Med mig är det bra, vi väntar fortfarande på att få planera ivf och starta nytt försök.
Nu lever vi helt för Tony, han är ljuset i vårt liv. Han vet precis vad han vill. Är fortfarande busig av sig, men vet vad han får och inte får göra. Pratar och tecknar mer. Lär sig teckna fler tecken. Tecknar det han vill ha. Nu pratar han gärna om färger, saker som t ex finns på ett pussel eller i barnprogram och vill veta hur de tecknas, det är så han lär sig. Han kan drygt 40 tecken. Jag fascineras av hans språk. För ett kort tag sen tecknade han mamma. Och mitt mammahjärta bara smälte... :)
Skriker inte längre på nätterna, istället kommer han och klappar på mig snällt, och sover ibland i vår säng om han vaknar på natten. Vi har tagit bort ena spjälsängsidan, och det har inte varit något problem med att natta honom alls. Sover ännu i vårt rum på nätterna, på dagen i hans rum.
Han vet också vad babyvakten är till för, ibland gör han ljud bara för att det ska blinkas här hemma och sängvibratorn gå igång. Är tydligen väldigt kul! ;)
Han vet att han måste komma till någon av oss om han vill något då jag är döv och pappan hör dåligt. Har bara blivit så, jag tror inte han förstår riktigt ännu att det är så. :)
Förstår inte hur vi orkade kämpa med ivf innan vi fick barn. Nu har man någon att fokusera på och leva för. Medan man gör syskonförsök. :) Så var det ju inte förut.. Bara det är en skillnad. Jag hoppas att vi kan sällskapa er i flerbarnföräldraskap så småningom. ;)