hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta

Samma årgång som min son då
Mamma är hemma. Hon kan äta och dricka även om aptiten kanske inte är så bra. Hon vilar mycket men rör sig också. Igår hade hon en heldag med sina väninnor. De hade spabehandling, massage och så. Hon sa hon var lite trött efter dagen även om hon legat och vilat där en del. Känns som att det just nu verkar vara rätt bra med min mamma. Efter hon fått till med smärtlindringen så mår hon bättre för tillfället. Tidigare hade hon ju jätteont. Hon har väl haft svårt att äta och dricka tidigare. Hon har legat inne med dropp och så också.

Jobbar du?
Hur går det för din pappa? Har han fått till så han fått mindre ont?

Jo, det är ju det. Är ju trist barnen eller vi ska bli sjuk så ofta. Går ju inte träffas då när det är cellgiftsbehandling och nedsatt immunförsvar.
Vad hade din mamma för typ av cancer? Vad hade hon för behandrling?
Vad bra hon fick träffa din son.

Hur går det med din pappa? Ligger han kvar på sjukhuset?

Här har vi då fått lite positiva nyheter. Mamma var på magnetröntgen i tisdags och tumören har då fortfarande inte växt sen cancern upptäcktes. Hon svarar alltså fortfarande bra på cellgifterna. Nu har hon uppehåll i cellgiftsbehandlingen fram till besök hos hennes läkare om 2 veckor. Då ska dom bestämma hur dom ska fortsätta behandling.
Vi åker dit på lördag är tanken så då får vi äntligen träffas igen. Då ska vi stanna i en vecka då begravningen för min faster är nästa fredag.

Vi är där nu. Så kul träffa mamma igen. Märker på henne hon tacklat av mycket. Har inte träffat henne på 2 månader. Hon har ju myst lite med barnbarnen, men det är inte långa stunder hon orkar vara uppe. Hon mår illa, är yr och måste vila mycket. Vi ska ju stanna ett tag iaf så vi hinner ju ses men det känns jobbigt se hur mamma är så orkeslös.

Vad tråkigt att din pappa känner sig för svag för cellgifterna. Vad orättvist det är med cancer. Hoppas han får börja må lite bättre och den sista tiden blir fin för er.
Kram på dig!

Vi stannar här minst en vecka så vi hinner ju ses en del. Idag däremot har vi inte setts så mycket. Mammas trötthet berodde på för lågt blodvärde så hon fick åka in till sjukhuset och få 2 påsar blod.
Hon har hjälp av hemsjukvård av nåt som heter VIOOL. Vet inte om det finns hos er också? Dom ansvarar iaf för palliativ vård i hemmet. Dom har lärt upp distriktsköterskorna här så de kan byta kassett i mammas morfinpump.

Vi pratar inte alls om döden. Vi pratar väl om mammas sjukdom så mycket hon vill prata om det. Hon kämpar ju på och än har hon då inte gett upp.

Mamma ska på besök till sin onkolog nästa vecka och då ska de bestämma hur fortsatt behandling blir. Antagligen blir det nya cellgifter, 2 omgångar med 3 behandling var, alltså 6 behandlingar.
Är väl snart 6 månader sedan som mamma fick sin diagnos.

Vad tråkigt att det blivit värre med din pappa. Hoppas det blir bättre med stomin och han inte behöver ha ont.
Tillbringar ni mycket tid tillsammans nu?
Kram på dig!

Hur går det med din pappa? Börjar han få till med smärtstillande så han slipper ha så ont.
Vi är då tillbaks hemma nu efter 8 dagar hos mina föräldrar. Mamma var inte så pigg, inga långa stunder hon orkade vara uppe. Hon har varit till onkologen nu och där bestämde dom att hon skulle ha 1 månads uppehåll med cellgifter så att hennes kropp ska få chans att återhämta sig. Hon har dåligt blodvärde ännu. Efter 1 månad blir det ny röntgen och sen ett nytt besök hos läkaren då dom ska bestämma hur dom fortsätter.

Cancer är en hemsk sjukdom! Har en till bekant som nyss opererade bort sitt ena bröst då hon fått cancer där. Tyvärr hade det spridit sig så hon väntar nu på besked vad det blir för behandling mot cancern.

Är nog så att cellgifterna är jobbigare om man redan har ett dåligt allmäntillstånd. Är väl det som gör mamma inte klarar av dom så bra. Hoppas hon blir piggare av att få uppehåll och att det inte gör cancern sprider sig.

Många kramar till dig och hoppas att ni får mycket fin kvalitetstid tillsammans.

Vad jobbigt allt måste vara för dig. Jobbigt det gått så fort med försämring. Man vill aldrig vara med om sånt. Är rädd för när min mamma blir sämre. Hon är redan så orkeslös och mager. Vill vrida tillbaks tiden ett år då mamma var frisk med full av energi och lite överviktig istället för skinn och ben och utan energi som nu.
Många kramar till dig!

Vad fort det gick .
Beklagar sorgen TS!
Kram.

Visst, har inte haft tid att skriva bara. Har haft en magsjuk son i helgen.

Vad fint du skriver. Jag är så nervös för att hamna i samma sits som dig.
Min mamma var på magnetröntgen idag. Hoppas hoppas att tumören inte har växt. Hon har fått öka sin morfindos då hon har fått mer smärtor. Vi ska träffas i påsk iaf, det ser jag fram emot.

Många kramar till dig!

Grattis till graviditeten. Förstår att saknaden måste kännas enorm.
Min mamma har haft uppehåll med cellgifter ett tag. Hennes tumör har inte växt. Nu verkar det däremot som cancern rör sig för hon har fått dåliga levervärden. Hon måste börja om med cellgifter igen så fort levervärdena har blivit bättre. Hon har inte varit så pigg och hon har haft yrsel av morfinblandningen som hon har fått i morfinpumpen. Däremot så börjar smärtlindringen funka bättre iaf.
Hon hade hög feber förra helgen så nu får hon antibiotika direkt i blodet.
Imorgon ska vi åka till mina föräldrar och fira midsommar. Det blir några dagar tillsammans med familjen. Vi har träffats minst en gång i månaden de senaste 4 månaderna iaf och det känns ju bra i allt elände.
Hoppas bara mamma ska kunna kämpa på länge.
Hon har blivit så smal så hon fått en specialmadrass för inte få liggsår.
Hatar cancer!
Sorry om det blev lite rörigt, orkar inte fixa till. Är så jobbigt allt med mamma blir bara sämre och sämre.
Kram!

Hej.
Idag sa läkarna att min mamma troligen bara har ett par månader kvar att leva. Har verkligen bävat för det. Känns bara så hemskt.
Jag märkte ju på mamma hur mycket sämre hon var nu när vi var där i midsommar. Hon orkade bara vara uppe korta stunder och har rasat i vikt. Under midsommarhelgen gick hon ner 2 kg. Sen 2 kg till från söndag till tisdag. Då vägde hon bara 53 kg till sina 170 cm.
Hur hittar man styrka att stötta mamma den tiden hon har kvar? Min man har hand om barnen nu och jag bara gråter.
Till råga på att vi fick de tråkiga nyheterna idag så är bilen paj så vi tar oss inte iväg att åka till mina föräldrar. Min man försöker hitta nån som kan hjälpa oss att laga bilen så vi kan åka.
Kramar!

Tack. Jag ska försöka vara där så mycket jag bara orkar med. Blir nog jag åker dit med min dotter bara. Man får inte riktigt lugn och ro att vara med mamma om min son på snart 2 är med, även om min man skulle passa honom. Blir första gången jag blir ifrån min son mer än över dagen.
Jag pratade med henne i telefon igår kväll. Var så jobbigt att höra hur knäckt hon var över beskedet. Hon fyller år slutet på juli, det blir hennes sista födelsedag om hon ens lever så länge. Hon blir 55 år, alldeles för ung för att dö. Hon kommer troligtvis aldrig få vara med på min dotters födelsedag när hon fyller 1 år i januari.
I allt elände är jag glad att min man är hemma och kan ta barnen mestadels. Är ju amningen han måste överlåta till mig bara. Jag behöver få vara själv och få tid att smälta allt.
Du har ju barn som är jämngammalt med mitt. Fick ditt barn vara med nåt sista tiden med din pappa? Vet som inte hur man ska göra. Han förstår ju ändå en del, vet inte hur mycket man vågar låta han vara med och träffa mamma när hon är så dålig. Nu i midsommar när vi var hos mina föräldrar sa han mycket mormor trött. Sen sa han mormor aj aj om hennes omläggning för morfinpumpen.

Mamma är inte själv iaf, vi är fem syskon varav yngsta bor hemma. Min ena syster är hos mamma nu och min ena bror kommer hem ikväll så då blir 3 barn hemma och pappa såklart.
Då känns det iaf så jag kan vänta med åka till måndag då jag kan få hjälp med bilen.
Skönt att forumet finns när man försöker ta in att man snart inte har nån mamma mer.
Kram!

Jo, jag tror också det är bra jag kan åka dit utan sonen. Han är rätt vild och mamma tyckte nog det var lite jobbigt nu i midsommar när hon var så dålig. Då var det ju dessutom alla 4 barnbarn på 5,5 månad till 2.5 år. 
Jag ska höra mer med mamma sen om hon orkar med sonen vid annat tillfälle. Vi har ju problemet det är så långt dit, 16 mil så det är inte bara åka över dagen, speciellt då dottern inte gillar åka bil.
Tror nog det är viktigt mamma får lugn och ro. Är tur min man ska vara hemma länge nu, vi ska vara föräldralediga samtidigt resten av året. Då kan jag åka till mamma när jag vill, ensam med dottern eller tillsammans med sonen och min man. Vi kan om mamma vill ha lugn och ro och sonen följer med sova i min systers stuga 7 km från där mina föräldrar bor.
Jo, det är väl tur man har stor familj. Jag har sagt till min pappa att han borde ansöka om närståendepenning istället för att ta ut semester som han annars skulle börja på måndag. Semestern kan vara bra att ha till sen.

Jobbigt med ångesten din pappa hade. Du hade ju värre också det gick så snabbt. För mig är det ändå ett tag sen mamma fick diagnosen och man har ju förstått att det varit illa, även om man alltid hoppats att hon ska kunna leva med cancern länge.

Kram!

Hej.
Hur går det för alla?
Här har jag tillbringat mycket tid med mamma sen hon fick beskedet hon har kort tid kvar. Jag och dottern har varit här själv 2 omgångar och min man och sonen var här en sväng på några dagar nu under den tredje omgången jag är här.

Mamma är lite piggare än vad hon var slutet på juni början på juli. Hoppas att det ska vara ett gott tecken att hon har längre tid kvar än vad läkarna sagt. Hon har t.o.m. kunnat minska sin morfindos och inte behövt ta extradoser. Hon har ju velat minska den ett tag för hon varit så yr. Hon har sänkt först från 1.0 till 0.9. Idag så sänkte hon ytterligare till 0.8.
Jag är fortfarande kvar här, åker nog hem på torsdag. Då har jag varit här 2 veckor.
Mammas läkare kommer tillbaks från semestern på måndag. Då ska hon kräva hon får röntgen och ta prover för se hur allt ligger till, hur mycket cancern har rört på sig och så.
Hon har då inte gett upp, hon kämpar på och vill bevisa att läkarna har fel.

Det känns bra nu att jag fått umgås mycket med mamma men jag har lite dåligt samvete mot min son. Jag har varit ifrån honom 1 vecka i sträck snart. Innan jag åkte själv första gången till mamma hade vi aldrig varit ifrån varandra längre än ett dygn och det var när jag var på BB och födde lillasyster. Jag vet ju att min son har det bra med sin pappa men det känns ändå jobbigt. Hur lång tid vågar man vara i från en 2-åring? Vill ju inte han ska fara illa av det.
Kram till er alla!

Sökte rätt på den här tråden igen. Idag är det 1 år sen mammas blev sämre. Hon åkte in på sjukhuset med svåra buksmärtor kvällen 2 januari. 3 januari opererades hon, då hade tolvfingertarmen brustit. 6 januari somnade hon in. Känns så jobbigt nu när alla minnen kommer tillbaka.

Tack. Det kommer säkert alltid kännas tomt. Har som varit i perioder som det känts jobbigt under året. Förra julen fick vi ju vara med mamma hela familjen, fast läkarna sa redan 1 juli att hon antagligen bara hade veckor kvar. Var väl det som var meningen med allt, att mamma skulle få vara med oss alla under julen. Hon väntade in också innan hon dog tills vi alla var samlade. Det var natt och vi turades om att vaka och när min pappa och syster som vakade märkte det började vara slut så fick vi hämta mina bröder, sen när vi sa till mamma att vi var där alla, då dog hon med alla barn och pappa vid sin sida...

Tack. 

Nog har jag känt lycka ibland också under året. Är som en känslomässig berg och dal bana. Är ju tur man har barn iaf. De håller en sysselsatt.  Väntar mitt tredje barn nu och det känns rätt konstigt att vara gravid utan att ha mamma att prata med. När min yngsta föddes var mamma sjuk och gick på cellgifter, men hon kom iaf och hälsade på oss. Var näst sista gången hon kom till oss. Sista gången var på dopet. Annars var det vi som hälsade på henne då hon inte orkade fara så långt (2 h resa).   

Jo, har ju hjälpt mig och livet går ju vidare. Har fullt upp med bebis som går runt möbler och river i allt nu.  Den jobbigaste tiden är december och början av januari som var mammas sista månad i livet. Över 2 år sen hon dog nu...
Hur gammal är din son? Min son som är 4.5 har börjat fråga mkt om döden och vad som hände med mormor och farfar som båda dog av cancer. Är ju lite jobbigt att prata om, men samtidigt är det nog bra.