Anonym (skäms) skrev 2011-02-02 21:59:45 följande:
Jag berättade bara för mina närmsta vänner.
Jag var så övertygad om att jag skulle behålla barnet så därför berättade jag.
Men sen försvann det stöd jag fått från min familj (pojkvännen ville inte behålla pga min ålder, men sa att han skulle stötta mig iaf om jag behöll, dock var han inte så övertygande).
Jag var ung, kände mig så fruktansvärt ensam och visste inte vad jag skulle göra, så som sagt så lyckades jag ljuga för mig själv så pass att jag faktiskt trodde på att min bebis i magen var död.
Tog nog en vecka, och då med hjälp av tre besök hos en psykolog, innan jag förstod vad jag faktiskt gjort, då bröt jag ihop.
Låter som att du fattade rätt beslut vid en mycket svår situation. Kram till dig.
Anonym (cc) skrev 2011-02-02 21:43:00 följande:
Verkar inte som om du förväntar dig speciellt mycket av din kille... att han kommer strunta i dig och barnet... om du nu inte vill ha barn och inte verkar tycka om din kille så mycket iaf, så varför inte vara ärlig och låta honom bilda familj med en annan kvinna som kanske rent av BÅDE älskar honom OCH vill skaffa barn?
Är det någon som är ego så är det väl iaf du?
"mycket ska man höra..."
Håller med! Stackars den killen.
