Håller på och tappa greppet tror jag...

Bra att tala ut ibland=)

Livet är tufft i bland.

Men det positiva man får tillbaka gör det hela värt helt klart värt det. Hemma hos mig så är makaronerna portade, bara större pasta bitar som penne. Är mycket lättare att plocka upp. Dessutom får ni lära er att dosera maten i mindre portioner, känns som att ni slänger väldigt mycket makaroner?

Stay strong or be ready to stay singel.

Ollepapp!

Alla med barn har varit där :)
Blir nästan tårögd, Mina barn är nu 8 och 6 år.....

Den tiden kan vara en kamp!
Sömnlöshet och kaoset kan göra en galen.

Jag har bara ett tips,
om jag skulle göra något annorlunda med blicken i backspegeln.....

Ta hjälp av andra !
Kan ni lämna bort något eller bägge barnen någon/ngra nätter?
Eller kan någon ta barnen hos Er så att ni kommer bort någon eller några nätter

Om det inte finns det så kan Du och Din fru varva?
En tar barnen medan den andre kan få en kväll / en dag - time out
Det är inte alltid man behöver vara bägge med barnen även om man tror det.

Kvalitets tid är inget du får - den måste du ta - planera - i samråd med din fru givetivs :)

När du / ni nu får kvalitetstid - fyll inte den med massa "måsten" - utan gör kanske ingenting......

Ta var på dig broder!

Håller med Power2010, kan vara bra om ni kan få avlastning med barnen. Kanske räcker med ett par timmar nån gång då och då, tillräckligt för en film, tid för lite konversation, eller helt enkelt bara lite tid för varandra.

Ollepapp, oj oj, shit, jag som precis håller på och invänta mitt första barn. Vi som har svårt att få tiden att räcka till bara med jobb, min flickväns studier och allmänt umgänge.

Finns det inte saker som man kan försätta barnen i på kvällarna som gör dom väldigt trötta på nätterna? Typ låta dom pussla ett riktigt jobbigt pussel, eller ta med dom på lätt löprunda runt huset eller liknande? Har ni andra tips ni erfarna fädrer?

Jag hoppas du får via lite Ollepapp, det låter inte bra för någon det där att vara så utpumpad...

Tack hörni... Har fått sova ett par nätter nu. Köpte en crosstrainer som jag får ut lite negativ energi på. Börjat föra dagbok. Känns bättre, men det är tungt. Försöker grabba tag i de fina små stunderna, de är ju många de också. Brottas och pussas mycket med lillkillen och pysslar och pratar med storasyster. Det hela förvåras av att det är 15 mil till närmaste släkting. Vi har varit på bio ett par gånger sedan barnen föddes och det betyder ju mycket, men man saknar det där att ha far- och morföräldrar som kan dyka in och ta dem 1 timme då och då. Så man kan få duscha, handla, skriva ett mail eller framför allt städa (annat än det vardagliga kaoset som börjar om varje dag). Alltså en sån där relation där man kan förvänta sig det, inte att det är en tjänst. Vi brukar ge varandra utrymme, men det bli nån slags terrorbalans där vi får rycka in och ta över så fort vi hör att den andra börjar tappa orken och skäller för mycket. Vilket går rätt fort.

Power2010: Tack, det värmer att höra. Det är faktiskt en tröst att höra från folk med lite äldre barn att de nästan glömt hur jobbigt det var när barnen var mindre.

Dimpen.. oroa dig inte. Första barnet är ljuvligt, och det är det andra också. Ett barn är otroligt mycket lättare än två. Eftersom man då faktiskt får paus då och då. Dessutom är man så euforiskt lycklig att det mesta annat känns rätt sekundärt. För mig var första barnet en skön ursäkt att prioritera bort meningslösa saker i livet. Det gällde framförallt många sociala sammanhang som helt enkelt bara tog energi. Faktum är att den tid jag faktiskt får förfoga över själv (mest när övrig familj har somnat) lägger jag nästan uteslutande på saker som känns utvecklande och meningsfulla. Eftersom hela min övriga tillvaro går ut på att serva andra människor (familj ,jobb osv.). Just nu saknar jag bara att någon gång få bestämma över mig själv under dygnets ljusa timmar,  om än bara för någon halvtimme.

Ja så kan det vara. Men, men, men. Detta är erfarenheter de flesta småbarnsföräldrar har och jag kan bara säga en sak: NJUUUT av dessa förbannade nätter och detta förbannade skrik!! Du har det bara en gång i deras liv och framförallt får du vara med och dela det.

Jag känner igen mig själv... inte i dig utan i dina barn. Jag va en jäkla pina emot min mamma, jag slogs och var trottsig.

Nu har jag skaffat eget baran som är på 1½år och det bästa jag gjorde va att sätta pli på henne direkt. Hårda regler för en bättre vardag, för oss båda.

Jag är ensam pappa med barnet Vv, hon säger aldrig emot mig, vi har riktigt mysiga och lekfulla dagar, går ut 1 gång om dagen tillsammans ut över dagis mellan 9-14.
Försök med att sätta hårdare regler så dom inte kastar mat och beter sig på detta viss.

Trotts allt tror jag inte det är så himla roligt för dina barn att vakna mitt i natten, få skäll när de beter sig på olämpligt sätt men framför allt ser jag att både du och din fru lider av det.

Men visst är där en sorts charm runt det hela.

Prata lugnt och sansat för dina barn att de gör fel och vilka konsekvenser som kan uppkomma. Få dem att förstå det hela problemet på ett bra och barnvänligt sätt.

Vill absolut inte kritisera eller berätta för dig vad du ska göra. Men e tips kan förändra :)

Den här tiden av dygnet är skön. När familjen sover! Själv är ja en nattmänniska som sällan somnar före midnatt. Ja känner igen mig att inte orka längre ibland, händer inte så ofta men ibland vill ja bara stanna upp och skrika allt vad ja orkar!

Jag jobba på helger och är hemma med barnen på veckorna. Dvs ingen ledig tid fast man är ledig 5 av 7 dagar :)
Jag har själv valt det och ångrar inte att ja fått tillbringa så mycket tid med minstingen och byggt upp våra band till varandra, både på gott och ont. Ja är för snäll egentligen och har lite svårt att säga nej för vi vill oftast samma sak men de tenderar i att han tror han får som han vill alltid :)

mitt sätt att handskas med det är att ja hittar något ja vill göra och går in 110% i det när ja är "ledig" från familjen. Det funkar för mig för då kan ja koppla bort det jobbiga som man kan grubbla över och göra något som är roligt..

Finns en sak till som är viktigt, som du nämner. Tid för varandra själva! En bio är super, middag bättre och en hel dag med mat, mys och bara vara är bäst. (för mig)

Hahaha fan vad jobbigt, men jag har varannan vecka min dotter så jag har turen att hinna vila ut en vecka, men skulle jag få välja så har jag det hellre som dig. Det blir så jävla ensamt ibland, man saknar den tiden då det var som du har det nu. Ha det bra från en pappa till en annan.