• Anonym

    Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

    Jag önskar oxå att det blir en flicka, men vi tänker inte ta reda på könet (tror jag), just för jag tror att när man väl har fött barnet så är man glad vad det än är. Jag hoppas innerligt att det är så iaf! För annars borde ju besvikelsen bli tusen ggr större om man verkligen ville ha en tjej. Svårt att veta när man inte varit med om det... Jag vill bli glad åt en pojk oxå har har försökt tänka mig in i det, men jag ser bara tjejkläder och kommer bara på flicknamn. Även om man vet hur fel det är så kan man inte ändra på vad man känner innerst inne. MYCKET flummigt inlägg blev detta,...

  • Anonym

    Så skönt att det finns flera. 

    Jag var övertygad redan från start denna gång att det var en tjej och på rul så sa vi att vi ville få veta könet om det gick. Blev sååå snopen och besviken när min lilla flicka hade snopp! Jag grät när vi gick därifrån. Inte en pojke till! Vad hände med min fina lilla tjej, jag som skulle gå och köpa hennes första klädesplagg på eftermiddagen?? Känner fortfarande en tagg i hjärtat över att det inte var en tjej och varje gång jag går förbi klänningar i klädbutiker så hugger det till i hjärtat och gör mig ledsen.

    Jag är så otroligt tacksam över att min son lever och har det bra i magen, men sorgen kommer nog alltid att finnas där att det inte blev en tjej. Som tur är känns det lite bättre för varje dag, mycket tack vare att magen växer och det blir påtagligare att han snart kommer komma. Att känna honom sparka och leva runt gör ju att jag redan nu börjar vår relation med varandra och jag älskar honom naturligtvis oerhört mycket. När jag får upp honom på magen tror jag på ögonblicklig kärlek och jag kommer säkert tids nog att lovsjunga hur underbart det är att bara vara pojkmamma men just nu så gör det faktiskt ont.

  • Anonym

    Ts, det där kunde varit jag som skrev!

    Jag kände exakt likadant som dig. Hade en flicka innan och önskade inget hellre än en flicka till.

    Ut kom en liten kille.

    Men inte vilken kille som helst. Den mest fantastiskt fina, underbara lilla varelse som någonsin funnits. Han stal mitt hjärta direkt, och från den sekunden han kom till oss så fanns inga tvivel. Den här lilla gossen kommer att vara så älskad av oss för alltid.

    Jag är verkligen totalt förälskad i honom.

    Och skulle jag få ett till barn så skulle jag mer än gärna ha en liten pojke till

  • Anonym

    måste bara fråga er som är ledsna över "fel kön" i flera år: hur kan ni tillåta er själva att gå omkring och vara missnöjda över era små mirakel? Jag kan inte klandra er för känslan för den har ni men jag ifrågasätter varför ni inte söker hjälp. Även om era barn aldrig får reda på detta kommer ni själva må mycket bätte om ni får hjälp att vända de här destruktiva tankarna.

  • Anonym

    jag blir mörkrädd när jag läser detta.. om man inte kan älska sitt barn bara för det blir en pojke, så ska man inte ha några barn, tänk på dem som inte kan få barn, skulle dö för att kunna få ett ... jag skäms när jag läser detta. pojkar är mer tråkiga ? ehh då kanske de handlar om ens personlighet, jösses !! det kan då finns tjejer som oxå är tråkiga lr ? de barn som jag har träffat som är pojkar är riktigt underbara! likaså flickor ! jag säger det igen man ska inte ha några barn när man ser dte så !

  • Anonym
    lastchristmas skrev 2011-01-13 21:24:20 följande:
    De som önskar sig ett visst kön har nog lite hang ups på könsROLLER... de kanske tror att alla flickor/tjejer gillar hästar, att klä ut sig och att sitta still osv och att pojkar/killar bara leker krig, skriker och är sportintresserade. Vad vet jag? Jag dömer ingen, det är snarare sorgligt att stereotypen av att vara man eller kvinna har gått så långt att människor knappt kan glädjas åt friska barn för att de är av ett visst kön.

    Jag är ett offer för detta jag med för jag trodde att jag ville ha en flicka hellre än en pojke. Min första var en flicka, lyckan var total. Min andra var en pojk, visade sig vara minst lika bra! Wow, vad fantastiskt med denna kramgoa, mysiga, glada lille pojke som älskar sin mamma mer än allt annat.

    Risken med detta är väl att de som "lyckas" få döttrar kan bli väldigt besvikna om det visar sig att dottern inte alls delar mammans intressen, värderingar etc. Alltså, om dottern inte följer mallen för hur en flicka "ska" vara Jag tror faktiskt att min egen mamma har känt så. Vi är extremt olika och har bråkat jämt. Jag är fortfarande i trotsåldern när det gäller henne........
    Jag skrev inlägget ovan, nr 135.

    Jag kan förstå till viss del vad du menar.
    Anledningen till att jag hellre ville ha en till flicka var att vi har massor av vänner som har pojkar. Den ena vildare än den andra, och det är alltid slagsmål, skrik, härj och stoj när vi träffas.
    Jag VET ju att det egentligen inte har något med könet att göra, utna precis som du säger- vilka roller man förväntas ha.

    Nu fick jag som sagt en pojke, och jag ser med förtjusning fram emot framtiden och utmaningen att uppfostra honom till en bra person. På precis samma sätt som vi har uppfostrat hans storayster!
  • Anonym
    Anonym (Hemlig) skrev 2011-01-14 15:45:07 följande:

    Jag vill även tillägga att hade jag haft två tjejer sedan tidigare hade jag med all säkerhet önskat en pojke lite extra. Jag tycker det känns superskönt att det finns folk att prata med om detta, för precis som "sista chansen" skriver är det en önskan som känns lite skamfull och svår att tala om. De flesta av oss tar till oss en tredje eller fjärde pojk till 110% medan det finns ett fåtal som verkligen blir ledsna och har svårt att komma över att de "bara" fick en sort.

    Dessutom tror jag många kan hålla med mig om att man JÄMT och ständigt får höra "åååå...nu är det säkert en liten TJEJ i magen!!". Finge jag en tia för varje gång jag hört den frasen vore jag rik. SÅ många kommenterar magen och menar på att "hoppas nu det är en tjej!!" och "visst vill du väl ha  en flicka?!". Sådana kommentarer tror jag också kan "förstärka" önskan om en flicka. Har man inte tänkt i de banorna börjar man kanske tänka på det när folk säger sådär.

    Orsaken till att jag är anonym är att ingen utom min kille och jag själv vet vad vi har i magen. Alla tror att vi inte tagit reda på det. Har många "snokiga" bekanta på FL och vill inte att nån skall fatta vem jag är. Jag tycker hur som helst det är trist att vissa direkt slår ned på folk som skriver härinne. Jag tycker som sagt att man självklart har rätt att önska en sort lite extra. Har vänner som har oerhört svårt att få barn och även vissa av dem har sagt saker som att "du hoppas väl på en flicka??!" till mig.

    Att jag önskar lite extra betyder inte att jag är otacksam! Kram på alla er andra! Familjeliv är väl till för att kunna dela tankar och känslor som dessa?


    Men då vet ni alltså vad det blir? Eftersom du är anonym så kan du väl skriva ut om det är en flicka som du önskar....
  • Anonym

    Jag ville oxå ha en flicka men fick en pojke. Nu skulle jag om jag får flera barn vilja ha en pojke till för han är det underbaraste i världen. Blev blixtförälskad i honom precis på samma sätt som jag blev i mitt första barn som är en flicka. Jag känner INGEN som helst skillnad. Han är heeeeeelt underbar... 

  • Anonym

    föresten, min pojke är lugnet själv. 

  • Anonym

    Jag en son på snart 4 år och väntar en till i juni.

    Jag kan inte förstå varför majoriteten önskar sig en flicka? För att man är själv av det könet? Eller vad är det som gör de så attraktivt med att få en flicka?
    Jag ska göra rul nästa vecka och kommer och fråga efter könet och är lite nervös inför tanken på att det är kanske en flicka. Jag vet inte varför? Min pojke är verkligen det bästa som finns och jag ser mig som en typisk pojkmamma. Och flickor skrämmer mig lite, hela den här tonårsperioden faktiskt. Titta bara på dagens 14 åringar. Dom är så välutvecklade och långt före sin ålder.

    Jag hoppas verkligen att den lilla i magen är frisk. Är det en pojke kommer jag nog känna mig lugn då jag vet vad som väntar och att min son får sin vilja igenom (Han vill inte ha nått annat än en bror) Är de en flicka kommer jag nog känna mig osäker.. Jag är tex en sån mamma som inte vill att min dotter ska vara helt rosa klädd från topp till tå.
    Men huvudsaken är att mitt barn är frisk i magen.. Dom flesta runt omkring oss tror på en flicka och hoppas att vi får en flicka. Och jag fattar liksom inte grejen i det. Tycker att det är helt okej och önska sig en viss kön på barnet men inte bli besviken. För man ska inte bli gravid om man tycker att man inte passar och vara mamma till ett visst barn utan då kan man adoptera!

    Jag hänger liksom inte med i det här att man väntar första barnet och bara vill ha en flicka, visst har du en,två, tre pojkar sen innan kan man väl ha lite önsketänkande men när de gäller första barnet? Är inte friskheten det viktigaste längre? Utan självaste könet? 

Svar på tråden Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?