Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?
TS - har du funderat på att prata med någon? Du får ursäkta, men jag tycker du är helfånig. Tänk om dina föräldrar hade velat ha en pojke istället för dig?!?
TS - har du funderat på att prata med någon? Du får ursäkta, men jag tycker du är helfånig. Tänk om dina föräldrar hade velat ha en pojke istället för dig?!?
Jag ville ha en pojke men fick en flicka. Hela graviditeten hade jag svårt att knyta an, men nu när hon är här är jag lyckligare än någonsin. Jag kan inte fatta hur jag tvekade bara för at hon är en flicka? Hon är en underbar individ precis som en pojke hade varit. Skulle aldrig byta bort henne. Jag hoppas dock att jag får en pojke i framtiden men känner att det inte är hela världen om det inte blir då. Vilket är ett stort framsteg för mig eftersom jag velat ha en pojke hela livet.
Jag ville ha en flicka som första barn och vi tog reda på könet och jag blev alldeles kall och sen började jag stor grina, det gick inte att hålla tillbaka och det var inga lyckotårar som bm trode... För mig var det bra att få reda på det under graviditeten eftersom jag fick tid att vänja mig och mot slutet ville jag inget häldre än att träffa honom och kände ingen besvikelse på honom när han kom ut jag älskade honom oerhört men det tog över ett år tills jag kände att det var ok att han var en pojke.
Med barn nr 2 så körde jag en hemlig flickdiet och vi hade sex några dagar inna äl för att öka schanserna för en flicka och när vi sen var gravida och skulle på köns ul så hade jag ont i magen och kunde inte sova flera veckor innan eftersom jag var så rädd att det inte skulle vara min flicka men det var en tjej och det kändes rätt overkligt kunde knappt tro det förens hon låg på min mage.
Jag är glad nu att jag har en av varje och att det är just en storebror och en lillasyster.
Lycka till och jag tror att du får flicka nr2.
Jag vill så gärna tro att ni inte är sanna, ni som önskar ett speciellt kön och blir besvikna om det visar sig vara "fel" Det är erat barn, er nyfödda bebis, en underbar liten individ.
Kön? Lägg av nu.
Har en dotter och en son, det är precis lika underbart! Jag var ocksa osäker pa min roll som "pojkmamma" men det berodde ju pa att jag bara var man vid att ha en dotter. När sonen kom kändes det som det mest naturliga i världen.
Jag hoppas nästan på en pojke igen, jag tycker tjejer är mest pipiga o gnälliga... jag har många tjejer runtom mig i familjen o ibland vill man bara kräkas på dom (skämtosido) Men om jag får en tjej kommer hon bli en sån lite tuff tjej utan rosa tofsar o glitter...iaf tills hon själv kan bestämma Men jag tippar på en kille till, känns som det... :) Men huvudsaken är att bebis kommer ut hel o välmående!!!!
Man kan hålla på i en evighet om hurvida pojkar eller flickor är bäst! Det jag menade i inlägg 339 va att jag har 6 st flickor mellan 9-18 år, min grabb är ensam kille bland alla kusiner och sina systrar. Därav vore det kul med en kille så han kanske inte känner sig "ensam" OM det nu blir en tjej till i familjen så kommer jag älska den lilla tösen precis lika mycket som om det hade blivit en pojke! Så för mig spelar det absolutINGEN roll vad det blir, SÅ LÄNGE BARNET MÅR BRA ÄR JAG NÖJD!!!
Sen är jag oxå fullt medveten om att pojkar kan vara pipiga oxå...dom är ju blivande män