Vi som blivit gravida via IVF Bf Oktober 2011 !

besony skrev 2011-03-01 20:36:37 följande:

Min ängsliga vecka är här nu, går in i v. 8 idag (7+0). Dessutom har jag imorse tagit min sista vaggis... Nu kan vi bara hoppas... Är inte riktigt övertygad om att det är på riktigt liksom, att detta händer oss!

Dessutom är jag rätt förbannad nu över något jag läst på bloggarna därute. En som tycker att IVF är onaturligt och att man hellre ska acceptera ödet att man inte kan få barn på naturlig väg. Alternativet är att försöka adoptera. Vilket inte passar alla eller så blir man inte godkänd pga reglerna. Enligt bloggerskan är det onödigt att sträva efter att uppleva graviditet och biologiska barn när man kan utöka familjen via adoption och att alla vinner på det, dvs mindre överbefolkning med mera... samt att adopterade och biologiska barn är samma sak. (Inte för mig, då de har helt olika bakgrund och behov.)

Adoption är inte så enkelt heller (vi skulle ju inte själva bli godkända pga vår stora ålderskillnad, exempelvis, ska vi alltså acceptera ett barnlöst liv med andra ord?). Och IVF är en fantastisk hjälp när man vill bilda familj och är hur naturligt som helst för oss att ta del av, det är bara ju bara liiiite hjälp på traven.... Resten av resan är hur naturlig som helst!!

Jag blir alltså så himla irriterad! Kokar snart över!! Ingen som varit i vår situation kommer aldrig att förstå....

Välkommen hit Loppan!

Jag tänker inte göra KUB. Anledningen  till det är att det inte spelar någon roll vilka siffror vi får, jag skulle aldrig kunna avsluta graviditeten ändå och jag är inte intresserad av att gå vidare med fostervattensprov heller.
Om man får 1:50 så är det dåliga siffror, men å andra sidan är det ju 49 chanser att barnet är friskt. Får man 1: 5000 så är det 1 av 5000 barn som är skadat, det kan lika gärna vara mitt? Ingen garanti att det är friskt.

Alla ska självklart göra precis som dom vill, och jag vet att det är väldigt vanligt att göra KUB, men jag har tänkt mycket kring detta och det är vad vi kommit fram till.

Självklart är det ett svårt beslut. En del av mig vill inget hellre än att göra KUB men, nej, vi hoppar över det. Vi har ju en son sen tidigare som är frisk och föddes utan komplikationer så jag chansar att det går lika bra denna gången trots att jag är mycket äldre nu..

Ibland sitter jag dock hemma och velar jag med..

Samma här med luktsinnet. Mannen får knappt använda deo, har blivit extremt luktkänslig. På jobbet så är mitt kontor precis utanför lunchrummet vilket innebär att det stinker en massa olika  konstiga grejer när kollegorna värmer på matlådorna, har börjat stänga dörren för att undvika det värsta oset
Hatar när folk äter massa olika saker på pendeltåget hem oxå, det stinker... blääää

Har mått så illa de senaste dagarna, igår var jag tvungen att kräkas på tåget (hann på toa tack och lov) och även på jobbet. Kräktes även i natt med så idag har jag varit hemma och vilat upp mig. Var helt matt i morse. Brukar inte kräkas så ofta utan det brukar stanna vid ett molande illamående.
Får hoppas det känns bättre om 2 veckor då jag går in i v.13