Det ska gå bra utan bristningar och mediciner - egentligen. Och det gör det för det mesta också om vi bara vågar tro på att vi KAN. 

Tack för era svar, jag har förstått att det är förloppet och hur mycket man lyssnar på bm som avgör hur mycket och om man spricker. För de flesta går det väl rätt bra tillslut trots stora bristningar? Orsaken att mamma gjorde det var nog att lilla jag inte ville komm ut, kom ner snett på något vis och tydligen var det inte vanligt med tång eller sugklocka där och då. Så det gick väl för snabbt o hon gick sönder och jag vägde ju bara drygt 3 kg.

Usch nej jag vet det är svårt att säga, har hört om dem som tvärtom hela tiden fått höra "men gud du har ju ingen mage! är du säker på att det växer som det ska??" och så har det kommit ut en helt vanlig liten bebis på 3,5 kg. Men i min lilla panikdrabbade hjärna slår jag ihop mamma sprack helt, svärmor födde världens klump med snitt = jag i mitten både stort barn och bristning. Inte så rationellt jag vet... Nej det går säkert bra och jag har varit rätt lugn hela tiden och tänkt mycket på hur jag ska försöka slappna av osv. Det blir väl som det blir och jag känner inte någon önskan efter snitt!

Men kan man inte säga nåt om storleken, att det brukar bli ett medel på kvinnan och mannen? Han var stor och jag var liten, alltså en medel nu kanske??

min sambo vagde over 6kg nar han foddes....hans mamma har 8 ungar men han gjorde mest skada dar nere kan man lungt saga.....

Jag tror inte att det är någon större skillnad att föda ett barn på 3,5 kilo eller 4,5 kilo. Det beror nog på hur det förlöper. Själv fick jag en son på 4,5 kg som fick tas med sugklocka (pga värksvaghet) Fick lite bristningar invändigt men annars gick förlossningen jättebra.
 Jag hade ingen aning om att han var stor, mitt sf-mått låg lite över den övre kurvan men det är ingen garanti för att barnet ska vara stort.
Mitt tips: slappna av och se fram emot förlossningen! Du har så mycket kunnig personal runt dig så det kommer att gå bra.

Jag har fött två stora barn (4,9kg och 4,1kg) och jag sydde 2 ytliga stygn med båda.. varken syns eller känns! Med första visste jag inget.. hade normalstora sf-mått osv. Med andra låg till o med sf-kurvan under medel men han var stor trots det.