Fler som ljugit angående abort/mf?

Du behöver inte skämmas. det är din ensak vad du gör och vad du sedan berättar.

Skönt att höra någon säga det. Detta hände för ca 2 år sedan och jag mår fortfarande dåligt över att ha sagt att det blev missfall. Värst för att jag till och med ljög för bästisen. Bara min pojkvän och hans syskon vet om hur det egentligen ligger till.

Ingen som gjort samma sak?

Nej och det skulle ALDRIG falla mig in att LJUGA om en sådan hemsk sak.
Varför inte stå för aborten?
Mf/ma är det värsta som finns och ljuga att man har haft det är helt FEL!

Jag brukar säga till andra att jag förlorat mitt barn, när jag i själva verket valde att göra abort. Beslutet var dock inte lätt. Jag valde att göra abort pga. att den blivande fadern misshandlade mig regelbundet. Jag ville inte riskera att han behandlade barnet likadant som han behandlade mig, så på något sätt kände jag mig tvingad till att göra abort (baserat på situationen) och det är därför jag säger som jag gör.

Hade jag inte blivit misshandlad hade jag behållt barnet.

Jag har redan gjort en abort för ca 6 år sedan och det berättade jag för alla. Tror jag kunde berätta det så lätt eftersom det var mitt beslut och jag skämdes inte för det.
Nu senast hade jag tänkt behålla barnet och var glad över graviditen och sa till de som visste att jag verkligen längtade. Därför skämdes jag över att ta bort barnet. Jag ville inte alls det och mår dåligt över det.

Usch vad obehagligt med misshandel!
Precis som du så tyckte jag att aborten var ett svårt beslut. Kanske är därför vi liksom inte kan stå för det... hade inga problem med att berätta om första aborten eftersom jag var med på det beslutet. SÅ då kunde jag förklara varför jag valde att göra abort om någon frågade.

Jag står för vad jag har gjort även om jag i grund och botten är emot abort - om man inte har en riktigt bra anledning som missbildning eller våldtäckt, typ. Det kändes därför förjävligt att jag skulle behöva gå emot mina egna principer, men jag står för det då jag vet att jag gjorde vad jag ansåg bäst.

Jag har inte haft några problem att berätta om varför jag valde att ta bort barnet. Det känns skönare för mig att andra vet sanningen direkt än att de ska gå och gissa.

Tidigare har alla i min bekantskapskrets trott att jag och min f.d. sambo var väldigt lyckliga och att vi såg fram emot barnet, men att vi valde abort pga. ekonomiska skäl. Så var det givetvis inte och det kom som en chock för allmänheten när jag kom ut med att aborten berodde på att han misshandlat mig vid ett flertal tillfället (rättare sagt flera gånger i veckan under 1 års tid).

Jag kan tillägga att jag fått otroligt mycket skit för min abort (genomgick den i v.14+1 och fick därmed föda ut fostret. Jag velade nämligen i 10 veckor om jag skulle behålla eller inte).

Jag har gjort likadant...
Skäms så otroligt mycket och hatar mig själv för vad jag gjorde. Ångrar mig varje dag för att jag inte var starkare och vågade stå på mig!
Kan tyckas hemskt att ljuga, men för mig var det som att jag förlorade mitt barn, mitt älskade mirakel.