hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta

Hej TS.
Här är en till i samma situation som dig. Min mamma fick diagnosen bukspottskörtelcancer i höstas. Den går inte att operera. Hon får behandling med cellgifter en gång i veckan.
Känns så jobbigt allting.

Tråkigt att det spridit sig till lungorna för din pappa. Har läkarna sagt någonting om det blir någon behandling?

Cancer är sån hemsk sjukdom. Svärfar dog för 2 år sen efter lång tid med prostatacancer och 1 år med skelettcancer. Hjärtat orkade inte mer efter tung tid med många operationer och sen cellgifter och strålning.

Håller tummarna för dig och din pappa.
Kram!

Vad var det för behandlingsform? Finns det länk till programmet du hörde på? Den behandling mamma får är bara cellgifter. Vet inte hur uppdaterade hennes läkare är. Hennes läkare är överläkare i Umeå på universitetssjukhuset där så han borde ju vara bra?

Jobbigt för er med metastaser. Vilka organ har det spridit sig till?
Värk är jobbigt. Min mamma har mycket ont. Hon fick från början starka tabletter. Det var inte tillräckligt så hon fick ha morfinplåster. Hon ökade dosen till den högsta och ett svagare till men det var inte heller tillräckligt. Värken blev bara värre. Nu i veckan har hon fått en morfinpump inopererad. Hoppas att det ska hjälpa, ingen ska ju behöva ha värk.
Kram till dig!

Min mamma har börjat återhämta sig efter operationen med morfinpumpen. I början fick hon hemsk huvudvärk men nu verkar det ha lagt sig. Hon fick inte göra nån cellgiftbehandling förra veckan för hon hade för dåligt med vita blodkroppar, men i veckan fick hon iaf göra behandlingen. Hon hoppas få göra nästa vecka också så blir det ny röntgen om 2 veckor för att se hur hon svarar på cellgifterna.
Det som jag tycker är jobbigast nu är att vi inte kan träffas så ofta. Vi bor 2 timmar bort med bil. Meningen var att vi skulle åka dit i helgen men min dotter är så förkyld så vi kan inte åka . Vi har inte träffats sen början på januari då vi fick barn. Innan det var det i slutet på oktober. Går ju inte åka dit när vi eller barnen är sjuka.
Bor du nära din pappa så ni kan träffas ofta?

Kanske din pappa kan få prova morfinplåster? Det är ju första steget man tar till när inte tabletter hjälper. Mamma började ju också med starka tabletter som inte var tillräckligt.
Hoppas din pappa svarar bra på cellgiftbehandlingen. Meningen är väl cellgifterna ska hindra att cancern sprids ännu mer.
Sen verkar det vara rätt olika hur man reagerar på den.
Min mamma blir illamående. En kompis till mig som också genomgår cellgiftbehandling blir jättetrött.

Skönt för dig ni kan träffas ofta. Vi pratar telefon ofta i alla fall. Går inte vara barnledig, dottern är inte 2 månader än och helammar. Skulle ju gå att åka utan sonen, men nu var det ju inte han som var förkyld. Vi ska dit nästa vecka. Blir där 4-5 dar då. Då har mamma uppehåll i cellgifterna. Hon ska på magnetröntgen och se om tumören växt. Hon sa det gör mindre då om någon av oss är småförkyld eftersom hon inte får nån ny cellgiftbehandling förrän röntgenresultaten är klart och hon fått träffa sin läkare.

Håller tummarna för att din pappa ska svara bra på cellgifterna och inte bli så påverkad av cellgiftbehandlingen.
Kram.

Min mamma har inte cellgiftsbehandling jämt. Hon har 3 veckor behandling, sen 1 veckas uppehåll. Hon hade så 2 omgångar först och sen var det magnetröntgen som visade att tumören inte växt. Då blev det fortsatt cellgiftsbehandling. Var meningen det skulle bli 2 omgångar med behandling nu också, men hon har fått hoppa över en gång extra för hon hade för dåligt med vita blodkroppar.
Min mamma har mått hemskt förut. Hon har haft så mycket värk och väldigt illamående. Verkar iaf som att hon mår bättre nu, 2 veckor efter hon fått morfinpumpen inopererad. Nu slipper hon iaf ha så ont.

Pappa tycker nog det är jobbigt men han är ju obotlig optimist. Han säger nu att mamma verkar må bättre och vara piggare.

Jag försöker inte tänka för mycket på att mamma är sjuk. Har inte berättat för så många kompisar, tycker det är jobbigt att prata om det. Är väl kanske tur man har fullt upp med 2 småbarn så man inte får för mycket tid på sig att tänka på hur sjuk hon är. Längtar då verkligen tills vi får träffa mamma nästa vecka. Nu får det inte bli inställt igen.

Jag vet inte hur mammas odds är, det som är bra är väl att tumören inte var så stor när den upptäcktes och att den inte har växt. Hoppas att röntgen nästa vecka också visar att hon svarar på cellgifterna. Det känns ju inte så hoppfullt däremot att hon haft så mycket värk och att hon rasat så mycket i vikt. Hon är väldigt mager nu. Hon har gått ner mer än 25 kg på mindre än ett år.

Hoppas det ska gå bra för din pappa nu. Han måste ju få bättre smärtlindring så han slipper ha ont. Värken gör ju att allmäntillståndet blir ännu värre.

Ledsen att det blev lite långt.

Är väl det jag försöker göra ibland, låtsas som ingenting. Försöker inte tänka på det så mycket iaf och när jag pratar med mamma så frågar jag ju hur hon mår och så får hon berätta det hon vill. Sen pratar jag på om barnbarnen så hon får tänka på annat. Hon älskar ju barn verkligen. Blir nog att hon blir lite piggare när hon får träffa barnbarnen. Det märkte jag när hon var här och fick träffa dottern för första gången. Hon sken som verkligen upp och gick och bar på henne. Fast vem blir inte gladare av att snusa på en bebis på några dagar?

Du får träffa din pappa så mycket som han orkar med och hoppas på det bästa. De flesta blir ju rätt slut av cellgiftbehandlingen.
Finns ju medicin mot illamående, men det är ju inte alltid det räcker. Är ju värt att prova för din pappa. Är väl ett vanligt symtom att man blir illamående av morfinet. Jag tål inte själv morfin (har haft när jag vart nyopererad och spyr av det). Mamma äter tabletter mot illamående men det hjälper inte riktigt, fast hennes illamående beror nog också på cellgifterna och smärtan. Tror hon mår bättre nu när hon inte har så ont. Hon har sagt det känns som graviditetsillamående. Hon reagerar på lukter och sånt och har aldrig någon aptit. Tror hennes viktnedgång beror främst på hennes cancerform. Hon fick problem med lös mage som aldrig blev bra. Det var genom felsökning av vad det kunde bero på som de upptäckte cancern. Hon var väl lite lätt överviktig innan hon började gå ner. Lite över 80 kg på 170 cm. Nu väger hon under 60 kg. Har inte frågat om hon fortsatt gå ner. Hon har iaf fått näringsdryck utskrivet som hon ska dricka. Hon får inte dricka bara vatten. Hon dricker näringsdryck som mellanmål och så dricker hon proviva. Hon kan inte dricka sånt som innehåller mycket fett för hennes kropp kan inte tillgodogöra sig fettet.

Hoppas din pappa slipper gå ner i vikt. Cellgifterna i sig är väl inte att man går ned i vikt av dom, beror väl hur bra det går att äta om man får reaktionen att man blir illamående. De andra som jag kännner/ har känt som har haft cancer har iaf inte gått ned i vikt av cellgifterna/cancern. Verkar som att var och varannan har cancer numera. Trist är det ju verkligen. Vill att allt bara ska vara som vanligt.

Kram på dig!

Jag gör också så att jag frågar mycket om råd och så till mamma så hon får tänka på annat. Nu har det blivit en del samtal till mamma då min son på 17 månader har haft magsjuka för första gången.

Ibland kan det nog vara bra med snabb död. Min svärfar han hade cancer i prostatan länge. Sista året hade han skelettcancer. Han dog helt plötsligt bara av hjärtinfarkt. Han var bättre i cancern, hade fått fina värden och var så glad för det. Var nog bra för han att det gick snabbt. Skelettcancer är ju en väldigt smärtsam cancerform.

Jobbigt din pappa är inlagd. Hoppas det går bra för han och han får bra med hjälp.
Hur reagerade han på cellgifterna?

Nu verkar då min mamma må lite bättre. Hon var lite trött av cellgiftbehandlinen bara. Det som känns lite tråkigt är att min faster dött precis, också cancer. Hon hade cancer i urinblåsan som spridit sig till skelettet.
Kram!

Tack, det känns trist trots att vi inte hade så bra kontakt. Vi träffades ju rätt ofta när jag växte upp iaf. Det gör ju man blir påmind om hur skört livet är. Var och varannan drabbas av cancer verkar det som. Förutom min faster har min svärfar och en kompis dött av cancer. Mamma och 2 till jag känner har cancer just nu. Sen har en annan släkting till mig just blivit friskförklarad från sin cancer.

Mamma fick sin diagnos nån gång i oktober. Hon har fått cellgiftbehandling i 4 månader. Det värsta är att jag inte vet exakt vilket datum hon fick beskedet. Jag har förträngt det, nån sorts försvarsmekanism. Hon fick först misstanke om cancer genom magnetröntgen, sen fick hon åka in till universitetssjukhuset för besked veckan efter. Hon fick påbörja behandlingen rätt snabbt efter beskedet iaf.

Vad tråkigt att din pappa är så dålig. Han är ju bra till på sjukhuset iaf. Hoppas det ska lösa sig när han får in rätt smärtstillande så han får mindre ont. Smärtan gör ju att man mår mycket sämre. Tror det är för mammas smärtstillande funkar som hon mår bättre just nu. Får han dropp då? Är ju illa han inte kan äta nånting. Kan ju säga mamma har legat inlagd rätt mycket på sjukhuset innan hon fick diagnosen och även efter för hon varit dålig, inte kunnat äta och haft värk och så. Håller tummarna för att han blir bättre och får påbörja behandlingen.

Vad jobbigt för dig. Är tyvärr inte så mycket mer att göra än att kämpa på och hålla tummarna. Är ju tur du inte är ensam. Hur gammal är ditt barn?

Ingen förtjänar ett sånt slut som cancer. Plågsamt är det ju. Önskar också man kunde spola tillbaks tiden. Ett år tillbaks då mamma var frisk.

Kram på dig!