Behöver råd. Dotter född v 29+5

Har aldrig varit i eran situation, men att inte ha tid till allt känner jag absolut igen.

Mitt råd är att låta hemmet förfalla. Skit i att träffa människor. Var med eran dotter allt vad ni kan. Resten finns kvar och väntar på er när ni alla tre kommer hem från sjukhuset. Prioritera det som är viktigt - resten kommer inte att försvinna någonstans.

Och för guds skull - be om hjälp om ni behöver det. Utnyttja era vänner och släktingar hejdlöst ;) Be om matlådor, telefonsamtal, en kudde, en kram  ja vad som helst.

Och det där med rutiner är det bara att lägga på hyllan. Det går knappt att få rutiner i ett praktexempel av komplikationsfritt barnafödande och småbarnstid. Ni har fått ett prematurbarn, det kommer att ta lång tid innan ni kommer in i några rutiner. Acceptera det och slappna av - då kan ni njuta av tiden bättre =)

Grattis till eran underbara dotter!

Mina tvillingpojkar föddes för ganska så exakt 1 år sedan i vecka 31+4. Den ena av tvillingarna hade en tuff start på livet vilket gjorde att jag och min man fick spendera 7 veckor på sjukhus (utöver det blev det ytterligare några veckor med hemsjukvård).
Tipsen jag kan ge dig är att ta hjälp av släkt och vänner omkring dig. Låt hemmet vara, smutsen och tvätten försvinner ingenstans
Eftersom vi hade en3 årig dotter hemma så var alltid någon av oss tvungen att vara hemma och då passade jag på att greja lite hemma och mest då för att skingra tankarna en aning då tiden på Neo stundtals kan vara väldigt påfrestande. Försök acceptera att situationen är som den är men bara under en väldigt kort tid av livet, lyft blicken (även om det många gånger kan vara väldigt svårt)

Lycka till med allt och grattis till dottern!

Jag håller med de tidigare skribenterna, hemmet får förfalla. Även om det är jobbigt har du inget val, prio ett är att vara med er dotter och städa har du ett helt liv på dig att göra. Vänner och kompisar lika så, de är inte de viktiga just nu.

Sedan måste ju ju så klart äta, den tiden måste du ta dig annars kommer ammningen bli besvärlig i längden och det är ju jättebra att du fått i gång den totts att hon är så tidigt född.

Har ni vänner, släkt och familj som kan hjälpa med mat, kanske lite städning hemma ect?

Jag tror din man får ta vab eller i och med att den lilla ligger på sjukhus. Min dotter låg inlagd lite i början och då tog jag FP och jag har för mig att han fick ta vab. Men det kanske inte spelar någon roll, han måste kanske jobba ändå.

Lycka till och grattis!

Tack så hemskt mycket för svaren :) Får ta en dag i taget helt enkelt!

vår dotter föddes i v 32+5. fick bara stanna i 3 veckor på sjukan (skönt!) Men som du skriver, allt annat får vänta! hemmet ser ut som en damm bomb när man kommer hem, vännerna hinner man ta ett snabbt samtal med, mellan gos/pumpning/blöjbytning. Man lever i sin egna lilla bubbla och ingen som varit i den situationen kan förstå hur man lever. Ständigt påfrestande av maskiner, matning, temp, osv..
men helt plötsligt får man åka hem och leva "normalt" som vilken småbarnsförälder som helst! men vägen dit är ganska påfrestande..
Lycka till och hoppas att bebisen mår bra!

GRATTIS TILL DOTTERN!
Vår son föddes lite tidigare än er dotter (vecka 24+4) då fick vi båda VABBA så vi båda var på sjukhuset hela tiden och hemmet fick stå som det gjorde. Sonen är nu 2,5 år och vi fick komma hem precis före jul för 2 år sen... Vi orkade inte ens plocka fram julsakerna eller fixa några julklappar så det blev en väldigt lugn och billig jul

Stort Lycka till!

Jag håller i stort sett med övriga skribenter. Strunta i huset och allt sånt där praktiskt som inte måste göras just nu. Kanske finns det någon vän eller släkting som kan dammsuga av lite, om ni ber dem.

MEN det kan faktiskt vara skönt och nyttigt att träffa en vän på en fika eller ta en promenad eller något sådant. Jag vet själv att jag hade jättesvårt för att ta mig iväg och göra saker när dottern låg på neo. Men samtidigt kunde det vara skönt att prata med någon utanför sjukhuset och prata om lite annat och även om dottern förstås. Hem åkte jag bara 2gånger, men jag var iväg och handlade lite några gånger, promenerade, åt hotellfrukost på ett hotell i närheten, fikade med vänner ibland. Det kanske låter som om jag inte gjorde annat än roade mig I snitt gjorde jag kanske 1-2 andra saker/vecka. Jag var bara borta nån timme och personalen lovade att ringa om det var något.

Vi bodde på sjukhuset i nästan 4mån. Dottern föddes v.24+0.

Nu föddes inte vårat barn förtidigt men jag blev jättesjuk efter förlossningen, fick svåra komplikationer och låg på sjukhus 2 veckor efter hans födsel och var jättedålig sen också. Vi sket i hemmet, åt färdigmat osv. Våra mammor kom hit och städade och åkte och handlade åt oss, min mor bor långt härifrån så hon tog ledigt från jobbet och bodde hos oss några dagar och totalröjde lägenheten och köpte massa blöjor, mat osv. Så vi skulle slippa åka och handla sådant till bebisen. 

Sen kom en vän och hjälpte till att dammsuga och diska så i alla fall vardagsrumet och köket var ok. Var där vi spenderade den mesta tiden när jag kom hem.

Så skit i hemmet och ta hjälp av alla ni har. Tror det är få som säger nej om de tillfrågas ifall de kan hjälpa er att städa, eller laga lite matlådor när ni har eran dotter att ta hand om. Om man ändå gör mat så är ett par matlådor extra så lite, men gör så mycket för en själv.

Hoppas det blir bra snart.  

Min lilla kille föddes i augusti 2010 och var då i vecka 29+2... Det är väldigt mycket jobb, men man får helt enkelt ta en dag i taget... Antar att ni/du ligger kvar på sjukhuset eftersom hon var tidig..? Försök att inte tänka på så mycket annat o fokusera på er lilla tjej, det andra får du tid till sen!

Låt dammråttorna vara o försök koppla av! vi fick mycket hjälp av anhöriga med t ex att laga matlådor! Det var toppen för då behövde man bara värma och äta!

 

Lycka till och hör av dig om du vill ha fler råd!

Håller med alla andra, låt hemmet förfall så länge, ni kan ta igen det sen!

Tiden på neo är väldigt påfrestande. Man måste komma ihåg att det är en period av ens liv och sen får ni äntligen komma hem! Ta en dag i taget, försök göra det bästa av det även om det inte speciellt mysigt att behöva bo på sjukhuset. Våga gå ifrån emellanåt, för att rensa tankarna och få lite tid borta från avdelningen. Sen när inte din man är där så finns ju personalen och dom har ju bra hand om dom små när man inte är där. För mig var det guld värt att bara kunna gå ut och gå i 10 minuter och få frisk luft! Eller äta. Som sagt, personalen är till för att hjälpa till också, och det gjorde dom väldigt gärna här iaf.