• Anonym

    Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

    TS - har du funderat på att prata med någon? Du får ursäkta, men jag tycker du är helfånig. Tänk om dina föräldrar hade velat ha en pojke istället för dig?!?

  • Anonym
    Sthlmsparlan skrev 2011-01-24 23:34:22 följande:
    Jag kan bara gissa att ni som tror att flickor måste vara extremt flickiga/mammiga och pojkar måste vara extremt bråkiga och bara ty sig till pappan har stannat i evolutionsutvecklingen. En pojke blir bråkig om han får den uppfostran. Nu när jag funderar.. Om ni anser att en pojke är bråkig och tråkig, är då flickan snäll och rolig? Det här är lite sjukt, jag har faktiskt många gånger träffat mammor som har tyckt att pojkar är bra mycket lättare att handskas med än flickor.

    Vad är det ni vill få ut av ert "Jag vill bara ha flicka och åter flicka"-tjat?? Som jag sa innan, skaffa inte barn om inte BARNET är önskat. Oavsett kön.

    Jag brukar inte vara någon moralkärring när det gäller kläder och annat tjaffs, det bryr jag mig inte om, men att SJÄLVA KÖNET ska SPELA EN SÅ STOR ROLL?! JUST DET BARNET INTE KAN PÅVERKA??! DET VAR JU FÖR FAN NI SOM VALDE ATT KNULLA, BARNET BLEV TILL PÅ GRUND AV ER?! skydda er om ni är osäkra/rädda för att knulla fram fel kön. Ni "vuxna människor" som ska agera förebilder för oss yngre bör skämmas. 
    Kan inte annat än att hålla med. Det beror helt och hållet på vilken uppfostran man får. En del pojkar blir mammas pojke och en del flickor pappas flicka, har någon missat det eller?
  • Anonym

    Jag ville ha en pojke men fick en flicka. Hela graviditeten hade jag svårt att knyta an, men nu när hon är här är jag lyckligare än någonsin. Jag kan inte fatta hur jag tvekade bara för at hon är en flicka? Hon är en underbar individ precis som en pojke hade varit. Skulle aldrig byta bort henne. Jag hoppas dock att jag får en pojke i framtiden men känner att det inte är hela världen om det inte blir då. Vilket är ett stort framsteg för mig eftersom jag velat ha en pojke hela livet.


     

  • Anonym
    Anonym (mamma till en so) skrev 2011-01-25 20:30:50 följande:
    Jag tycker att du ska vara glad över att du ens har möjligheten, och har fått chans till att få egna barn..
    Den lyckan unnas inte alla..
    Barn är inte nått man skaffar sej, de är en gåva man får..
    Förstår inte hur man kan tänka så befängt att man inte skulle vilja ha en välskapt fin liten grabb..
    Jobbigare och tråkigare..så dumt!
    Men varför i helvete gå in i en sån här tråd?
    Går du in i en tråd med någon som har svårt att få barn och säger att de ska vara glada för att de i alla fall kan köpa en katt?
  • Anonym

    Jag ville ha en flicka som första barn och vi tog reda på könet och jag blev alldeles kall och sen började jag stor grina, det gick inte att hålla tillbaka och det var inga lyckotårar som bm trode... För mig var det bra att få reda på det under graviditeten eftersom jag fick tid att vänja mig och mot slutet ville jag inget häldre än att träffa honom och kände ingen besvikelse på honom när han kom ut jag älskade honom oerhört men det tog över ett år tills jag kände att det var ok att han var en pojke.

    Med barn nr 2 så körde jag en hemlig flickdiet och vi hade sex några dagar inna äl för att öka schanserna för en flicka och när vi sen var gravida och skulle på köns ul så hade jag ont i magen och kunde inte sova flera veckor innan eftersom jag var så rädd att det inte skulle vara min flicka men det var en tjej och det kändes rätt overkligt kunde knappt tro det förens hon låg på min mage.

    Jag är glad nu att jag har en av varje och att det är just en storebror och en lillasyster.

    Lycka till och jag tror att du får flicka nr2.

  • Anonym

    Jag vill så gärna tro att ni inte är sanna, ni som önskar ett speciellt kön och blir besvikna om det visar sig vara "fel" Det är erat barn, er nyfödda bebis, en underbar liten individ.

    Kön? Lägg av nu.

  • Anonym
    MammaG skrev 2011-01-26 13:32:03 följande:
    En del här beskriver ögonblicket när de fick veta att de skulle få en pojke på samma sätt som andra beskriver upptäkten av att de väntar ett gravt handikappat barn. Jag tycker det är helt sjukt

    (och jo, jag har precis samma rätt som ts att känna vad jag känner)
    Kan du inte starta en egen tråd om detta och inte skriva vad du känner i en tråd när någon känner sig ledsen och nere över sina känslor?
  • Anonym

    Har en dotter och en son, det är precis lika underbart! Jag var ocksa osäker pa min roll som "pojkmamma" men det berodde ju pa att jag bara var man vid att ha en dotter. När sonen kom kändes det som det mest naturliga i världen.

  • Anonym
    Anonym (Snälla ni!) skrev 2011-01-28 23:40:41 följande:
    Kära Ni,

    Var glada för att Ni KAN få barn! Att de föds friska och välskapta!  Det är en gåva, ett mirakel och ett jäkla underverk varje gång det sker!!!!! INGET man kan ta för givet, INGET man kan förvänta sig! Barn är inget man "skaffar". Det är något man, om man har tur, något man "får". Om det sen blir en liten flicka eller liten gosse spelar väl ändå ingen roll i slutändan?? Visst har jag förståelse för en viss önskan om kön, men att sedan (som vissa av er) ångra och vara besviken i flera år över att det blev ett visst kön är enligt mig skrämmande! Ärligt! 
     
    Efter många många långa års kämpande och många förluster, gör det ont i mitt hjärta när jag inser att det finns mäniskor där ute som inte "vill ha" ett visst kön på sin väntande bebis!!? Som sagt innan, önskan är en sak men verkligheten och viljan en helt annan!! Svårt och förstå, herregud, om ni bara visste vad det skär i hjärtat att läsa. Var glada för den lilla varelsen som ni lyckats skapa, som er kropp burit, som ni fött och som ni satt till världen! Njut av den lilla människan som den är, oavsett kön! När jag äntligen lyckades bli gravid var könet det sista jag tänkte på! Det är en ynnest att få bära ett barn, inte alla förunnat!!!

    Gläds isället över vad ni har eller kommer att få, var inte "bittra" över något så banalt.  Ni, som alla vi andra med någorlunda kunskap om barnafödande, vet att det finns en 50-50 chans att det blir en flicka eller pojke. Kan man inte acceptera den "utgången" och de "oddsen" kanske man iinte ska vara med och "spela" överhuvudtaget? Eller hur? Man VET bär man skaffar barn att det kan bli vare sig det ena eller andra! Så som sagt, gläds åt att ni lyckats och att ert barn är frsikt och välmående! Det är ingen självklarhet!!
    Så man får inte ha problem eller vara ledsen över något för att det finns andra som har det värre?
  • Anonym
    Anonym (flickmamma) skrev 2011-02-03 21:53:34 följande:
    Jag har BF i dagarna men inget har hänt än. Jag har allt mer börjat acceptera att det kan bli en pojke och försöker se det positiva med det. har bara handlat neutrala eller pojk-kläder och tänker mig in i hur det kommer att bli.
    Jag har skrivit tidigare i tråden om min maniska önskan om en flicka, men att jag fick en pojke.

    Jag vill bara återigen berätta hur livet ser ut nu, med en halvårsbebis

    Han är så makalöst söt och såklart den mest perfekta lilla pojke som nånsin funnits. Han håller mitt hjärta så hårt att jag skulle kunna göra vad som helst för denna fantastiska lilla krabat. Jag gråter när jag ser på honom och tänker på hur gärna jag ville ha en flicka. Hur kunde jag tro att jag inte skulle kunna älska en son?!

    Tänk om jag vetat innan hur mycket jag skulle älska den här lilla gossen. Vad mycket funderingar och energi jag hade sparat.

    Och det tog inte ens en minut, inte ens en sekund att börja älska honom. Redan innan han blev upplagd på min mage var jag störtförälskad!

    Jag hoppas verkligen att du kommer att få känna samma häftiga känsla!
  • Anonym
    Anonym (flickmamma) skrev 2011-02-12 10:49:53 följande:
    Tack för peppningen. Det känns lite bättre:)
    Hur har det gått?
    Har det kommit någon bebis ännu?
  • Anonym
    Anonym (flickmamma) skrev 2011-02-21 15:27:46 följande:
    Nu har den lille äntligen tittat ut. Och det blev en.....flicka! Herregud. förlåt alla jag har sårat genom denna tråd, inser att det är helt idiotiskt att tänka/känna så som jag gjorde. men jag är så lättad över att det blev en flicka.
    Grattis!!
  • Anonym

    Jag hoppas nästan på en pojke igen, jag tycker tjejer är mest pipiga o gnälliga... jag har många tjejer runtom mig i familjen o ibland vill man bara kräkas på dom (skämtosido) Men om jag får en tjej kommer hon bli en sån lite tuff tjej utan rosa tofsar o glitter...iaf tills hon själv kan bestämma Men jag tippar på en kille till, känns som det... :) Men huvudsaken är att bebis kommer ut hel o välmående!!!!

  • Anonym
    Anonym (2) skrev 2011-02-24 10:56:59 följande:
    Nu pratar jag inte om någon majoritet av trådar. jag pratar om den här tråden. Som är full av "pojkar är bäst och flickor är gnälliga. Du är hemsk TS jag vill bara bara ha pojkar". Vad har mina inlägg med det att göra? Jag har i hela tråden skrivit att jag önskade mig en tjej som andra barn också. Klart jag blev glad när det visade sig att det var en tjej till. Men just det, i den här tråden är det ju bara pojkar man får önska sig, att önska sig en tjej är förskräckligt
    Har vi läst samma tråd? De flesta inläggen stöder ts, inte fördömer. Ja visst är några inlägg som du skriver, men den större delen är det inte. Men det värsta inlägget är från kvinnan (vägrar skiva mamman) som förmodlingen skulle byta bort sina söner om hon kunde och vill inte skaffa ett tredje barn av rädsla för en till gosse. Det var riktigt vidrigt. 

    Självklart kan jag förstå om man lite i hemlighet önskar sig ett visst kön. Men att verkligen inte vilja ha det ena eller det andra får mig förbannad. Då borde man faktiskt fundera en eller sju gånger till om man verkligen ska ha barn.

    Eller det här inlägget:  "Men du har rätt i att jag ska vara glad för att jag åtminstone har En flicka, det är jag evigt tacksam för." 

    Vad roligt för sonen när han förstår att hans mamma är evigt tacksam för att i alla fall hans syster blev en flicka.  
  • Anonym

    Man kan hålla på i en evighet om hurvida pojkar eller flickor är bäst! Det jag menade i inlägg 339 va att jag har 6 st flickor mellan 9-18 år, min grabb är ensam kille bland alla kusiner och sina systrar. Därav vore det kul med en kille så han kanske inte känner sig "ensam" OM det nu blir en tjej till i familjen så kommer jag älska den lilla tösen precis lika mycket som om det hade blivit en pojke! Så för mig spelar det absolutINGEN roll vad det blir, SÅ LÄNGE BARNET MÅR BRA ÄR JAG NÖJD!!!
    Sen är jag oxå fullt medveten om att pojkar kan vara pipiga oxå...dom är ju blivande män  

Svar på tråden Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?