Orolig över mitt barns motorik HJÄLP

en cpap blåser ju in luft i lungorna och jag har mycket svårt att se att det skulle kunna påverka motoriken. Däremot finns det ju hur många andra saker som helst så det är klart du ska tala med mvc om du är orolig. 

Mina barn har båda haft cpap och i det ena fallet ett stort antal dygn. Ingen av den har haft någon motoriska problem liknande det du beskriver. 

Tycker det låter helt normalt, finns inga riktlinjer om att en 6-månaders ska kunna stå eller stödja på benen!

Däremot har alla bebisar en reflex som innebär att de trampar ifrån och "går" när de har en plan yta under fötterna, det är vad många (inte alla!) gör då man ställer dem i sitt knä. Men denna reflex försvinner för de flesta och det låter som att det är just vad som har skett med din pojke!

Vår minsta står inte heller längre utan hon vill bara ligga på magen och åla samt sitta, och det innebär att hennes reflex har vuxit bort. Somliga har den reflexen kvar ända tills de börjar stå och gå medvetet, så var det för vår första dotter. Då växte liksom aldrig reflexen bort.

Tack Vittra för ditt inlägg den har verkligen fått mig att vara lugn!

Men om lilla Alvin endå sitter på rumpan 1-3 min själv då borde det väl inte vara ngt fel?
Blir orolig hela tiden har ju en pojke som e född i v 28 med en lätt cp skada så minsta lilla blir jag orolig för.

Alvin när han föddes så somnade han till kanske 2 ggr fick 2 djupa att dom fick stimulera honom med händerna men han vakna till snabbt

Tror inte du behöver vara orolig! Min första pojke, född i normal tid, orkade inte stödja på benen vid 6 månader. Han gick däremot inte heller förrän vid 21 månader. Men nu springer han runt som vilken 3-åring som helst. Min andra .var däremot väldigt stark i benen redan från födseln. Han gick vid 15 månader, vilket ändå inte är så supertidigt.
Med den äldsta var vi vid en sjukgymnast strax efter att han börjat gå. Hon tyckte att han var helt normal, dock hade han ganska klen muskeltonus. men som sagt, det är inget som märks något av nu!
Kan tillägga att båda föddes med vissa andningssvårigheter. Värst var det för den yngste, han fick ligga med cpap i en vecka. Så jag tror inte det har med saken att göra alls!
Det kommer när det kommer och det kommer det att göra! Förstår att du är orolig när du redan har en liten med cp-skada. Men jag tror du "gör en höna av en fjäder" (missförstå mig rätt )! Jag hade nog varit likadan och jag är väldigt glad att det var min förstfödde som var sen!

Jaha, ser nu att jag missuppfattade ditt inlägg, du har alltså två barn och detta barn är fullgånget?
Men som sagt, jag tycker du oroar dig i onödan.

Min tjej hade spagettiben mer eller mindre upp till 1 års ålder.
Kunde från ca 8 mån ålder hoppa LITE i gåstolen men hävde sig mer i armarna än hon stödde på benen.
Runt 10 mån kunde hon stå lite i badkaret men oftast vek sig benen bara.

ÄR HELT NORMAL! Är inte prematur och är en springande/klättrande 20 månaders idag.

Visst funderade man när "alla" andra bebisar stod och hoppade i föräldrarnas knä från 3-4 mån. Men utvecklingen är helt enkelt olika för olika barn. 

Tror att du oroar dig i onödan. Du kan ju alltid fråga på BVC.

När vi var på 10 mån kontrollen kunde min tjej inte stödja på benen,  och inte heller krypa/åla och det var helt normalt enligt bvc alla är olika bara.

Satt stadigt lite efter 7 mån
Kröp vid 11 mån
Stod mot möbler vid 13 mån
Gick själv vid 15 mån 

Hej! Jag har en systerson som utvecklades normalt trots att han föddes i vecka 32. Men min kusin födde i samma vecka och hennes son tog ett tag på sig att komma ikapp. Min son höll upp sitt huvud bättre när han var två månader, än denne pojk vid cirka fem månader (det var alltså inte tal om att stödja sin kroppstyngd på benen!). Men samma pojke kröp betydligt tidigare än vad min son gjorde, han hann alltså ikapp och gick om. Jag tror inte att du behöver oroa dig. Min son började stödja på benen vid fem månader - alltså som din son i korrigerad ålder, ungefär - och det var både darrigt och vinligt från början!

Har du skrivit två trådar om exakt samma sak??

Det är inte ett men om ett barn är senare än medeltalet, det finns en mycket stor normal variation och även extremprematurer kommer ju ikapp i utvecklingen så småningom! Det är ju helt normalt att vissa helt enkelt är senare än andra!

Sluta oroa dig, varken du eller barnen mår bättre av denna onödiga oro!!

Sen tycker jag inte ens att din grabb är sen, men om du nu själv tycker det och får höra det så är det ju fortfarande inget fel på honom!