• PeeGee

    Hade du brudkista?

    I samband med en helt annan diskussion (om lakan och linneskåp) mindes jag plötsligt min gamla brudkista. Den var, typ, standard när jag växte upp och som jag minns det var det inte bara tjejer som hade en.


    I princip gick det ut på att man skulle fylla den med sånt man behöver när man flyttar hemifrån (som lakan, handdukar, bestick etc) och alla kvinnor i min familj hade en, även om mammas och mormors var handgjorda av händiga släktingar, medan min var massproducerad (bara det faktum att det fanns en marknad stor nog för massproduktion?)


    Minns ni dem? Hade ni en? Min var väldigt standard: En rätt stor furukista med svarta beslag och nåt slags inbränt motiv av en stiliserad fäbodstinta blåsandes näverlur. På insidan av locket stod mitt namn och datumet jag fick kistan (jag tror en del hade sina födelsedatum, men jag hade min åttonde födelsedag, då jag fick den) målad i kurbits-stil.

    Jag hade verkligen med den när jag flyttade hemifrån, och förutom att lakanen och besticken kom väl till pass (även om min fösta sambo snodde besticken när vi flyttade isär) så hängde även kistan med i evigheter. Den fick vara kaffebord, avställningsyta, barskåp, tvättkorg etc. Först när jag flyttade utomlands ställde jag den i förvar - och glömde bort den fullständigt.

    När slutade trenden med brudkistor? Var den bara lokal där jag bodde? Jag är sjuttiotalist från Norrland - var vi den sista generationen/landsdelen som fick brudkistor, eller hade ni åttiotalister eller Sörlänninga en sådan?

    Jag blev lite nostalgisk och nyfiken på andras brudkistor.

    Hade du en? Vad hade du i den när du flyttade hemifrån? Kom den till nytta? Skulle du ge en till dina barn?

  • Svar på tråden Hade du brudkista?
  • PeeGee

    Vad kul med några till som minns sin! Jag hade totalt glömt min, och de sista åren den bodde på samma ställe som jag så kan jag nog säga att jag inte direkt uppskattade den. Den hade fel färger för mina övriga möbler och kändes lite klunkig och allmänt fel. Nu saknar jag den plötsligt.

    Jag minns det där - som någon beskrev en kompis brudkistesituation - att jag ofta fick vad som nog skulle ha sett som "tråkiga" presenter som var tänkta att gå direkt i brudkistan och sen ligga där i en tolv, tretton år i väntan på att jag växte upp och flyttade hemifrån. Men jag såg dem inte som tråkiga, jag såg dem som ett löfte om självständighet. Jag var nog lite dorky iofs och jag blev genuint glad över grytlappar och juldukar. Min gammelfarmor gav gärna bort saker hon gjort själv - mest broderi - och jag var nog det enda barnbarnsbarnet som blev, bara: "Åh, en LÖPARE!" :)

    I nian fick vi göra en grej på hemkunskapen där vi skulle få ett begrepp om hur dyrt det är att flytta hemifrån och vi fick en virtuell summa på 10.000sek (ja, det är länge sen) att inreda en första enrummare med  - vi skulle klippa ut bild och pris på saker vi ville ha ur kataloger och klistra in dem i en planlösning och se till att hamna på under 10.000. Med jämna mellanrum påminde läraren oss om att vi skulle komma att behöva kastruller etc och inte bara glo oss blinda på soffor och sånt. Jag fick göra om min eftersom på husgeråd, linne, gardiner etc hade jag skrivit: "Finns i kistan". Meningen med övningen var ju att fatta att saker kostar, så jag fick göra om den och låtsas som att kistan inte fanns.

    Om jag skulle ge mina eventuella barn brudkistor så skulle jag nog hellre ge dem kurbitsmålade än en fäbodstinta, som min, men jag hade en del glädje av min, helt klart.

  • La Lola
    PeeGee skrev 2011-01-17 14:10:43 följande:
    Minns du dem? Jag menar, såg du dem hos andra eller hade nåt slags begrepp om att de existerade? För jag undrar lite över hur fenomenet kom tillbaka.

    Min mormor var tjugotalist och mamma fyrtiotalist. Mammas sladdlillasyster som är sextiotalist hade ingen brudkista, men jag och min kusin som är sjuttiotalister fick varsin, och nästan alla jag kände hade en. Försvann de på sextiotalet och kom sen tillbaka på en nostalgivåg, eller var det något annat som hände?

    Var det en klassmarkör? (arbetarklass här) Jag kan inte tänka mig att någon hade massproducerat dem om det inte funnits en efterfrågan, men var det en tillfällig trend?
    Javisst, jag hade flera kompisar som hade såna.

    Jag fick en jag oxå senare men då var jag vuxen.
    Sålde den nyligen.

    Arbetarklass här oxå.
    Mamma född på 40-talet.
    *mamma till Alma 10 år (-00) och Hedda 1 år (-09)*
  • Crea Diem

    Jag är född på sjuttiotalet och har ingen! Mamma har en och den har hon kvar. Jag köpte dock en på blocket förra veckan till min 13-åriga dotter!!!! Hon ska dock ha den som soffbord/förvaring av extra kuddar-filtar i sitt rum! Den jag köpte är slät och brunlaserad, den kommer dock att målas svart till sommaren när jag kan vara ute och fixa det! Dottern har 'dille' på svarta möbler just nu.

  • Hallonmumsan

    jag hade en och har kvar den. jag har en gammal amerika koffert. det blev inget sammlande i den men min morfar och morfor hade köpt en var till alla kusinerna.

  • Hallonmumsan

    verkar som att jag är den yngsta här som haft en. inga av mina vänner hade någon så kanske kistan dog bort på 70 talet? en ganska tråkig grej att sammla sånt som igentligen vill köpa själv. jag har julsaker i min vilket är praktiskt eller som några andra här sa att dom sammlat presenter och sånt i. eller kanske minnes saker i

  • Björnmossa

    Fasen, allt jag skrev försvann.

    I korthet: 79:a, har en hemgjord som jag verkligen tycker om. Just nu har jag den inte framme pga platsbrist men kommer ha i framtiden, antingen med lakan och handdukar i eller som förvaring till gamla fotoalbum och dagböcker. Höll inte på att samla saker i den under uppväxten men i den mån jag fick silverskedar, ljusstakar och dukar (typ konfirmations- och studentpresenter) hamnade de där.

  • Embla

    Jag är 79:a, född i Värmland och hade ingen. Däremot hade jag kompisar i ungefär samma ålder som samlade i sådana.

    Jag undrade, och undrar fortfarande, hur man får plats med sängkläder, dukar, porslin, kastruller och annat i en kista? Jag menar, även de större modellerna jag sett är ändå inte speciellt stora. Eftersom jag är lajvare har jag sett rätt många olika kistor under årens lopp och har även köpt/gjort mig ett par olika. De enda som eventuellt skulle kunna sluka mängder är lite större kistor med rundat lock ifrån senare delen av 1800-talet (har två sådana själv, enormt bra och de rymmer en hel adelsutstyrsel till ett lajv). Inte de mer traditionella brudkistorna, alltså. Har ni brudkistesamlare därute verkligen fått plats med allt i era kistor?

  • Björnmossa
    Embla skrev 2011-01-17 18:19:52 följande:
    Jag är 79:a, född i Värmland och hade ingen. Däremot hade jag kompisar i ungefär samma ålder som samlade i sådana.

    Jag undrade, och undrar fortfarande, hur man får plats med sängkläder, dukar, porslin, kastruller och annat i en kista? Jag menar, även de större modellerna jag sett är ändå inte speciellt stora. Eftersom jag är lajvare har jag sett rätt många olika kistor under årens lopp och har även köpt/gjort mig ett par olika. De enda som eventuellt skulle kunna sluka mängder är lite större kistor med rundat lock ifrån senare delen av 1800-talet (har två sådana själv, enormt bra och de rymmer en hel adelsutstyrsel till ett lajv). Inte de mer traditionella brudkistorna, alltså. Har ni brudkistesamlare därute verkligen fått plats med allt i era kistor?
    Kastruller "ska" man nog inte ha i. I gamla böcker börjar de förlovade tjejerna att märka lakan och handdukar som de "lägger på kistbottnen", jag tror det var mer så. En ung fru förväntades ha med sig egentillverkad textil men inte porslin och köksutrustning. Porslin och kastruller köpte eller fick man i samband med bröllopet (lysningspresenter kanske), medan handdukar och lakan vävdes och broderades hemma under många långa vinterkvällar. Så har åtminstone jag föreställt mig det hela.
Svar på tråden Hade du brudkista?