hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta

Kära medmänniskor!
Hur har ni det?
Vi har nu fått nya besked om flertalet metastaser i även andra organ :(((
Konstigt nog känner jag mig "lugnare" nu ändå, ovissheten var extremt energikrävande o
påfrestande. Nu vet vi. Och även om beskeden är tunga så vet vi vad vi har att utgå ifrån. Eller nja.
Jag vet eg ingenting. Ingen vet ngnting. Hur det kommer gå? Hur länge han kommer att leva?
Än så länge mår han "ok". Han kan röra sig nästintill obehindrat, jobbar fortf, är mkt trött men som sagt,
"ok". Har dock mkt ont stundvis men har fått starka piller utskrivna. Bara han inte får ha mkt ont
min älskade pappa.... han säger själv att det är det värsta...
O framtidsscenariot är så ovisst. Vad kommer att hända? När kommer sjukdomen att börja ta kål
på honom, på riktigt liksom? usch, hur kommer det att bli???
Kram på er, o godnatt!

Hur går det för er? Hur har ni det? Hur har era familjemedlemmar det?

Här går det neråt. Pappa har jätteont, trots starka tabletter. Frågan e om cellgifter kommer att hjälpa... han kanske redan är för svag för det??? Behandlingen skulle påbörjas nästa vecka..

Är det värt det för att leva några månader till?
Kan det hjälpa åtminstone mot värken?

Han har metastaser i lungor och lever.

Detta är verkligen en ren mardröm. Det är så hemskt. Man vet inte vart man ska ta vägen.

Kram på er

Usch vad jobbigt att ni bor långt ifrån varandra :((
Tack o lov så bor vi nära varandra så vi träffas nästan varje kväll, känns så skönt åtminstone det!
Kanske kan du bli "barnledig" ett tag o bara vara hos din mamma en vecka eller ngt?

Uppdatering:
Cellgifter påbörjas nu i veckan.
Vi håller alla tummar vi har för att resultatet ska bli bästa möjliga!!
Kramar till er alla!

tack! Det hoppas jag med, så in i bomben.

Har din mamma cellgiftsbehandling "jämt"? Utan avbrott?
Hur upplever hon allt? Hur mår hon? Hur mår din pappa?
Hur mår DU?

Allt känns som en mardröm. Vårt enda hopp nu är att han svarar bra på cellgifterna. Vill så gärna
att han åtminstone får uppleva en fin vår o sommar, vara i sommarstugan i fint väder osv.

Hur ser din mammas prognos ut?

Bara glad om du skriver mycket!

Usch vad allt detta är tragiskt. Nu förstår jag varför folk tycker det är "bättre" att dö en snabb död o slippa detta långsamma lidande. Jag lider så med min pappa. Det är så hemskt och man kan inte göra ngt utan bara stå bredvid och "titta på". Vad man än gör, så kan man inte göra ngt, så att säga. Situationen är som den är. Som det stod i Anhörigboken " Det är som att vara med i en riktigt dålig film och man kan inte spola, pausa eller gå hem". Det är verkligen så, vad fan ska man göra liksom? Försöka låtsas som inget ibland för att överleva? Jag är SÅ rädd inför framtiden. Känns som att det omöjligt kan bli ännu värre än såhär, samtidigt så känns det som att detta bara är början. Min pappa har fått starkare morfin nu och mår extremt illa också (som din mamma). Är det insättningssymptom när man höjer morfinet? Vad ska man göra åt illamåendet?? Känns som att varje medicin bara föder nya problem som man sen måste ta mediciner mot osv. Hur fan ska min älskade lilla pappa orka!?? En sportig, aktiv, energisk man som nu bara blir svagare o svagare. Oh vad det gör ont. Kommer man vänja sig? kommer det kännas bättre? Eller är detta bara början på en fasansfull resa genom cancerhelvetet?? om han åtminstone kunde sluta ha ont och få må "ok" igen. Slippa värken, o slippa illamåendet. Om han redan mår så här dåligt, hur kommer det då bli när han får cellgifter? Gick din mamma ner i vikt av cellgifterna? Vad hon smal eller "tjock" från början? Min pappa är redan jättetunn, hur ska han kunna gå ner ännu mer?? Oh vad jag lider. Fy fasen vad hemskt det här är, vart ska vi ta vägen, vad ska jag göra? Känner att jag börjar få ångest av det här nu, mår illa o vill bara krypa under tecket o få vara liten igen i min stora trygga glada pappas famn :((( Men så inser jag att detta är nu, verkligheten, realitycheck och vi är fast här. Hur fan ska man lyckas göra det bästa av situationen?? Tanken på allt detta känns outhärdlig. Jag vet inte hur min pappa ska klara allt detta. Det gör så ont i mitt hjärta.

oh vilka bra råd! Tack! Känner att jag lever ungefär som du beskriver, o att jag ine kan göra mer än så....

Vilken typ av cancer hade din pappa?

Först nu förstår jag att en snabb död är så mkt "bättre". Kanske inte för oss anhöriga (fast jag vet inte där heller) men främst för den drabbade. Som du säger, detta är ett långt sorgligt hemskt ångestfyllt adjö där alla lider :(((((

Min pappa är inlagd nu, vi får se hur det går.......styrkekramar till er alla!!

oh beklagar din fasters bortgång!!:(

Denna jäkla cancer, fy fan alltså, har aldrig riktigt för fattat hur hemskt det är, o hur många som drabbas.
Kanske svårt att "fatta" på riktigt innan man själv blivit drabbad.

Skönt att din mamma mår bättre!! Hur längesen e det hon fick sin diagnos?

Min pappa e fortf inlagd o det känns ganska tryggt faktiskt, det kändes så himla osäkert o orligt hemma, nu får han åtminstone hjälp direkt om det är ngt. Han känner själv att det e bättre att vara inlagd, mer tryggt, även om det såklart känns skönare att vara hemma. Men kanske inte när man är så dålig, jag vet inte...

Detta e verkligen en pers, fy fan att han och vi måste ta oss igenom det här. Jävlar alltså. Men vad ska man göra, man måste. Det är så ångestfyllt o tragiskt o sorgligt.

Tyvärr kunde han inte ens få cellgifter den här gången för att han var i så dålig form... vi får väl se när han kan gå det igen. Enda hoppet e ju att han får cellgifter som funkar o bromsar upp det hela!! Önskar så att han åtminstone fick leva lite till, uppleva våren, sommaren. MEN inte till vilket pris som helst. Bara om han kan må bättre o leva lite mer "normalt". Somd et varit nu sista tiden har det varit hemskt, han har varken kunnat äta eller sova o har haft skitont........ Nu ska de observera honom o se hur de kan smärtlindra bättre o se hur han ska få i sig näring (eftersom han inte kan äta). Jag har ingen aning om "det är nära" nu eller inte. Man hoppas såklart på det bästa men..........ja men......han känner själv att han inte kommer komma ur detta nu. Vi får se! Hoppas att han blir styrkt och kan komma hem o sen få cellgifter som funkar sen.

Kram på dej! Vad skönt att din mamma mår bättre! Lev på det lite!

Usch vilken ångest jag har nu.
Fy fan. En mardröm.
Telefonen ringde ganska tidigt idag och jag kunde knappt andas när jag hörde min man prata...
trodde att de skulle ringa att pappa gått bort.
Fy fan. Jag orkar knappt mer nu. Kan man kasta in handduken o spola tillbaks tiden? Eller spola fram tiden? Och göra pappa frisk igen?
Jag antar att man är starkare än man tror trots allt. För på ngt sätt lever man vidare ändå. Vardagen fortsätter. är SÅÅÅÅ tacksam för att jag har min man och mitt barn nu. Utan dem hade det kännts ännu svårare.
Tycker så synd om min pappa och tycker att han inte har förtjänat ett sånt här slut. Varför tvingas han lida på detta sätt???! Men jag antar att ingen förtjänar ett sånt här slut. Cancer är en hemsk hemsk sjukdom, men samtidigt så är den kroppens egen. Det är ingen bilolycka, eller mördare, det är naturens sätt att ta kål på många människor. Vet inte om den tanken tröstar eller får motsatt effekt. Hemska sjukdom.
Kramar på er!!!!! Tack för att ni finns o kämpar med mig!!!

Hon är snart 2. Skönt att ha sin lilla solstråle!!!

Hur går allt med din mamma?
Är hon hemma? Kan hon äta o dricka? Är hon sängliggande eller rör hon sig? osv